publicerad: 1920
DOKTRIN doktri4n, r. (f. Dalin (1850), Lundell; m. Björkman (1889)); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes i sv. ngn gg den lat. formen doctrina. Swedberg Schibb. 266 (1716).
Etymologi
[liksom d. doktrin, holl. doctrina, t. doktrin, eng. doctrine, fr. doctrine af lat. doctrina, undervisning, lärdom, vetenskap, af docere (se DOCERA, v.1)]
1) [jfr motsv. anv. i holl., t., ä. eng., fr. o. lat.] (†) lärdom, kunskap. Förbe(mäl)te Domini Laurentii Lundii doctrin och skicklighet meriterar en sådan församling (dvs. ett sådant pastorat). Lundström L. Paulinus Gothus 2: 310 (i handl. fr. 1632). Swedberg Schibb. 266 (1716). G. Dalin (1871).
2) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng. o. lat.] (†) undervisning. Swedberg Schibb. 266 (1716). Jag .. fann .. uti .. (baron Silfverskjöld) en verklig mentor, som gaf mig en fullständig doktrin under samtal, både uti yrket och för lefnaden. Wingård Minnen 1: 57 (1846); jfr 3. Doktrin, .. undervisning i en vetenskap, isht. i kristna religionen. G. Dalin (1871).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng., fr. o. lat.] (vetenskapligt formulerad) teori (som angifver grundsatserna l. riktlinjerna) för ett visst tänkande l. handlande; åskådning l. uppfattning, afsedd att finna (praktisk) tillämpning inom ett visst område (ss. religion l. moral l. vetenskap l. konst l. politik l. ekonomi), ofta med bibetydelse af att vara opraktisk l. ensidig l. dogmatisk; lära, lärosystem, program; lärosats, grundsats, princip, norm; dogm. E. A. Carlstén i Frey 1844, s. 470. Hittills har den tyska konsten mer eller mindre utgjorts af illustrationer till religiösa, sociala, filosofiska, estetiska doktriner. Estlander Konst. hist. 338 (1867). Den vetenskapliga doktrinen för det nya ekonomiska systemet besörjdes .. i rikt mått af de tyska universitetens professorer. Forssell Stud. 2: 45 (1884, 1888). Det är merkantilsystemet, som först oförstådt, sedan uttryckt i bestämda principer, arbetar sig fram och blir gällande doktrin. Stockholm 1: 123 (1897). Af doktrin komma vi att ringakta allt det som man brukar kalla det omedelbara i undervisningen. Larsson Stud. o. med. 110 (1897, 1899). — särsk. filos. [efter motsv. uttr. hos Kant] i uttr. (omdömeskraftens) transscendentala doktrin, benämning på en viss del af den transscendentala logiken enl. Kants filosofi. Valda stycken t. uplysn. i Kant. philos. 36 (1798). — jfr PARTI-, SKOL-DOKTRIN.
4) [jfr motsv. anv. i d., t. o. lat.] vetenskap; särskild lärdomsgren, disciplin. Doctrin kallar man hvar och en vetenskap, som kan bevisa sina reglor. Valda stycken t. uplysn. i Kant. philos. 36 (1798). Tagen i denna omfattande betydelse, inbegriper den classiska Fornkunskapen följande doctriner: I. Philologi ..; II. Mythologi; III. Geographi (osv.). Palmblad Fornk. 1: III (1843). Sundén (1885). Doktrin .. lärdomsgren. Östergren Främ. ord (1912). — särsk. jur. vetenskap(en) om (den) i ngn viss stat gällande rätt(en); motsatt PRAXIS; jfr DOGMATIK 3 o. DOKTRINELL, slutet. Doktrin, lagstiftning, praxis. Hellner Hustrus förmåga af rättsh. 53 (1895). Omfattande insikter i nyare utländsk doktrin och lagstiftning. 2 NF 18: 1019 (1913). — jfr RÄTTSDOKTRIN.
Ssg: (3) DOKTRIN-FRI. (Neikters) fullständigt doktrinfria och liberala uppfattning .. har sugit sin näring ur den allsidiga människoforskningen. Blanck Nord. renäss. 249 (1911).
Spoiler title
Spoiler content