publicerad: 1910
DEMONSTRANT dem1onstran4t l. de1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
person som (vid ett visst tillfälle) demonstrerar l. har demonstrerat; särsk.
2) motsv. DEMONSTRERA 4 b β. NF 3: 1060 (1879). Nu anlände borgargardet och började skingra demonstranterna. DN 1885, nr 6295, s. 3. PT 1907, nr 22 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content