SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOKTOR dok3tor2 l. 40, m.||ig., i bet. 5 o. 6 r. l. m.; best. -n l. (i bet. 13, i ä. tid vanl., numera mindre br.) -en (G. I:s reg. 16: 634 (1544), PT 1903, nr 79 A, s. 2) (skämts. högtidligt) doktω4ren l. (ngn gg, bygdemålsfärgadt) dok4toren; pl. -er doktω4rer. Anm. I ä. tid förekommer ordet i sv. äfv. med lat. böjning. G. I:s reg. 12: 255 (1539). Linné Bref I. 1: 59 (1752).
förr äfv. (i bet. 2 o. 3) DOKTARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(förr vanl. skrifvet doct-; dochtorren (sg. best.) Carl IX Calend. 43 (1585); docter (dochter) G. I:s reg. 16: 634 (1544), Därs. 20: 302 (1549), P. Brahe (1635) i Oxenst. brefv. 3: 495. doktare (doctar, doctare, dochtare, dåchtare) Svart G. I 131 (1561; i bet. 2), Schroderus Osiander 2: 686 (1635; i bet. 2: Doctare Grad), Hedberg Glanskis 30 (1878; i folkspr.; i bet. 3))
Etymologi
[fsv. doktor, sv. dial. doktare; jfr holl. dokter, doktor, t. doktor, eng. doctor, fr. docteur; af lat. doctor, lärare, afl. af docere (se DOCERA, v1). Formen doktare beror på anslutning till de talrika personbeteckningarna på -are, närmast till LÄKARE]
Anm. Ordet skrifves ofta förkortadt, särsk. framför personnamn: (fil., jur., med., teol.) d:r l. dr.
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl., ä. t., ä. eng., fr. o. lat.] (†) lärare. Then rätte Doctoren och Läraren (Kristus). Lælius Jungf. E 5 a (1591). Moses (har varit) .. then höghste Doctor vthi Gvdz Försambling (Gudz Son vndantaghandes) som Gudh hafwer vpwäckt. Kenicius Likpr. ö. Gulig Påvelsd:r B 2 a (1622). Thorberg Österl. spr. 20 (1785; om massoreterna). jfr: Doctor .. kallas .. alle, som läroämbetet är anförtrodt uti Guds församling. Hof Förkl. (1765). — bildl. Alla quicka ingenia .. sökte till .. (de tyska akademierna) lijka som till oracula, och alle bokelige Konsters Doctorer. Rudbeckius Likpr. ö. Troilius E 2 a (1664).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., holl., t., eng., fr. o. mlat.; eg. en specialanv. af 1, då titeln urspr. innebar ett befullmäktigande att vara lärare] person som vid universitet l. högskola erhållit den högsta lärdomsgraden inom ngn fakultet l. af kungl. m:t blifvit utnämnd till innehafvare af motsv. grad. Filosofie, juris (utriusque), medicine, teologie doktor. Doktor i filosofi, juridik, medicin, teologi. Kreera, promovera, utnämna ngn till doktor. G. I:s reg. 1: 117 (1523; om Johannes Magnus). Dochter Luther. Balck Esop. 239 (1603). Vniversiteter .. göra Baccalaurer, Mästare (dvs. magistrar), Licentiater, och Doctorer. Schroderus Comenius 737 (1639). Then Högwyrdige Doctorens och Biskopens i Skara, Doct. Jesperi Swedbergs Högtberömliga .. Swenska Schibboleth. P. Hesselius (1713) hos Swedberg Schibb. g 3 b. Medicinae Doctorn och Chirurgiae Magistern Pehr Rissler. Svanberg Till vetenskapernas vårdare 19 (1863). Norlind Musiklex. (1912). jfr HEDERS-, HONORARIE-, JUBEL-, MUSIK-, TITULÄR-DOKTOR m. fl. — särsk. (†) i vissa numera obr. förb.: den heliga skrifts doktor [efter mlat. doctor sacræ scripturæ], doktor i den heliga skrift, i teologien, teologie doktor; doktor i lagarna l. i lagfarenheten, juris (utriusque) doktor; doktor i läkarkonsten l. i medicinen, medicine doktor. En doctor j then helie scripth. G. I:s reg. 3: 331 (1526). A. Olauj, som sig later kalle en doctor j lagerne. J. Teit (1558) i BtFH 3: 414. Dochtare vthi läkiarekonsten. Balck Esop. 107 (1603). (En) Superintendent, hwilken är thens H. Skriffts Doctor. A. J. Gothus Thes. ep. 2: 9 (1619). Doctor uti Medicinen. Lagerström Bunyan 3: 56 (1744). Doctor i Theologien, Lagfarenheten. Widegren (1788).
