publicerad: 1916
DISSENTIERA disän1tsie4ra l. -än1si-, l. dis1än- l. dis1en-, i Sveal. äfv. -e3ra2, i fråga om religiösa förh. (se slutet) äfv. DISSENTERA dis1änte4ra l. -en-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. jfr DISSENSUS, DISSENSION, äfvensom DISSENTER.
Etymologi
[jfr holl. dissentieeren, t. dissentieren, eng. dissent, fr. dissentir, af lat. dissentire, vara af olika mening, vara oense, af dis-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), o. sentire, känna, märka, inse, hysa en åsikt, vara sinnad (jfr SENTIMENTAL, SENSATION, SANS, äfvensom SINNE). Formen dissentera är i sv. nybildad till DISSENTER]
(numera föga br.) vara af l. uttala afvikande mening, hysa olika åsikter; äfv.: vara oense. Och kan altså Påwen .. Protestanterne omöyeligen något efftergifwa, ja icke vthi then ringeste punct, hwar vthi the här tils dissentierat hafwa. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 452 (1680). Enigheten (i konsistorium är) ej at räkna på: dissentierar ingen annan, så gör ProCantzlern det. Porthan Bref t. samt. 1: 56 (1782). Regeringsformen har .. förutsatt att .. (de ansvariga rådgifvarna) från konungen kunna dissentiera. Geijer I. 7: 284 (1829). Om Lamium intermedium Fr. synes man numera mindre dissentiera. S. J. Lindgren i Bot. notiser 1841, s. 202. G. Dalin (1871). — särsk. hysa afvikande mening i religiösa ting; afvika, skilja sig från gemenskapen med en härskande statskyrka; jfr DISSENTER. De dissenterande presterna. Russel Eng. riksstyr. hist. 91 (1827). De dissenterande kyrkorna (i England). Snellman Stat. 258 (1842). (De) hvilka ej vilja officiellt ansluta sig till ett dissentierande trossamfund. Ahnfelt Etik II. 2: 50 (1906).
Spoiler title
Spoiler content