publicerad: 1916
DISKURS diskur4s (discu´rs Weste, disskúrrs Dalin), r. (m. Brasck Förl. son. E 3 b (1645), Sahlstedt, Weste, Dalin (1850), Sundén 1: 403 (1886)) ((†) n. Schroderus Osiander 2: 48 (1635), Bidr. t. Hfors hist. 1: 219 (1637), RARP 4: 348 (1650) m. fl.); best. -en; pl. -er ((†) = C. Gyldenhielm (c. 1640) i Hist. handl. 20: 370).
Ordformer
(diskurs (disc-) Chesnecopherus Fulkom. skäl Y 2 b (1607) osv.; discours Oxenst. brefv. 10: 188 (1617), Gynther Conv.-handlex. (1846) m. fl.; desscours G. H. Jägerhorn (c. 1820) i Hist. arkisto 8: 150)
Etymologi
[jfr d. discurs, r., holl. discours, n., t. diskurs, m., eng. discourse, fr. discours, af lat. discursus, kringlöpande, kringströfvande, senlat. äfv.: samtal, afl. af discurrere (se DISKURRERA)]
1) [jfr motsv. anv. i ä. eng. samt mlat. cognoscere per discursum (Thomas ab Aqvino)] (†) om tankens öfvergång från det ena till det andra: resonemang; äfv.: resonemangsförmåga, förstånd; jfr DISKURSION. Barn synda intet aff försååt (dvs. uppsåt) och berådt mood: the haffua icke theras fullkommeliga Discurs och kunna icke synda emoot samwetet. Botvidi 24 likpr. D 3 a (1622, 1628). Altså (dvs. oföränderligt) är och .. (Guds) förstånd, thet behöfwer icke löpa ifrån thet ena Creaturet (dvs. tinget) til thet andra at holla någon discurs, såsom wij Menniskior vthi wårt förstånd. Muræus Arndt 4: 124 (1648; uttr. kvarstår i senare sv. öfvers. af Arndt intill 1867) [t. von einer creatur zur andern lauffen und einen Discurs halten].
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] (numera föga br. utom i b) ordande fram o. tillbaka, resonemang, tal, diskussionsinlägg, stundom med bibegrepp af onödig vidlyftighet o. omständlighet; i pl. stundom (förr) = DISKUSSION; jfr DISKURRERA 1. När .. (domare o. bisittare) inlåte sigh medh fremmande taal och Discurs, och taga sigh något annat före, medan Käranden och Swaranden föra til Saaken i Rätten. Schmedeman Just. 147 (1615). (Biskopen i Linköping) Begärer at detta (hans yttrande) motte uptagas som een discurs och icke något sentiment (dvs. votum). RARP 9: 19 (1664). Iblant allt gement folk (dvs. gemene man) gick discursen ut på hans stora meriter och travailler. P. Höllingh (1712) hos Cavallin Herdam. 3: 275. Förlåt mig .., at jag med några ord allenast afbryter din discours. Oelreich 72 (1755). Skulle vidare discourser äga rum, förbehölle han sig sin tour (att yttra sig). Ad. prot. 1786, s. 104. G. H. Jägerhorn (c. 1820) i Hist. arkisto 8: 150. G. Dalin (1871). jfr: (†) (Ärkebiskopen) Kom på discurs om någon hårdh misswäxt. RARP 4: 307 (1650). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fr. o. eng.] konkretare (se äfv. c slutet). Ingen blandha (dvs. blande) otidigt skemptt eller andhre discurser in (i regeringens öfverläggningar). A. Oxenstierna 1: 286 (1634?). Ridderskapet och Adelen .. blefwe af Professoris Ravij uthi Ubsala pratande discurser förhindrade något at företaga. RARP 8: 138 (1660). Förnimmer tu (kvinna), at plägningarna (vid gästabudet) blifwa förstarcka, at snacket och discurserna warda otienliga ..; så påmin tin man med wenlig ord. Swedberg Sabb.-ro 647 (1692, 1710). (Männen rikta) sina utsöktaste Discourser til vår goda smak i fåfängan, då de på et belefvat sätt vilja entretenera oss. SP 1779, s. 334. Det var (vid K. XII:s möte med Polens primas) ingen brist på ömsesidiga komplimanger, på artiga diskurser om Polens rika bygder. Hjärne K. XII 161 (1902).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] (fullt br.) samtal, samspråk, ofta med bibetydelse af omständlighet o. (onödig) vidlyftighet; stundom äfv. med bibegrepp af liflighet: dispyt; jfr DISKURRERA 2. Det blef aldrig något slut på diskursen dem emellan. G. I:s reg. 28: 577 (1558). Konungen hadhe åtskillige discourser medh migh (vid måltiden), serdeles om fuglefengie och jacht. Oxenst. brefv. 10: 188 (1617). Man kan altid gagna sig af (dvs. draga fördel af) discurser med den, som varit på främmad ort. Linné Bref I. 3: 136 (1758). Han hade intet hos föräldrarna at gjöra, / Allenast med sin mor at små discourser föra. Livin Kyrk. 122 (1781). Huru skulle jag blanda mig i en diskurs, som oupphörligt angår beslag, accisrätt, tullrätt .. eller också .. goda middagar, goda kalfstekar, goda viner. Tegnér 5: 25 (1803). Diskurs, samtal, prat. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). Strindberg I vårbr. 1: 32 (1881). (Nordenskiöld begagnade ofta) ovanliga dialektord eller för honom personligen egendomliga vändningar som föranledde heta diskurser med hans språkgranskare. E. W. Dahlgren i Ymer 1902, s. 271. Hallström N. nov. 101 (1912). — jfr: Jag (har), i denna discurs med penna, såsom det vanligen händer i mundteliga samtal, kommit alltför långt. H. Järtas brefv. 23 (1822). jfr äfv.: Jag för med husets sparrar här en het diskurs. A. Hallström i Världslitt. i urval 1: 233 (1883, 1902). — jfr MORAL-, RELIGIONS-DISKURS.
