publicerad: 1922
DRESSERA dräse4ra l. dres-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (oftare DRESSYR); -ARE (vanl. DRESSÖR).
Etymologi
[jfr t. dressieren, eng. dress, v.; af fr. dresser, eg.: räta, göra rak, ytterst till lat. directus, rät, rak (se DIREKT, adj.)]
I. bringa i tillbörligt skick, göra i ordning o. d.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (i fackspr., särsk. kok., sockerbag. o. tekn.) forma (ngt), gifva (ngt) dess (slutgiltiga) form; göra (ngt) färdigt. När Fisken är färdigh dresserar man Pasteyen aff fijn Deegh som ähr smörblandat. Salé 141 (1664). Det sista arbetet, innan handsken blir fullt färdig, kallas dressering och består i sömmarnas utslätning, tillrättadragning af de något vridna delarna, pressning, numrering, parens hopfästande samt knapparnas och knapphålens anbringande. ArbB 95 (1887). Dressera .. Att lägga upp en deg eller massa i olika fasoner för att däraf erhålla bakverk, konfekt o. s. v. Grafström Kond. 297 (1892). 2 UB 8: 591 (1900).
2) [efter ä. fr.] (†) uppsätta, uppställa o. utrusta (en armé). Ryssarne dresserade .. en Armee. Widekindi KrigsH 540 (1671).
3) [efter ä. fr.] (†) uppsätta, skriftligen affatta (ett dokument). Sedan Independance-Acten var behörigen dresserad. SP 1779, s. 440.
4) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] om handlingen att gm (metodiska) öfning(ar) o. tvång bibringa ett djur ngn viss önskad färdighet l. vissa färdigheter; särsk. om inöfning af hund (l. annat djur) till jakt l. inridning l. inkörning af häst; äfv. (föraktligt l. nedsättande) med afs. på människa, särsk. (i sht pedag.) om ett bibringande på yttre, mera mekanisk väg af (osjälfständiga) kunskaper o. färdigheter (i motsats till en undervisning som verkar utvecklande o. befruktande på tanke, känsla o. vilja). En hund dresserad till l. för rapphönsjakt, på l. för rapphöns. Nu .. har jag .. dresserat honom (dvs. min man) i snarstickenhet. Dalin Arg. 1: 282 (1733, 1754). Brummer 69 (1789). Den väl dresserade hofmannen. Crusenstolpe Mor. 1: 3 (1840). Regementsstallmästaren .. leder remonternas dressering. TjReglArm. 1889, s. 172. Man känner .. ej i allmänhet där (i Tyskland) till detta dresserande för studentskrifningen, som florerar .. på vår reallinje. Verd. 1891, s. 77. — ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv. Hunden är .. bland alla djur det, som hunnit till den högsta grad af dressering eller en slags likhet med uppfostran. Nilsson Fauna 1: 243 (1847). — jfr INDRESSERA samt FÄLT-, JAKT-, KAMMAR-, VÄL-DRESSERAD.
II. eg.: rikta (ngnstädes hän).
1) [efter ä. fr.] (†) med personobj.: sända (ngn) l. dirigera (trupper o. d. till en ort). Hvadh folck nu uthgår, skall han dressera på Wållgast. RP 6: 187 (1636). Widekindi KrigsH 578 (1671).
2) (†) med afs. på skrifvelse l. postförsändelse: adressera. JSkytte (1632) i OxBr. 10: 327. Dhe .. till dhe gode Herrar Rijkzens Rådh dresserade bref. RARP 6: 219 (1654). Högvälborne H:r Baronens .. gunstiga bref af d. 17 passato, dresserat på Lunde påsthuus. ÅgerupArk. Bref 10/5 1749.
(I 4) -BOCK. jäg. redskap som hunden då han läres apportera, får upptaga o. aflämna till dressören, apporterbock. Dresserbock, en 10 till 12 tums lång, 1 tums tjock, rund träpinne, med korta, korslagda tvärpinnar i hvardera ändan. Bergström HbJagtv. 133 (1872). —
(I 4) -LINA. jäg. om hundens hals fastgjord lina som användes vid dressering; jfr -BAND. Dressérlina, ett 10 till 12 alnar långt, groft snöre eller smalt rep, med knutar eller uppträdda träkulor på den delen, som kommer om hundens hals. Bergström HbJagtv. 132 (1872). —
(I 1) -PÅSE, -SPRUTA m. fl. sockerbag. Dresserpåse, dresserspruta eller sprits, dressertratt, dresserstrut o. s. v. kallas det redskap, hvarmed man dresserar eller lägger upp (deg eller massa). Grafström Kond. 297 (1892).
B: (I 4) DRESSERINGS-KONST, —
(I 4) -REDSKAP~20 l. ~02.
Afledn. (till I 4): DRESSYR (se d. o.). —
DRESSÖR, m.||ig. [af fr. dresseur] person som dresserar l. har till yrke att dressera. Swederus Jagt 212 (1832). Som dressör var (cirkusdirektören) Tanti specialist på — grisar. Dagen 1900, nr 246, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content