SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DELINKVENT del1inkvän4t l. de1-, l. -iŋ- (delinque´nt Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet äfv. med lat. böjning. Schmedeman Just. 637 (1672: delinquentes, pl.).
Ordformer
(deliqvent (-quent) 2 RARP 5: 84 (1727), Ljunggren Minnesant. 13 (c. 1814), Topelius Fält. 4: 51 (1859, 1864; i uppl. 1878 ändradt till: delinqvent))
Etymologi
[jfr t. o. eng. delinquent, holl. delinquent (äfv. deliquent), af lat. delinquens (först i nylat. ss. sbst.), p. pr. af delinquere, svika sin plikt, förgå sig, fela, af de, af, bort, från, o. linquere, lämna m. m. (jfr ELFVA, TOLF, LÅN samt RELIK, RELIKT); jfr äfv. fr. délinquant]
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (häktad) brottsling l. förbrytare l. missdådare l. ogärningsman; stundom liktydigt med: fånge; numera vanl. bl. om person som skall undergå kropps- l. dödsstraff. G. H. Taubenfelt (1660) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 253. Delinquenter skola först dömmas, förän the sökia Kongl. May:tz nåd. Schmedeman Just. 659 (1674). De Delinqventer, som i mangel af (dvs. brist på) medel at böta med, fällas til publiqvt arbete. Abrahamsson 762 (1726; e. handl. fr. 1699). Den lilla Delinquenten begynte skratta. Dalin Vitt. 5: 379 (c. 1753; om Amor, som anklagats inför gudarnas råd); jfr b α. Delinqventers kroppar, som af Medicis eller Anatomicis blifvit handterade. Wilskman Eccl. 52 (1760; e. handl. fr. 1729). Af 1042 Delinqventer, (äro under det gångna året) 123 dömde til döden, 506 til lindrigare straff, och 392 frikallade. GT 1788, nr 10, s. 1. Leopold 2: 470 (1802, 1815). Ris som blifvit nyttjade att afstraffa delinqventer vid pålen. Rääf Ydre 1: 131 (1856). Topelius Fält. 2: 93 (1856; om fångna fiender som skola afrättas). NF (1879). Det vore .. lämpligt om prygelstraffet finge anstå för en delinkvent, tills han återfölle i samma brott. LD 1908, nr 69, s. 2.
b) [jfr liknande anv. af MISSDÅDARE, SYNDARE] skämts.
α) om person som har begått (o. näpses l. skall näpsas för) ngn mindre förseelse (som skämts. förstoras till ett verkligt brott). Att delinqventen mot slutet får sig ett skurbad, gläder mig. L. J. Ahlstubbe (1837) hos Söderhjelm Runeberg 1: 276 (om F. Cygnæus' klander af Runebergs angrepp på Sv:s författare). H. Lilljebjörn Hågk. 1: 69 (1865). (Vi) begåfvo oss af ut, för att hjelpa till vid jagten efter delinqventen. Nyblom M. Twain 2: 134 (1874; om en försumlig tidningsreferent). Stenfelt Skepparlif 15 (1903).
β) om person som befinner sig i en yttre situation (mer l. mindre) erinrande om en missdådares, då han föres fram till (offentlig) bestraffning; person som (mer l. mindre offentligt) har att genomgå någon obehaglig procedur. Tvänne halfnakna matroser, .. den ene med en tjärpyts till tvålask, och den andre med .. en alnslång rakknif af träd, intvåla och raka delinqventen. Gosselman S. Amer. 69 (1842; i skildring af ceremonier ombord vid passerandet af linjen). Ringen blef för liten, lagern togs på höft från en tunna i akademifarstun, och delinkventen kom in i salen efter de andra. Söderhjelm Runeberg 1: 115 (1904; i skildring af Runebergs promotion).
Ssgr: DELINKVENT-KLÄDER. (enst., †) om lifdömds dräkt. Olindos vålnad, i delinqventkläder .. framstörtar på scenen. Stagnelius 1: 211 (c. 1822). —
-KOLONI. (†) straffkoloni. Et project at förlägga Delinquent-Colonien ifrån Botanybay til .. Sandwichs-öarne. SP 1791, nr 33, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content