SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
DJÄKLA jä3kla2, äfv. jæ3- l. jäk3- (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adj. oböjl. adv. =.
Etymologi
[bildadt till DJÄKEL efter mönster af DJÄFLA : DJÄFVUL]
(starkt hvard.) eufemistiskt i st. f. DJÄFLA, adj. Wenström o. Jeurling (1891; med hänv. till djäfla).
1) motsv. DJÄFLA, adj. 2 a. Pass opp, för fan. Här är den där djäkla prästnacken. Cavallin Kipling Gadsby 131 (1897). Hvad är det här för djäkla svineri? Nordström Söndagarna 267 (1910).
2) motsv. DJÄFLA, adj. 2 b. Djäkla konstiga sågo de ut. Cavallin Stevenson Fr. Söderhafsöarne 123 (1897). I dag skall jag inte göra ett djäkla dugg. Nordensvan Figge 7 (1909; i uppl. 1885 skrifvet dj—a). Det var en jäkla åska, som gick öfver här nyss. Sof kapten, kanske, eller hörde kapten hur det brakade? Engström Bläck o. saltv. 15 (1914). Tockna djäkla pojkar! Siwertz De stora barnen 156 (1915).
Spoiler title
Spoiler content