SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISSOCIERBAR dis1ωsie4r~ba1r l. dis1o- l. dis1å-, l. disω1- l. disωs1- l. disos1-, äfv. (i sht i Sveal.) —03~2, adj. kem. som kan dissocieras (se DISSOCIERA 2). Hammarsten Fysiol. kemi 548 (1883). Fosfor synes med koljernet äfven bilda en sammansatt och icke dissocierbar förening. Jernk. annal. 1886, s. 420. I fall man .. upphettar ett dissocierbart ämne i ett slutet kärl, har efter en viss tid bildats en viss mängd sönderdelningsprodukter, som är konstant vid oförändradt tryck och temperatur. K. Holmberg i Ped. tidskr. 1907, s. 116.
Spoiler title