SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
DELIKVESCERA del1ikveʃe4ra l. de1-, l. -äʃ-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2 (deliquesce´ra Weste, - -kvässcèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br.), DELIKVESCENS (se d. o. 1).
Etymologi
[jfr t. deliquescieren, af lat. deliquescere, smälta bort, försmälta, af de, af, bort, från, o. liquescere, smälta, bli flytande (jfr LIKÖR); jfr äfv. eng. deliquesce]
kem. om vissa ämnen, i sht vissa salter: gm upptagande af fuktighet ur den omgifvande luften öfvergå till flytande form, bilda en mer l. mindre koncentrerad lösning; sönderflyta; jfr FUKTA(S); i p. pr. ofta med adjektivisk bet.; jfr DELIKVESCENT. Wallerius Chem. phys. 1: 79 (1759). Deliquescerande salter. Rinman (1788). (Extraktet) deliquescerade i värma. J. P. Westring i VetAH 1800, s. 192. Berzelius Kemi 2: 561 (1812, 1822). Kali förekommer i handeln såsom hvita, hårda, deliqvescerande bitar eller stänger. Berwald Oorg. kemi 88 (1886, 1895). — (†) i pass. med intr. bet. Sedan alt acidum genom Elden der ifrån kommit at skiljas och flyktigt göras, deliqvesceras denna Kalken intet. G. Brandt i VetAH 1741, s. 55.
Spoiler title