DISPROPORTIONERAD dis1prωpor1tʃωne4rad, äfv. -pro-, sällan -prå-, l. -por1ʃωn-, l. 010040, i Sveal. äfv. -e3rad2 (disproportione´rad Weste; ‵ ∪ ∪ ∪ ‵ ∪ L. M. Enberg i Försl. t. SAOB(1850)), adj.; adv. -T.
Etymologi
[afl. till DISPROPORTION;jfr t. disproportioniert, eng. disproportioned, fr. disproportionné]
(mindre br.) = DISPROPORTIONERLIG;förr stundom: olämplig, opassande; ofta med prep. (e)mot l. (mindre br.) med. Där .. (hemmanen) skulle .. til Hemmantal eller Ränta finnas så disproportionerade .. (gm öfverskott l. brist), at hwarken Mantalet eller den årlige Räntan eller Landgillet swarar emot Gårdsens egendom, så efterlåter Kongl. Maj:t (osv.). Stadg. ang. landtmil. 2: 100 (1687). (Bevillningsposterna) äro i högsta måtto för oss tryckande och Stånden emellan Disproportionerade. Ad. prot. 1789, s. 929. Gregorii den Heliges Brännande .. af alla böcker .., huru märkligen var det icke disproportioneradt till själens upplysning? Thorild 3: 287(1794). På en .. Bord, som går öfver nischen, ser man, likasom i en Fris, en myckenhet får, disproportioneradt stora. Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 157, s. 3. Vågande af alltid med ens förmögenhet disproportionerade summor (vid högt hasardspel). Kullberg Mem. 1: 125(1835). Dalin(1850). Ekbohrn Främ. ord(1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904).
