DIAGNOSTIK di1agnosti4k (- -gnåssti´k Dalin), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. diagnostik, f., eng. diagnostic, fr. diagnostic, m., af gr. ἡ διαγνωστική (näml. τέχνη), ett uttr. som i senare tid bildats af adj. διαγνωστικός (se DIAGNOSTISK)]
1) i sht med. konsten att göra diagnoser (se d. o. 1); vetenskapen l. läran om de olika symtom genom hvilka sjukdomar igenkännas o. åtskiljas från hvarandra; framställning af de för en viss sjukdom karakteristiska symtomen. Man vet at .. (lung-)sjukdomars kännetecken äro så ovissa och bedräglige, at man ingenting högre kunde önska, än en Wichmann, för at gifva ljus åt denna mörka och orediga del af Diagnostiken. Vet.-handl. f. läk. III. 2: 11 (1795). I en tid, sådan som den närvarande, då forskningar inom diagnostikens och patologiska anatomiens områden så betydligt trängt alla sträfvanden till terapeutikens utveckling i bakgrunden. C. Cederström i Hygiea 1866, s. 49. Bröstsjukdomarnas diagnostik. Fin. biogr. handb. 239 (1896). — i ngt utvidgad anv. (jfr DIAGNOS 1 slutet). Särskildt hos mera undermåliga individer finner man ofta en stark utveckling af den mekaniska inpräglingsförmågan på bekostnad af den kombinatoriska. Af detta faktum kan säkerligen den psykologiska diagnostiken inom det i våra dagar så starkt utvecklade hjälpskoleväsendet hafva mycket att lära. Herrlin Minnet 291 (1909).
2) naturv. motsv. DIAGNOS 2; benämning på den del af den deskriptiva naturvetenskapen som omfattar uppställandet af diagnoser för olika arter, släkten, familjer osv. C. Agardh i SAH 10: 78 (1821, 1826). Salus scientiæ (inom botaniken) söker man endast i en minutiös diagnostik, som slutar med ett namn. E. Fries i Frey 1845, s. 547. Utom de för diagnostiken valde charactererne, sökte han äfven angifva både biologiska egendomligheter och de yttre förhållanden, under hvilka vexten lefde. Agardh Linnés lära om art. 124 (1885). — jfr ART-, SLÄKT-DIAGNOSTIK.
