DORMA dor3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, DORM.
Etymologi
[jfr sv. dial., nor. dial., isl. dorma, nt. dormen, eng. dial. (norra Engl.) dorm, alla i bet. 1. Jfr DORSK, äfvensom DUSA]
1) (hvard. i vissa trakter med stark anstrykning af folkmål) halfslumra, ligga i halfsömn. Ta sig en liten dorm. (Lundin o.) Strindberg GSthm 532 (1882; anf. ss. skolpojkspråk från Sthm).
2) (i fackspr. i vissa trakter) i öfverförd anv. om eld: glöda utan att slå ut i lågor, pyra. Myrstack .. är .. (vid milans påtändning) bättre än ved, för dess långsamma dormande, som Kolare säga. Wallner Kol. 31 (1746).
SAOB
