DJÄFLA jä3vla2, äfv. jæ3- l. jäv3- (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), v. -ade; o. DJÄFLAS jä3vlas2 osv., v. dep. -ades.
Etymologi
[afl. af DJÄFVUL; jfr sv. dial. djevlas, lefva som en djäfvul, svärja o. ryta, retas, divla, dyvla, träta, svärja, föra oväsen, d. djævles, träta, kifvas, nt. düwlen, skälla o. svärja under ymnigt användande af djäfvulens namn, t. teufeln i samma bet., eng. devil, v., handla som en djäfvul osv.; jfr äfv. it. diavoleggiare, bedrifva djäfvulskap]
I. DJÄFLA.
1) (knappast br. utom i Finl.) intr. svärja, använda svordomar. Hela kvällen var Karttunen på dåligt humör, svor och djäflade. Lindberg Fin. nov. 61 (1894). Underofficeren perklar och djäflar på den saken, att mannen i fråga nu omsider kan gå rak i ryggen. Ahrenberg Bild. 90 (1895).
2) (†) refl. = DJÄFLAS. Äfven jag sjunger den (dvs. min sång ”Till tonerna”) ej gärna i större sällskaper, där känslorna — äro predisponerade. Där brukar jag djäfla mig med ”Zigeunerlied”. G. Wennerberg (1850) hos Taube Wennerberg 1: 283.
II. DJÄFLAS. (vulg.) eg.: bära sig åt som en djäfvul; åbäka sig, bråka, ställa till spektakel; jfr DJÄKLAS. Hakarna mot honom alla vände; / Men han skrek till: .. försöken ej att djäflas! Lidforss Dante I. 1: 87 (1902; om djäflar; it. orig. nessun di voi sia fello). Kom inte hit å djäflas mä våra flecker, för då tar vi å ändrar om dej. Engström Äfventyr 66 (1908; yttradt af en bondpojke). Han måste därför ställa i utsikt för arbetarnas delegerade, att fabriken troligen var tvungen att minska arbetstiden. .. ”Han bara djävlas med oss”, menade Svensson. Blomberg Övergångstider 125 (1915).
Särskild förbindelse:
DJÄFLAS MED10 4. (vulg.) (med bråk o. besvär) söka komma till rätta med (ngn l. ngt); jfr DJÄKLAS MED. Det är ett otrefligt göra, men är det ingen annan råd, får jag väl djäflas med det.