Anm. till 2. Utom teologie doktorer (hvilka vanl. utnämndes af konungen) kreerades i ä. tid i vårt land endast medicine o. juris (utriusque) doktorer, medan innehafvare af motsv. grad inom den filosofiska fakulteten kallades ”magister”. Den fullständiga lat. titeln var emellertid ”Philosophiæ doctor et artium liberalium magister”, o. inuti lat. inbjudningsskrifter till magisterpromotioner på 1700-talet finner man ofta enbart uttr. ”Philosophiæ doctor”. Redan på 1700-talet finner man också ssgr (DOKTORS-NAMN, -VÄRDIGHET m. fl.) där doktor användes om sv. magistergrad. Officiell bekräftelse vann titeln filosofie doktor gm universitetsstatuterna 1878. (Se vidare P. Holm i Ord o. bild 1919, s. 635 ff.)
Numera användes doktor i stora delar af Sverge (dock mindre i själfva universitetsstäderna) ss. titel på person (särsk. i ngt mognare ålder) som aflagt ngn akademisk examen (företrädesvis inom filosofiska fakulteten), i sht licentiatexamen, o. är särsk. vanligt ss. titel på extralärare o. adjunkter vid de allmänna läroverken. VL 1895, nr 191, s. 3.
I Finl. skildes 1828 filosofie doktorsgrad från magistergraden, i följd hvaraf doktor ej sedermera där användts i st. f. magister, men väl (inom alla fakulteter) i st. f. licentiat.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., holl., t., eng. o. fr.; urspr. uppkommet gm ellips af uttr. doctor medicinæ, medicine doktor (se 2)] (beträffande brukligheten se anm. nedan) (manlig l. kvinnlig) läkare, särsk. sådan läkare som aflagt akademiska examina inom medicinska fakulteten; äfv. om andra läkare, ss. tandläkare, djurläkare osv., samt i allm. (hvard., i sht skämts.) om person som på ett l. annat sätt sysslar med läkekonst. Skicka efter doktorn. Den sjuke kunde inte förmås att gå till doktorn. Doktorn har förbjudit honom att stiga upp på några dagar ännu. Doktor Hjälplös. Begärede han, att wij schulle vndsettie honum medt en Doctor till sin Son, som ögnewärck hade. G. I:s reg. 15: 215 (1543). Jag hafver brukatt många dåchtare och balber (dvs. barberare, fältskärer), som mig mädh kur och andra medichamänter plågatt haffva, hvelkett alltt ähr förgäffves. L. Kagg (1653) i Oxenst. brefv. 9: 688. (Prästhustruns) vanliga benämning .. var ”doktor Marna” med anledning af hennes goda insigter i medicinen. Cavallin Herdam. 4: 164 (cit. fr. c. 1660). En god Fältskiär är bättre, än en ömkelig Doctor, och en ömkelig Doctor tre gånger farligare, än en ömkelig Fältskiär. Dalin Arg. 2: 191 (1734, 1754). Den qvinliga doctorn. Braun Z 30 (1858). Jonsson ligger sjuk i full yrsel och doktorn säger att det är tyfus. Hedenstierna Fru W. 113 (1890). — (†) bildl. Tobias stenblind fick den stoora Doctarens hielp af himmelen. Växiö domk. akt. 1737, nr 151. — jfr DÖD-, FÄ-, HÄST-, KO-, MAG-, MEDICINAL-, MODE-, PRIVAT-, PROVINSIAL-, REGEMENTS-, TAND-, UNDER-, ÖGON-DOKTOR m. fl.
Anm. till 3. Numera användes doktor i denna bet. i bildadt spr. hufvudsakligen ss. titel o. förekommer endast i undantagsfall (hvard.) i satssammanhang i obest. form utan åtföljande personnamn. Man säger icke om en person att ”han är doktor” (i denna bet.) l. ”en skicklig doktor”, utan: ”han är (en skicklig) läkare”, ”min läkare”. Man säger ”fråga doktorn”, men i obest. form helst: ”fråga en läkare” (jfr ännu hos Dalin (1850): skicka efter en doktor). Däremot har den obest. formen fortfarande en friare anv. i vissa folkliga uttr. (liksom i folkligt spr. öfverhufvud), t. ex. Det kan ingen doktor hjälpa, det är ohjälpligt, det är ingenting att göra åt den saken.
4) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (skämts.) sjöt. benämning på kocken på ett fartyg. GHT 1905, nr 227 B, s. 4. Stenfelt (1920).
5) [jfr motsv. anv. i eng.; jfr äfv. t. doktorfisch, eng. surgeonfish; anledningen till benämningen är att ifrågavarande fisk på hvardera sidan af stjärten har en nedfällbar tagg, liknande en lancett hvarmed man slår åder] (†) benämning på fiskarten Acanthurus chirurgus, barberare (se d. o. 3 a), ”kirurgen”; jfr BARBERS-MAN. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 104 (1786).
6) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr. Bet. är eg. en bildl. anv. af 3] tekn. på pappersmaskin: benämning på ett slags linjalliknande skafbräde som sluter tätt till den öfre pressvalsen o. därifrån aflägsnar vatten o. medföljande lösa trådar jämte annat affall. Kindblad (1870). Bedoire Pappersfabr. 38 (1878).
Ssgr: A († utom i DOKTOR-INGENJÖR): (2) DOKTOR-BONNETT. doktorsmössa. Ernhoffer Ench. 100 a (1591; se under -ÄMBETE).
-BREF, se B.
(3) -BÖNHAS. kvacksalfvare. En Doctor-bönhås hade ock ingifvit henne .. en laxerdrik. Hoorn Välöfv. jordg. 2: 166 (1723).
-GRAD, -HATT, se B.
(jfr 2) -INGENJÖR. (doktors- C. Benedicks i Sv. kem. tidskr. 1909, s. 108) [af t. doktoringenieur] (sedan år 1899 titel för) person som aflagt viss examen vid tysk l. österrikisk teknisk högskola. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 287.
-PROMOTION, -TITEL, se B.
(2) -ÄMBETE. Kan tu icke bättre bewijsa thitt Doctor Ämbete än thit Presteskaap, så är thett redha giordt (dvs. redan färdigt l. slut) mädh thitt Doctor bonätte. Ernhoffer Ench. 100 a (1591).
B: (2) DOKTORS-AFHANDLING~020. (tryckt) vetenskaplig skrift som utgifves ss. specimen för doktorsgrad; jfr DISPUTATION 4. Trycka, spika, försvara sin doktorsafhandling. Ventilera, opponera på, bedöma en doktorsafhandling.
(2) -AKT. (i Finl., †) särsk. om de vid en promotionsakt förekommande talen o. ceremonierna; jfr MAGISTER-AKT. Alopæus Borgå gymn. 407 (i handl. fr. 1752). Hela Doktors-Akten skulle tryckas. Därs. (1816).
(3) -ATTEST. (numera föga br.) af läkare utfärdad attest, läkarattest. Växiö domk. akt. 1790, nr 496.
(2) -BARETT. (i fråga om ä. utländska förh.) doktorsmössa. Schück Medelt. kult. hist. 111 (1907).
(3) -BESÖK. (numera föga br.) läkarbesök. Calonius Bref t. Porthan 308 (1797).
(3) -BETYG. (numera knappast br.) = -ATTEST. Växiö domk. akt. 1793, nr 241.
(3) -BEVIS. (numera knappast br.) = -ATTEST. Växiö domk. akt. 1782, nr 200. Därs. Suppl. (i handl. fr. 1841).
(2) -BREF. (doktor- Fries 2 Linné 1: 189 (i handl. fr. 1733), Lagerbring Hist. lit. 130 (1748)) doktorsdiplom. Utfärda doktorsbref. SFS 1894, nr 66, s. 5.
(2) -DIPLOM. af vederbörande myndighet utfärdadt dokument hvarigm doktorsvärdigheten tillerkännes ngn. Tegnér 6: 118 (1829; i fråga om magistergraden; jfr anm. under 2). Jfr: (Johannes Messenius erhöll) år 1605, i Ingolstadt .. Philosophiæ-Doctors-Diplomet. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 83 (1818).
(2) -DISPUTATION.
1) abstr.; jfr DISPUTATION 3. Weste (1807).
2) doktorsafhandling; jfr DISPUTATION 4. Tavaststjerna Kvinnoreg. 36 (1894).
(3) -DROSKA. benämning på ett slags mindre droska som (hufvudsakligen förr) användes af läkare för sjukbesök, läkardroska. GHT 1898, nr 211 B, s. 2.
(2) -ED. (i fråga om ä. förh.) Efter talets slut förestafvade pedellerna doktorseden, som kandidaterna aflade med fingrarne lagda på silfverspirorna (vid teol. doktorspromotionen 1617). Annerstedt UUHist. 1: 184 (1877).
-EXAMEN.
1) (i fråga om utländska l. ä. sv. förh.) till 2. SC 3: 41 (1822). Här om dagen aflade ett ryskt äkta par filosofie doktorsexamen vid högskolan i Bern. DN 1895, nr 9128 B, s. 1.
2) (hvard., mindre br.) till 3: läkarexamen. GHT 1905, nr 245 B, s. 3.
(2) -FRACK. frack som bäres ss. tecken på doktorsvärdighet (numera: frack med doktorskrage). En guldbroderad Doktors-Frack. DA 1824, nr 68, s. 10.
