DESTILLATOR des1tila3tor2, äfv. däs1-, stundom de1-, l. (numera utom i Finl. nästan bl. hvard.) DISTILLATOR dis1- l. di1- (distilla`tor Weste), i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -n, numera (i bet. 1) sällan -en (PT 1758, nr 35, s. 4,DA 1824, nr 149, Bih. s. 3) -latω4ren, l. -la3toren2, äfv. -la3tωren2, äfv. —400, äfv. 01040; pl. -er -latω4rer, äfv. 01—
1) person som har till yrke att destillera (i sht alkoholhaltiga drycker l. essenser); särsk. (numera föga br.) om brännvinsbrännare l. om person som framställer (o. försäljer) renadt brännvin (jfr DESTILLERA 1 a γ); jfr DESTILLATÖR,DESTILLERARE.Den af Distilatorer, som med Bränvins brännande beträdes at begå något underslef, (kommer) utan all förskoning .. at erlägga 500 daler Silf:mynts böter til angifvaren. Publ. 21 jan. 1732, s. 3. Distillatoren Bergs Enka. PT 1758, nr 35, s. 4. Om någon af Herrar Distilatorer har öfverflöd af goda Liqueurer. SP 1779, s. 954 (”945”). Bränvinet är det grundämne, hvarutaf Distillatoren sedan skall göra alla sina tillverkningar. Den första tillverkningen derutaf hörer .. icke egenteligen till Distillatorernas yrken. Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 1(1808, 1818). Distillatorer, hvilka endast tillverka essencer och luktvatten. Därs. 13. Bengtsson, Johan A., destillator. Sthms adr.-kal. 1876, s. 43 (titeln kvarstår i följ. uppl. t. o. m. 1900). — jfr BRÄNNVINS-, HOF-DESTILLATOR.
2) [jfr KONDENSATOR] (ny anv.) tekn. ett slags termodynamisk destillationsapparat vid hvilken den i ångrummet bildade ångan utsuges o. komprimeras o. därpå i en förvärmare förvärmer det ämne som skall destilleras. Patent nr 27770(1909).
