SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1914  
DIKTAFON dik1tafå4n l. -fω4n, r. l. m.; best. -en, hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[af eng. dictaphone, bildadt efter mönstret af telephone, microphone, megaphone osv., af lat. dictare (se DIKTERA), o. gr. φωνή, ljud, röst; jfr GRAMMOFON, GRAFOFON, FONOGRAF m. fl. — Namnet gafs år 1887 åt ifrågavarande apparat af dess uppfinnare, den nordamerikanske fysikern Th. Edison]
benämning på ett slags fonograf, afsedd att upptaga o. återgifva hvad som dikteras in i densamma, dikteringsmaskin. Ett rätt aktningsvärdt antal Diktafoner äro redan .. försålda (i Sverge). SD 1911, nr 250, s. 7.
Ssg: DIKTAFON-RULLE103~20. jfr FONOGRAF-RULLE. Diktafonen 4 (1913).
Spoiler title
Spoiler content