publicerad: 1918
DISTINKTION dis1tiŋkʃω4n l. dis1tiŋʃω4n (distinetio´n Weste, distinnktschón Dalin), r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850), Lundell m. fl.; m. Weste); best. -en, hvard. i norra o. mellersta Sv. äfv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrifvet distinction; distingtion Rudbeck Bref 368 (1698: distingtions Tafla), SP 1779, s. 50, m. fl.)
Etymologi
[jfr holl. distinctie, t., eng. o. fr. distinction, af lat. distinctio (-ōnis), af distinguere (se DISTINGERA)]
1) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. lat.] (†) till DISTINGERA 1: åtskiljande l. uppdelning i olika afdelningar l. skilda element; äfv. konkretare. Så framt i Finland fins öretal på Hemmanen, som här i Swerige, så opföres öretalet eller hwad distinction där i orten eljest finnes, jämte Hemmantalet. Stadg. ang. landtmil. 1: 374 (1684). (Jag) tog .. Philip Thelot an, som war en Urmakare, och lärde honom det förnämsta med distinctionerna (dvs. de olika uppdelningarna?), fick och af mig en stor distingtions Tafla. Rudbeck Bref 368 (1698). Distinktionen emellan verkställande och lagskipande makt. Geijer I. 4: 146 (1822). Såsom ledamot af konstitutionsutskottet riksdagen 1828—1830 .. bröt (Geijer) stafven öfver .. de allmänna valen ”med sin råa distinktion mellan fattigdom och rikedom”. Crusenstolpe Medalj. 50 (1844).
2) [jfr DISTINGERA 1 b; jfr äfv. motsv. anv. i ä. eng. o. lat.] (†) interpunktion; äfv.: skiljetecken; skiljemärke, skiljelinje; äfv. om mellanslag, mellanrum i raden, radbrytning o. d. hvarigenom en text uppdelas. Taalsens distinction vthi skriffuande. Lex. Linc. (1640; under interductus). Hwariehanda vthi Trycket inkrupne feel och Irringar, .. af annat puncterande, och af andra Distinctioner, än som mitt concept innehåller, wil iagh intet swara til. Sylvius De Mornay Rel. vissh. a 4 b (1674). När man först begynner en Mening, heller (dvs. eller) man den medh en Punct, heller tänckwärdigare Distinction slutit, .. skal thet altijdh skee medh en versal. Wallenius Project A 2 b (1682). (Vid utdragning af kubikrot) distingueras .. med (lodräta) Lineor ifrån höger til wänster, dock 3 Ciphror emellan hwar distinction eller Pelare (dvs. linje). Rålamb 1: 10 (1690). (Minnet) finner .. något understöd däraf, at man skrifver sit concept rent och tydligt med någon märklig distinction vid början af hvart hufvudstycke, hvilket gifver memoriam localem, likasom man hade papperet för ögonen. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 304 (”368”) (1766).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] till DISTINGERA 2, 3: åtskiljande, åtskillnad. Oxenst. brefv. 1: 441 (1628). (Beslöts) att både Slächtterne .. Drake nampnet skole föhra med den distinction som dhe här till giordt hafwa (näml. att den ena släkten kallades Drake af Intorp o. den andra D. af Hagelsrum!). RARP 2: 92 (1634). De Werldz-wijse (dvs. filosoferna) .. förmena een Distinction och Skilfång (dvs. skillnad) at giöra, emellan Krig och Krig, det är, inter Bellum offensivum, och defensivum. Kempe Krigzpersp. 3 (1664). Han giorde distinction mellan Folk och Champignons (dvs. personer som helt hastigt kommit sig upp; jfr fr. il est venu en une nuit comme un champignon äfvensom motsv. anv. af holl. champignon, eng. mushroom; jfr äfv. t. glückspilz), .. han .. vet .., at slöder är slöder. Dalin Arg. 1: 282 (1733, 1754). Den .. distinction som bör göras emellan den allmänna och den personliga Satiren. Kellgren 3: 236 (c. 1780). Först (på) senare (tid) har en mera genomförd distinktion mellan .. (dogmatik o. etik) framträdt. B. Bergqvist i Ped. tidskr. 1893, s. 446. — särsk.
