DISSIDERA dis1ide4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade.
Etymologi
[liksom t. dissidieren, tänka annorlunda, af lat. dissidere (se DISSIDENS)]
(föga br.) hafva afvikande mening, tänka olika, särsk. i trosfrågor; skilja sig från en härskande statskyrka; jfr DISSIDENS,DISSIDENT,äfvensom DISSENTIERA.Åtskilliga från statskyrkan dissiderande sekter. Ill. Sv. 1: 22(1866, 1882). G. Dalin(1871).