-FRU. särsk. till 3: läkarfru; jfr DOKTORINNA, DOKTORSKA.
(2) -FRÅGA.
1) (förr, i Finl. ännu) vid doktorspromotion framställd fråga som besvaras (i ett föredrag, förr på latin) af primus bland promovenderna; jfr MAGISTER-, PROMOTIONS-FRÅGA. Doctors Frågan: om Natural-Historien är nödig för en Medicus? besvarades och jakades (vid promotionen i Uppsala 1763) af Hr. Doct. Blom. Sv. Merc. 1763, s. 478. AB 1894, nr 124, s. 3 (om finländska förh.).
2) (tillf.) viktig o. svårbesvarad fråga. Den stora doktorsfrågan om Rysslands kallelse till världshafven och deras herravälde. Hjärne Östanifrån 183 (1905).
(2) -GRAD. (doktor- Schroderus Osiander 2: 686 (1635: Doctare Grad), Brasck Förl. son. E 4 a (1645)) benämning på högsta lärdomsgraden inom hvarje fakultet; jfr MAGISTERGRAD. Speciminera för, taga, vinna, erhålla, förvärfva doktorsgraden.
(2) -HATT. (doktor- Rudeen Vitt. 156 (1696), Schultze Ordb. 1831 (c. 1755)) hatt som användes ss. tecken på (juridisk, medicinsk l. teologisk, i Finl. äfv. filosofisk) doktorsvärdighet (numera: hög, veckad sidenhatt med olika emblem för de olika fakulteterna); jfr -MÖSSA. Min hjässa har aldrig prålat med Magister-krans eller Doctors-hatt. Dalin Vitt. 5: 137 (c. 1753).
(2) -HEDER. (†) doktorsvärdighet. Möller (1745; under bachelier). Ärnå Doctors hedren. Linné Bref I. 1: 100 (1768).
(2) -KRAGE. i lagermotiv broderad sammetskrage (på frack) hvilken i Sv. bäres ss. tecken på doktorsvärdighet. —
(2) -KRANS. (doktor- Palmfelt) lagerkrans (att bäras kring hjässan) som vid filosofie doktorspromotion i Sv. utdelas ss. tecken på doktorsvärdighet; jfr MAGISTERKRANS. Palmfelt Qvinnosk. 65 (1738; jfr anm. under 2).
(2) -KÅPA. (om utländska förh.) Serenius (1734; under hood).
(2) -MIDDAG. middag med anledning af doktorsdisputation. —
(2, 3) -MIN. Weste (1807). Doktorsmin .. Allvarsam och djupsinnig min, som röjer anspråk på öfverlägsenhet i lärdom. Dalin (1850; betecknadt ss. familjärt).
(2) -MÄSSIG. Jag (som blifvit föreslagen till teol. doktor) bekänner både för Gud och menniskor, at jag ej är Doktorsmässig. Växiö lärov. bibl. Bref 2 febr. 1802.
(2) -MÖSSA. (doktor- En saml. öfvers. o. bearb. 24 (1712)) (i fråga om ä. förh.) mössa som användes ss. tecken på doktorsvärdighet. Laurin Kulturh. bilderb. 76 (1905).
(2) -NAMN. (†) doktorstitel. I hunnit alla till den ära / At Doktors Namnet värdigt bära. Öfver magisterprom. i Lund (1763; om nypromoverade filosofie magistrar; jfr anm. under 2).
(3) -ORM. (†) ormen Coluber æsculapii Lin., eskulapiiorm. Linné Mus. reg. 29 (1754).
(2) -PROMOTION. (doktor- Serenius (1734; under paranymph)) akademisk högtidlighet för utdelande af doktorsvärdighet; jfr MAGISTER-PROMOTION.
(2) -RING. ss. tecken på doktorsvärdighet använd guldring med upphöjd ornamentering i olika motiv för de olika fakulteterna; jfr MAGISTERRING.
(2) -SPECIMEN.
(2) -TAL. (†) promotors tal vid doktorspromotion; jfr DOKTORAL-TAL. Fryxell Ber. 14: 112 (1846).
(2) -TITEL. (doktor- 2 Saml. 13: 80 (c. 1690), Dalin Arg. 2: 191 (1734, 1754)).
(2) -UTNÄMNING~020.
(2) -VÄRDIGHET~200 l. ~102. De begge vanliga lärdomsprof, som till Doktorsvärdigheten i Filosofien (i Uppsala) yrkas af författningarne. Leopold 6: 178 (1786; jfr anm. under 2).
(2) -VÄRJA. (förr, i Finl. ännu) värja som vid doktorspromotion utdelas ss. tecken på vunnen doktorsvärdighet. 2 NF 6: 637 (1906).
Spoiler title
Spoiler content