DIGESTIBEL di1jästi4bel l. dij1-, l. -es-, äfv. di1g- l. dig1-, adj. -bla; -blare.
Etymologi
[liksom t. digestibel, fr. o. eng. digestible af lat. digestibilis, adj. till p. pf.-stammen af digerere (se DIGERERA)]
fysiol. om föda l. näring: som kan digereras (se d. o. 1) l. smältas, smältbar. Brödet (har gm jäsningen o. gräddningen) blifvit pipigt, och altså benägnare at under tuggandet blanda sig med saliven, följakteligen mera digestibelt för magen. P. J. Bergius i VetAH 1773, s. 34. Hammarsten Fysiol. kemi 193 (1883).
