publicerad: 1912
DIGESTION di1jästʃω4n l. dij1-, l. -äʃ- l. -eʃ-, äfv. di1g- l. dig1- (dijässtschón Dalin), r. (f. Dalin (1850), Kindblad (1870), Sundén Tillägg (1892)); best. -en; pl. (i sht i bet. 3) -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. digestion, af lat. digestio, indelning, fördelning, matsmältning, vbalsbst. till digerere (se DIGERERA); jfr INDIGESTION]
1) i sht fysiol. motsv. DIGERERA 1: (mat)smältning. Petreius Beskr. 5: 3 (1615). Sahlstedt (1769). At en mängd folk skrattar högt låter väl ej särdeles vackert, .. men det är ganska hälsosamt för svaga magar, och befordrar digestionen otroligt. SP 1778, s. 2. Herr Présidentens digestion efter en frossande dejeuné blef litet uprorisk. Eurén Orth. 2: 48 (1794). (Hypokondri) eger vanligast sin grund uti svaghet i digestionen. Hartman Husläk. 135 (1828). Med afskärning af 8:de nervparets till magen gående grenar, upphör all digestion i magen. Berzelius Årsber. t. VetA 1847, s. 443. Att inget ansträngande arbete .. bör af äldre personer företagas omedelbart efter en måltid, och under det digestionen pågår, torde vara tämligen allmänt erkändt. A. Key i Lärov.-kom. bet. 1884—85, III. 1: 608. Man (bör) sörja för, att digestionen är i ordning. Odenius Celsus 57 (1906).
2) [jfr ä. eng. the lyuer drawyth in to his holownes the woos of the fyrst digestyon] (†) motsv. DIGERERA 3: smältning. När digestionen i Magen, Lefweren och Mielten ey rätt skee kan, så warda the elacke Wätskona ey serskilta. Lindh Husapot. 220 (1675); jfr 1. Naturen har .. inrättat 3:ne vägar, genom hvilka, efter hvarje matens förändring eller digestion uti kroppen, det öfverflödiga och onyttiga kan afgå. Westerdahl Häls. 329 (1764; uppl. 1768: smältning).
3) kem., farm. o. tekn. motsv. DIGERERA 4. Sedan thet (dvs. ett visst vatten) vthi otta Daghar hafwer stått i digestion, .. (kan man) distillera thet på behörligit sätt. Palmcron Sund. sp. 127 (1642). Wallerius Chem. phys. 1: 124 (1759). At genom infusion, digestion och extraction med Bränvin, draga af sådane vegetabilier behörig nytta, när fina liqueurer .. skola tilredas. Fischerström 3: 333 (c. 1788). Genom .. digestion i slutna kärl med jernfilspån, reduceras oxiden till oxidul. Berzelius Kemi 2: 242 (1812). Tekn. tidskr. 1881, s. 113. Sv. farm. 193 (1901). jfr: Finslammadt sten-pulver lemnades 24 timmar i kall digestion under omrörning med utspädd salpetersyra. H. G. Trolle-Wachtmeister i VetAH 1820, s. 105.
4) [jfr motsv. anv. i lat. o. ä. eng.] (numera knappast br.) retor. disposition, indelning. Vi sätta detta arbete mycket högt .. för den förträffliga digestionen af ämnena. Reuterdahl Inl. t. theol. 139 (1837).
Ssgr: DIGESTIONS-APPARAT103~002.
2) till 3. Reg. t. Berzelii Årsber. (1850). En digestionsapparat, der temperaturen hölls constant vid omkring + 34° C. Ups. läk.-fören. förh. 1869—70, s. 186. —
(1) -BESVÄRLIGHET~0200 l. ~0102. Undvikande af allt, som kan reta den yttre eller inre huden, frambringa snufva, katarrh, digestionsbesvärligheter. Tidskr. f. läk. 1833, s. 182. —
(3) -ELD. [jfr t. digerier-feuer (Wikforss (1804))] (†) jfr -VÄRME. Den första Chemiska eldgraden, inbegriper uti sig 100 grader, räknade efter Fahrenheitiska Thermometern ifrån frysnings-puncten til 100 graders värma. Denna eld-grad är af de äldre Chemister kallad Digestionseld. Wallerius Chem. phys. 1: 83 (1759). Dalin (1850). —
-FENOMEN~002. särsk. till 1: matsmältningsfenomen. Berzelius Årsber. t. VetA 1825, s. 270. Thorell Zool. 1: 23 (1860). —
(1) -FERMENT~02. kem. i matsmältningsprocessen kemiskt verksamt ämne. De s. k. digestionsfermenterna. L. Djurberg i Ups. läk.-fören. förh. 1869—70, s. 140. —
(3) -FLASKA~20. Hartserna pulveriseras fint och blandas med det äfvenledes fint pulveriserade glaset, hvarefter alltsammans slås i en glaskolf eller digestionsflaska och öfvergjutes med terpentinoljan. J. D. Leufvenmark i AHB 39: 54 (1870). —
(1) -FÖRMÅGA~020. matsmältningsförmåga. C. Lindbergson i VetAH 1820, s. 35. Tegnér 5: 368 (1824). I Ormens mage röjes en alldeles förvånande digestionsförmåga; af de möss han förtärt är allt upplöst med undantag af håren. Nilsson Fauna 3: 75 (1842, 1860). L. Djurberg i Ups. läk.-fören. förh. 1869—70, s. 143. —
-FÖRSÖK~02.
