SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOKTORERA dok1tore4ra l. -tå-, äfv. -tω-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (doctore´ra Weste, ∪ ∪ ‵ ∪ L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(docterera Kempe Proberugn A 5 b (1664))
Etymologi
[jfr t. doctorieren (i bet. 1 o. 2), af mlat. doctorare (i bet. 1), afl. af doctor (se DOKTOR); jfr äfv. t. doktorn (i bet. 2), eng. doctor, v. (i bet. 1 b o. 2)]
1) motsv. DOKTOR 2.
a) (numera bl. hvard., mindre br.) intr.: taga doktorsgraden; jfr MAGISTRERA. Honom må owägerligen blifwa tillåtet nu i winter at doctorera, medh wahnlige solenniteter. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 317 (1647). Ibland annat så är här (i Wittenberg) en skön saal som professorerna dricka på när någon doctorerer eller och Magistrerer. Bolinus Dagb. 27 (1667). Söderhjelm Brytn. 231 (1901).
b) (numera knappast br.) tr.: göra l. kreera (ngn) till doktor. Att noghon ju kan eij doctoreras uthan aff doctore j samma facultate. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 447 (1650). Min prosektor (F. E. Sundevall) .. är i Lund för att Doctoreras. Retzius Bref t. Florman 112 (1839). Dens. Bl. skr. 263 (1847).
2) (hvard. o. skämts., mest i folkspråket) motsv. DOKTOR 3: utöfva läkekonst; kvacksalfva; äfv. tr.: gifva (ngn) läkarbehandling, kvacksalfva med (ngn), ”bota”; jfr KURERA. Vi (gamla gummor) ha hört att hon är sjuk och matt och mera; / Derför komma vi att doktorera. Bellman Skr. Ny saml. 1: 410 (c. 1770). Han hade .. en liten läderask, som innehöll glasrör fyllda med små kulor, med hvilka han doktorerade hela byn. Lindström Bates 243 (1872).
Spoiler title
Spoiler content