SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISKA, dis3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.); -ERSKA (se d. o.); jfr DISK, sbst.1 III.
Etymologi
[afl. af DISK, sbst.1 II]
1) [af DISK, sbst.1 i bet. II 1 b ss. ett kortare uttr. i st. f. de utförligare som nämnts därs. 1 b slutet] rengöra o. skölja (samt torka) (de bordskärl o. öfriga till servisen hörande föremål som begagnats vid måltid o. d.); äfv. utan obj. Diska .. Laver les écuelles. Weste (c. 1820?; egenhändigt tillägg i interfolieradt ex. af förf:s Sv. o. fr. lex.). Utan diskning hvarje gryta, / Katten svulten. C. F. Dahlgren 2: 223 (1842). Meurman (1846). En ordentlig kökspiga har gerna ett förkläde af oljeduk, som hon begagnar när hon diskar. Langlet Husm. 81 (1884). Turbanen sliten från sin runda svål, / hvilken kal och rakad sken vid lyktan / som en blank och diskad, upp- och nedvänd skål. Heidenstam Vallf. 85 (1888). Sedan hade de ätit frukost, och Tortia hade diskat kaffeservisen. PT 1909, nr 37 A, s. 3. — i ngt utvidgad anv. o. i bild. Damborste och viska / Tar zephyr i hand, / Och böljorna diska / Vid strand. Sehlstedt 3: 28 (1865, 1867; stället oriktigt bedömdt under DASKA etym. afd.). (Hyndan var) upptagen af omsorgen om sina små ... Hon tvättade och diskade de svarta pälsarna .., och ibland gick tungan öfver dem som en ångvält. Topelius Sommarsjö 1: 67 (1897). — jfr BORT-DISKA.
2) [af DISK, sbst.1 i bet. II 2 f] i förb. diska upp, se nedan DISKA UPP 2.
Särskilda förbindelser:
DISKA AF10 4. till 1. Klint (1906).
a) tr. Diska af faten, kopparna, tallrikarna. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850).
b) utan obj. Hon har nyss diskat af. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850).
DISKA UNDAN10 32, äfv. 40. till 1; intr.: sköta undan diskningen, skaffa undan diskarna. Diska undan fort nu, flickor, så får ni gå se'n.
DISKA UPP l. OPP10 4. tr.
1) [jfr TVÄTTA UPP i liknande anv.] (hvard., mindre br.) till 1: (i en hastig vändning l. nödtorftigt) diska (det ”neddragna” l. åtm. så mycket som kan vara behöfligt att hafva rent för tillfället); diska slut (det som skall diskas). När jag var mätt, diskade jag upp, hvad jag användt. Grebst Det äfventyrl. året 83 (1913).
2) [sannol. i anslutning till d. diske op, t. auftischen, hvilka dock icke nyttjas i fullt samma bet.; jfr liknande anv. af DUKA UPP] (föga br.) till 2: lägga upp l. fram på disken. Han gick .. i bokhandeln, det diskades upp för honom bok på bok. K. Warburg i GHT 1894, nr 221 A, s. 3.
Ssgr: A: DISK-, se under DISK, sbst.1, o. jfr anm. före ssgrna under d. o.
B: DISKNINGS-MASKIN30~02. jfr DISK-APPARAT. Tidn. f. lev. 1912, nr 28, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content