DIAGNOST di1agnos4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. diagnost, af gr. διαγνώστης, åtskiljare, afgörare, vbalsbst. till διαγιγνώσκειν (se vidare under DIAGNOS). — Jfr BIBLIOGNOST]
(föga br.) = DIAGNOSTIKER. (Läkaren var) Fin diagnost, icke blott af olika sjukdomsformer, utan ock af olika menskliga individualiteter. Ahnfelt Stud.-m. 2: 105 (1857). Diagnost, läkare, som är särdeles skicklig i att uppfatta sjukdomars olika kännetecken. Ekbohrn Främ. ord (1868).
