SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
DIRKA dir3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr t. dirken]
sjöt. medelst en dirk (se DIRK, sbst.1) l. dirkar upplyfta yttre ändan af (en bom). Dirka bommen så högt att man ledigt kan komma fram under densamma. Oxenstierna Vanderdecken 24 (1865). Bommen dirkas i lofvart och halas med skotet öfver i lä. Ekelöf Skeppsm. 47 (1881). En skärgårdsskuta .. (som) för dirkad bom länsade in genom svallsjön. Tavaststjerna Marin 8 (1890).
Särskild förbindelse:
DIRKA UPP l. OPP10 4. [jfr t. aufdirken] = DIRKA. Bommen (på kuttern) dirkades upp till 50° vinkel emot masten. Tidn. f. idr. 1897, s. 352.
Spoiler title
Spoiler content