a) i sht log. bestämdt o. tydligt uppgifvande af skillnaden mellan två l. flera föreställningar l. begrepp; särskiljande förklaring som åsyftar att förekomma begreppens förväxling med hvarandra (ofta i motsats till ’definition' o. ’deskription'); förr äfv.: spetsfundig förklaring l. utläggning (af ngt). En spetsfundig, hårklyfvande, hårfin, sofistisk, subtil distinktion. Iagh (har) honom fast, och slepper honom intet medh alla sina distinctioner, hwar igenom wåra metaphysici altid finna vndanflychter. Hiärne Orth. 97 (1717). (Det) gäller .. at försöka, om .. (lärjungen) utan en oren minnesbörda af Logiska distinctioner kan skilja en ren sanning från en inbunden falskhet. Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754). Philosophiens Historia är ej annat, än historien om abstractioner och distinctioner och de philosophiska begrepens bestämning. B. Höijer i Litt.-tidn. 1795, s. 117. Distinktion .., d. ä. Serskiljande Förklaring .. (i motsats till bl. a.) Explikation .., d. ä. Utvecklande Förklaring. Afzelius Log. 60 (1839). Han hjelpte sig nr svårigheten genom en distinktion. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB; jfr c. Skall (vid undervisningen) ett begrepp fixeras, gör man sig reda för, vad det närmast kan förväxlas med, och friställer det så genom en serie av distinktioner. Larsson Kunsk. 92 (1909). — jfr ORD-DISTINKTION.
b) i numera obr. anv. (jfr c). Grufveliga fängelse-rum i hvilka Gäldenären och Mördaren voro utan distinction confunderade (dvs. hopblandade) med hvarannan. SP 1779, s. 1147 [jfr fr. sans distinction]. Göra distinktion på personer. Dalin (1850) [jfr fr. faire distinction des personnes].
c) [jfr fr. se tirer d'embarras par une distinction] (†) närmande sig bet.: förbehåll, inskränkning, reservation; inskränkande förklaring. (Katolikerna hafva) vthi alle controversier sigh wäl informerat, och äro vppå alle objectioner (dvs. invändningar) med dutzintals distinctioner färdige. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 426 (1680). Om mästadelen af Evas släkte påstår (mot) mig, at hvar och en Man bör vara sin hustru undergifven i anseende til könets behageligheter, då svarar jag Nej; men med en distinction. Om man vil undervisa mig, at Gudomlighetens diup af oss uslingar kan mätas, då svarar jag Nej utan distinction. Dalin Arg. 2: 215 (1734, 1754). Jag känner alltför väl Riksens Ständers allmänna rättighet at för de hemmavarande besluta, men i förevarande ämne är en vigtig distinction at göra, nämligen den, at i samma sak, hvarom Riksens Ständer nu deliberera, äro Contracter tilförene ingångna emellan Konung och Undersåtare individuelt. Ad. prot. 1800, 2: 921.
4) [jfr motsv. anv. i eng. o. lat.] (numera föga br.) skillnad, olikhet, differens. Om the Guddommelige ägenskaper skulle ware Mandommen medhdelat, hadhe man ingen distinction heller (dvs. eller) åtskilnat emellan Naturerne (i Kristi person). Carl IX Svar L 2 b (1606). En stoor distinction är emellan en som hafwer warit en furstl. informator, och en kåck. Hist. bibl. 3: 136 (1687). M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 58. Distinctionen mellan ståndspersoner och allmoge är vanligen (i Sv.) så skarp, att den sednare ej gerna kan blifva frestad att imitera de förra i klädseln. Læstadius 1 Journ. 101 (1831). Distinktionerna mellan sats och satsdel .. o. s. v. framgå tydligt ur språkets lagar. K. G. Westman i Ped. tidskr. 1900, s. 275.
5) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera föga br.) till DISTINGERA 7: utmärkelse, hedersbevisning, heder; äfv. konkret, öfvergående i bet.: hedersgåfva. Och lemnades imellan .. (ambassadören) och de andre .. ett litet rum, till at bemärka den distinction och heder de wille bewisa åt (honom). Loenbom Hist. märkv. 1: 128 (1698). (I Karlsruhe äro vi) alle dagar budne på Hofvet till Deras Högheters egit bord .., och äga vi härstädes en distinction, som vi hvarken förtjent, heller förväntat. J. J. Björnståhl (1774) hos Linné Bref I. 3: 249. Den distinktion, kungen gjort honom af Stora korset och 1,000 plåtars pension. E. Schröderheim (1789) i Sv. mem. o. bref 6: 89. Ett sådant uppdrag (dvs. att författa fäderneslandets historia), gifvet (åt O. v. Dalin) af hela Nationen, är väl utan fråga den mest hedrande distinction, hvarmed en Literatör kan utmärkas. Sv. lit.-tidn. 1819, sp. 373. Bemöta någon med mycken distinktion. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB [jfr fr. traiter qn avec distinction]. Munthe Nap. 56 (1885).
6) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (numera mindre br.; jfr dock a, b) tecken på utmärkelse l. framstående ställning; utmärkelsetecken; stundom om ordensdekoration o. d.; jfr DISTINKTIONS-TECKEN 3. Skiöna Händer voro .. (ibland den kvinnliga ungdomen) en ädel Distinction. Dalin Arg. 2: nr 4, s. 3 (1734). Efter som .. (i slutet af medeltiden) icke så många Ämbeten, yppighetsvärk och Distinctioner voro till finnandes utom Catholska Kyrkans fåfängeliga betiening, så måste .. folkhopen (varit) bättre til nyttiga sysslor använd. Fennia XVI. 3: 52 (1761). Det var (i Frankrike på 1500-talet) en distinction att (få) bära sin hatt uppfästad på fyra sidor. Journ. f. konst. 1815, s. 39. En soldat med jernkorsets andra grad går (i Berlin) i en procession före generalen, som ej har denna distinktion. Geijer I. 3: 168 (1825). Hvar finnes på jorden ett folk, svagare för distinktion, rang och titlar (än det svenska)? Frey 1848, s. 370. (SvarteMickel) var med i utländskt sjökrig några år, men kom så hem med goda distinktioner. Högberg Vred. 1: 214 (1906). — särsk.
a) (fullt br.) i sht mil. på uniform o. d.: distinktionstecken, utmärkelsetecken; förr äfv. om militär gradbeteckning. Premier-Korpraler .. (skola bära) Samma distinktion å kragen, som .. för Sekund- eller Vice-Korpraler fastställd är. Saml. af förf. rör. arméen 5: 138 (1867). De till munderingen hörande prydnader och distinktioner för Regements-trumslagare. Därs. 150. Timmermännen .. erhöllo till distinktion ett par korslagda yxor af rödt kläde å hvardera ärmen. Spak Upplysn. om unif. 63 (1890). Distinktionen och knappar (på järnvägsuniformsmössa) tillsläppas af järnvägen, men påsys af leverantören. LD 1908, nr 57, s. 1.
b) (förr) i sg. best. benämning på ett af Gustaf IV Adolf instiftadt belönings- o. utmärkelsetecken som under åren 1797—1820 tilldelades kadetter vid Karlbergs krigsakademi. Konungen (hade för kadetterna) stiftat en slags orden som benämdes Distinktionen, och hvilken till sinnebild hade ett litet silfverpantsar som bars i ett rödt vattradt sidenband på bröstet. Oxenstierna Kadetten 93 (1843).
7) [jfr DISTINGERA 8] (numera föga br.) i förb. göra ngt med distinktion o. d., utföra ngt framgångsrikt o. på ett utmärkt sätt, göra ngt med heder o. utmärkelse. De härtils i Upsala promoverade Doctores Medicinæ .. äro sådane, att de, en och hvar, med all distinction kunna gå och giälla för värdiga Doctorer. Linné Bref I. 1: 15 (1744). Eschylus, en Athenienser, som med distinction fächtadt uti de trenne namnkunniga fältslagen vid Marathon, Salamis och Platea. Lagerbring Hist. lit. 367 (1748). General Armfeldt var skapt och skuren att med distinction göra krig norr ut. HSH 7: 259 (c. 1750). Tvenne (studerande), som på en tid, men med olika distinction afgifva sina prof. Lagerbring Skr. 87 (1754). (Petter Blom) tjente med distinktion under Drottning Christinas regering. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 181 (1840).
8) [jfr holl. persoon van distinctie, fr. une personne de distinction, eng. men of some distinction; jfr äfv. DISTINGERAD 2] (numera bl. gammaldags kruserligt) i förb. af distinktion, fin, förnäm. En person af distinction, en förnäm, af werde. Swedberg Schibb. 266 (1716). Wetstu intet hut, at kalla Folck af distinction så (näml. Monsieur Bokhållare i st. f. Herr Bokhållare)? Modée Fru R. 89 (1738). Folck af Distinction. Förnämt Folck. Sahlstedt (1769). En person af .. mycken distinktion, en mycket ansedd eller utmärkt person. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB. Cavallin (1875).
9) [jfr DISTINKT 2; jfr äfv. motsv. anv. i eng.] (mindre br.) skärpa, klarhet, distinkthet. En osedvanlig skärpa och distinktion äga redan .. (Snoilskys) första dikter. Levertin 10: 239 (1906).