c) (†) om öfverläggning (under parlamentariska former) i rådplägande församling: diskussion, debatt; jfr DISKURRERA 2 slutet. (Landtmarskalken skall) Förordna (adeln) .. Tijder och Tijmer till discurs och deliberation. RARP 1: 6 (1626). (Adeln borde) inthet låta (dvs. inlåta) sigh i diupt discurs medh (prästerna). Därs. 4: 348 (1650). Togz den handelen (dvs. frågan) i discurs, om man skulle ingå (dvs. gå in på) bewillningen af accijsens fördubblande. Därs. 387. Sedhan kom på discurs huru och på hwadh sätt detta project skulle præsenteras? Därs. 7: 44 (1660). När wij komme dijt, stode Präster och Borgare i discursen om dhe Skånische .. städers incorporerande. Därs. 8: 112. (I konsistoriet) hölts om Stipendiaternes qualiteter någon åtskillig discurs. Rudbeck Bref 15 (1662). 2 RARP 4: 42 (1726). — konkretare (jfr a): Där hela Rätten af de Discourser och rådslag, som kunne om saken hålne och fälte wara, ej äro alle ense om en mening, då går det til votering. Stadg. ang. landtmil. 1: 262 (1683).
3) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) resonerande skriftlig framställning af l. uppsats l. afhandling om ngt; särsk. om framställning i lättare, kåserande ton l. stilart (jfr DISKURS-TON). Medh thenne Politiske discurs .. hålle .. alle Swenske och Götha Konungers försäkringar. Chesnecopherus Fulkom. skäl Y 2 b (1607; om ett anfördt utförligt referat af en viss ”Politicus”). Den discurs som iagh senast skreff om Academiens framsteg i studier. Rudbeck Bref 19 (1663). Det är nog lättare at skrifva en stor Bok, än gifva arktahls ut Discourser. Dalin Arg. 1: nr 1, s. 5 (1732; uppl. 1754: Särskilta Ämnen). (Macchiavellis) ypperliga Discurser (it. discorsi) öfver Livius visa (att han djupt inträngt i den romerska politiken). Geijer I. 1: 339 (1845). Diskurs .. afhandling. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904).
Ssgr: A: (3) DISKURS-PREDIKNINGAR, pl. (†) om resonerande andliga föredrag. Sententiösa och behageliga Discours-Predikningar. Scherping Cober (1734; i boktitel). —
(3) -TON. (†) om kåserande föredragston. Hammarsköld Krit. bref 66 (1810). (Dalin vande) det läsande Publicum vid den flacka, fladderagtiga dagblads-Litteraturen, och den ytliga discourstonen. Dens. Sv. vitt. 1: 250 (1818). —
(2) -VIS, dels adv., dels sbst. i förb. i diskursvis, (diskurse-, (discurse-, disco(u)rse-) P. Brahe (1635) i Oxenst. brefv. 3: 493, RARP 6: 33 (1657), 2 RARP I. 1: 108 (1719) m. fl.) [jfr holl. discours-gewijze] (†) under form af en diskurs l. ett resonemang, resonemangsvis; jfr DISKURSIV 2, DISKURSIVE 1. Vij sade .. (att vi) eij .. ville annorlunda .. (om danskarnas förslag) än discursvis tala. A. Oxenstierna 2: 656 (1624). Dock war .. (öfverläggningen) discurs wijs Och fördenschuld inthett wisst besluth om denna punct skedde. RARP 3: 3 (1636). Vthi discurs-wijss talar (han) om restantiers betalningh medh tollen. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 277 (1647). Senatus swarade det icke warit sagt för ett slut, uthan eliest i discurswijs. Därs. 3: 200 (1667). Alt, hvad i denne Deputation discoursevijs proponeras och delibereras. 2 RARP I. 1: 108 (1719).
B (†): DISKURSE-VIS, se A.
Spoiler title
Spoiler content