SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOKTORINNA dok1torin3a2 l. -tå-, äfv. -tω-, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(docterinna Wallius, 2 Saml. 13: 78 (i handl. fr. c. 1690); doctrinna T. Johannis, Rudbeck Bref 282 (1685))
Etymologi
[jfr t. doktorin]
1) hustru till l. änka efter en (man som tituleras) doktor; doktorsfru; jfr DOKTORSKA 1. T. Johannis Fästn. N 4 b (1604). Höglärde Her Docter, och dygderike Docterin(n)a. Wallius Likpr. ö. K. Pedersson A 5 b (1622). Jag är spådd att bli Fru Doctorinna. Franzén Skald. 4: 90 (1802, 1832). Den provincialläkare .. som afdagatogs af sin egen dräng, amant åt hans doctorinna. Ahnfelt Stud.-m. 1: 112 (1857).
2) (hvard., vanl. skämts., föga br.) kvinnlig doktor; jfr DOKTORSKA 2.
a) motsv. DOKTOR 2: kvinna som vunnit doktorsgrad. Topelius Läsn. f. barn 8: 139 (1896). Fil. doktorinnan. Lewenhaupt Med Reddy 35 (1907).
b) motsv. DOKTOR 3: kvinnlig läkare; särsk. om kvacksalfverska. Jag kände mig redan bättre, då min doktorinna (en länsmanshustru, som ordinerat för förf.) kom ombord. Tersmeden Mem. 3: 152 (1742). Doktorinna .. Fruntimmer, som befattar sig med att kurera folk. Dalin (1850). Hon hade icke doktorsdiplom, vår doktorinna derinne, men hon hade en lång och lyckosam praktik bakom sig. Benedictsson Ber. o. utk. 28 (1886).
Ssg: DOKTORINNE-VÄRDIGHET~200 l. ~102.
Spoiler title
Spoiler content