Ssgr: (6 a) DISTINKTIONS-BAND. om band som användes till distinktioner; jfr -SNÖRE. jfr: 100 m. silfver distinktionsband. Tidn. f. lev. 1907, nr 4, s. 2. —
(5) -BETYG. (i akademiska kretsar, numera i sht af ä. personer) om högre vitsord än som kräfves för godkänd examen: öfverbetyg; särsk. om förstärkningarna till de vanliga hufvudbetygen: honnörsbetyg, kvalitetsbetyg, ”spets”. NF (1880). Non sine laude approbatur, hvilket här i landet räknas som ett s. k. distinctionsbetyg. Wisén Några ord 32 (1888). Ekbohrn Främ. ord (1904). —
(3) -FLAGG. sjömil. om flagg som angifver fartygets distinktionsnummer. Rosenstein begaf sig därefter till hemenma ”Oden”, där hans distinktionsflagg blåste. Warburg Ehrensvärd 269 (1893). —
(3) -FÄRG. (tillfällig ssg) At dela et lands inbyggare i skilgaktigheter med .. vissa Distinctions-färgor på hvart och et stånds kläder. Dalin Arg. 2: 285 (1734, 1754). —
(3) -FÖRMÅGA. förmåga att hålla i sär, urskilja. Vinterbladet 1853, s. 66. J. A. Lundell i Landsm. III. 1: 26 (1881). —
(6 a) -GALON. äfv. ss. ämnesnamn; jfr -SNÖRE. Distinktions-galonen bäres (af korpraler som genomgått underofficersexamen) .. ikring kragens öfre och främre kant. Saml. af förf. rör. arméen 22: 22 (1844). Tidn. f. lev. 1914, nr 1, s. 2. —
(5) -JETONG. (förr) jfr BELÖNINGS-JETONG. Vegesack Biogr. ant. 2 (1845). B. .. (blef) antagen till Kadett 1796, erhöll dist.-jettoner. Därs. 30. —
(6 a) -KORPRAL l. -KORPORAL.
1) (förr) om korpral som aflagt underofficersexamen o. därför bar utmärkelsetecken (distinktion) på uniformen. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB.
2) (under åren 1858—1915) benämning på innehafvare af högsta korpralsgraden (hvilken till en början var bl. en hedersgrad); numera ersatt af FURIR. Regementschefen eger att .. såsom en uppmuntran för vunnen skicklighet .. bland regementets ordinarie korpraler utvälja af de mest förtjente på hvarje kompani, Distinktions-korpraler till det antal, som för de olika vapnen särskilt finnes bestämdt. Tj.-regl. 1858, 1: VI. Distinktionskorpral och 1:e konstapel bära galoner af guld eller silfver omkring krage och ärmuppslag. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 50 (1903). Anm. Hvardagligt bland det militära manskapet användes i st. f. distinktions-korpral i allm. distare l. dist, pl. distar. G. Cederschiöld i Språk o. stil 1912, s. 149 (: distar), E. Wellander i Namn o. bygd 1914, s. 183 (: distare). —
-KORPRALS-HANDREM—01~02 l. ~20. med silfvertofs försedd sabelhandrem använd ss. utmärkelsetecken för distinktionskorpral, som bär sabel l. annat sidogevär. Tidn. f. lev. 1907, nr 4, s. 2. —
(3) -NUMMER. sjömil. fartygs ordningsnummer i tillfällig fördelning; motsatt: ständigt nummer, fartygets en gång för alla bestämda nummer i flottan. Högste befälhafvare tilldelar distinktionsnummer åt hvart och ett af de under hans befäl stående fartygen. Regl. f. fl. 1875, 3: 41. Därs. 1898, 2: 34. —
(6 a) -REDGARN. om redgarnssnöre som användes till utmärkelsetecken för korpraler o. vice korpraler; äfv. ss. ämnesnamn; jfr -SNÖRE. Tidn. f. lev. 1909, nr 35, s. 3. —
(6 a) -SNÖRE. om snöre l. band som användes till utmärkelsetecken på uniform o. d.; jfr -BAND, -GALON, -GULD, -REDGARN. Då epauletterne äro af samma färg som Distinktions-snöret, skall det sednare, för att bättre synas, sys på en något bredare rimsa af kläde. Saml. af förf. rör. arméen 22: 24 (1844). SD 1892, nr 333, s. 1. Gula distinktionssnören, 1 cm. breda. Tidn. f. lev. 1901, nr 44, s. 1. Därs. 1903, nr 2, s. 2. —
(3) -TABELL. sjömil. tabell upptagande samtliga i en eskader l. annan sjöstyrka ingående fartyg, deras eskadernummer osv.; eskaderordning. NF (1880). —
(1) -TAFLA. (†) tafla l. tabell för olika uppdelningar? Rudbeck Bref 368 (1698; se under DISTINKTION 1). —
-TECKEN, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content