(1) -GLANDEL~20. bot. benämning på hos vissa växter förekommande organ hvilka afsöndra en vätska som upplöser de insekter osv. som fastnat på växten; jfr -HÅR, -KÖRTEL. Bladen (af Drosophyllum lusitanicum) äro försedda med digestionsglandler liksom Drosera .. och fånga insekter liksom denna. 2 NF 6: 880 (1906). —
(1) -HÅR~2. bot. jfr -GLANDEL. 2 NF 6: 879 (1906). Glandelhåren hos insektätande växter, som afsöndra enzym, kallas digestionshår. Därs. 9: 1265 (1908). —
(1) -KRAFT~2. jfr -FÖRMÅGA. (Storskrakens) mage (är) försedd med en beundransvärd digestionskraft. Nilsson Fauna II. 2: 502 (1828, 1858). i bild. Menniskosinnet behöfver äfven någon fastare och reelare föda (än den rent formella bildningen) att öfva sina digestions-krafter på. Tegnér 3: 447 (1843). —
(1) -ORGAN~02. matsmältningsorgan. Spiral-kärlen (hos växterna) äro digestions-organer. Wikström Årsber. t. VetA 1823, s. 471. Berzelius Årsber. t. VetA 1827, s. 317. Sjukdomar i digestionsorganerna. Retzius Bl. skr. 219 (1851). Thorell Zool. 1: 36 (1860). i bild. Publiciteten .. nöjer sig med att ignorera hvad den anser för mägtigt för ”allmänhetens” litterära digestionsorganer. N. Arfvidsson i Frey 1844, s. 164. —
-PROCESS~02. särsk. till 1: matsmältningsprocess. Berzelius Årsber. t. VetA 1827, s. 293. L. Djurberg i Ups. läk.-fören. förh. 1869—70, s. 140. Björkman Chaucer 21 (1906). —
(1) -RUBBNING~20. NF 2: 695 (1877). Muskelverksamheten utgör ett vigtigt dietetiskt medel att förekomma digestionsrubbningar. A. Key i Lärov.-kom. bet. 1884—85, III. 1: 74. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1908, s. 653. —
(1) -STÖRING~20. (i sht i Finl.) matsmältningsstöring. Duodecim'in sanaluettelo Suomen lääkäreille (1885). Hahnsson (1888). —
-TID~2. särsk. till 1. Gallblåsan emottager den galla, hvilken emellan digestionstiderna utflyter ur lefvern. Berzelius Kemi 6: 208 (1830). —
(1) -VÄG~2. jfr -KANAL. Små blypartiklar, som genom luft- eller digestionsvägarna intränga i organismen. NF 2: 729 (1877). —
(3) -VÄRME~20. (numera föga br.) särsk. benämning på den värmegrad vid hvilken digestion vanligen o. lämpligen utföres (30—90 grader Celsius). Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 34. Luten, filtrerad klar, sattes i digestionsvärme att långsamt afdunsta. P. B. Berndes i VetAH 1815, s. 222. Ahlberg Farm. tekn. 50 (1899). —
-VÄTSKA~20. särsk. till 1: matsmältningsvätska. Artificiela digestionsvätskor. L. Djurberg i Ups. läk.-fören. förh. 1869—70, s. 140. —
(1) -ÖPPNING~20. Utbredda på kroppsytan träffas cilierna hos många infusorier, och då än likformiga öfver hela ytan, än gröfre på vissa ställen, t. ex. vid digestionsöppningarna. NF 3: 354 (1879).
Spoiler title
Spoiler content