publicerad: 1915
DIREKT diräk4t (dirä´ckt Dalin), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(fordom ofta skrifvet direct. directe (ss. adj.) Höpken 2: 109 (1747), 152 (1749), 239 (1752); se under 4 b β o. 5)
Etymologi
[liksom t. direkt, holl. direct, eng. direct (uppvisadt från slutet af 1300-talet), fr. direct (uppvisadt från 1300-talet), lånadt af lat. directus, p. pf. af dirigere (se DIRIGERA). Jfr fr. droit (se ADRÄTT), den af det lat. ordet ljudlagsenligt utvecklade folkliga formen, o. DRESSERA. Formen directe är sannol. att förklara ss. adjektivering af DIREKTE, adv.; jfr motsv. anv. af APART, DIVERSE, BAKLÄNGES, FRAMSTUPA, DELVIS m. fl., äfvensom d. direkte, adj. Om denna förmodan är riktig, torde äfv. den best. formen directe i språkprofvet från 1700 under 5 häntyda på en likalydande obest. form. — jfr DIREKTE, adv.]
jfr INDIREKT.
1) [jfr eng. the direct distance, fr. en voie directe, lat. capillus directus, iter directum ad laudem] (i sht i vissa stående uttr.; se a, b, c o. d) rak, rät, rätlinig; eg. o. bildl. Direkt, rät, som går rakt fram. Pfeiffer (1837). Direct, .. rak, som går i rak rigtning. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Direkta afståndet. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Kindblad (1870). — särsk.
a) [jfr t. direktes richten, fr. pointage direct] mil. i uttr. direkt eld, skjutning o. d., skjutning med flacka banor; förr äfv. i motsats till skjutning med rikoschettering. Den verticala eldens företräde framför den directa skjutningen. Tavaststjerna o. Ståhl Fortif. 96 (1826). Kastning användes när fienden genom framför liggande hinder ej kan träffas med direkt eld eller rikochett. Handb. f. artill.-befälet 52 (1856). Med direkt eld eller skjutning förstår man eld ur flackbanepjeser (kanoner och gevär), med indirekt eld eller kasteld förstås elden ur kastpjeser (haubitser och mörsare). Bergman Artill. 2: 140 (1901).
b) [jfr eng. direct vision] fysiol. i uttr. direkt seende, då bilden af föremålet faller på näthinnans centralgrop. Tigerstedt Bert 2: 179 (1881).
c) [jfr eng. direct speech, question, fr. discours direct, lat. directa oratio; jfr OBLIK] bildl. språkv. i uttr. direkt fråga, vanlig l. egentlig fråga (uttryckt gm en själfständig sats), direkt frågesats, direkt anföring l. tal, direkt anföringssats o. d. En bestämd, direkt, fråga uttryckes alltid med indicativus. Boivie Sv. spr. 58 (1820, 1834). (Anföringssatsen) är .. direkt, när någons yttrande eller tanke ordagrant upprepas. Brodén Sv. spr. 93 (1868, 1873). Direkt anföring (Oratio recta), då jag ordagrant upprepar det sagda eller åtminstone ger uttrycket en form, som tyder på att det afser att vara ordagrant. Beckman Sv. spr. 209 (1904).
d) [jfr eng. direct opposite l. contrary] i uttr. direkt motsats, ren motsats, rak motsats, direkt motsatt, rent motsatt, rakt motsatt. De båda bröderna äro hvarandras direkta motsatser. Hvad han säger nu står i direkt motsats till hvad han sade i går. Köpmannens och industriidkarens intressen äro ofta direkt motsatta.
2) [jfr motsv. anv. i eng. äfvensom bet. lodrät i mlat. (proiciatur sursum in directum Thomas ab Aquino)] (numera föga br.) som går rakt emot ngt; som vinkelrätt träffar ngt; vinkelrät; motsatt SNED. Hittils hafve vi betraktat den directa påstötningen, nu vilje vi ock något tala om den Sneda. Klingenstierna Musschenbroek 170 (1747). En direct stöt. Därs. 171. Om jorden stode stilla, skulle vi mottaga dessa strålar (från stjärnorna) direkt, men vi förflyttas nu samtidigt som dessa nå oss på samma sätt t. ex., som då vi springa undan ett lodrätt fallande regn. Nordenmark Världsr. under 79 (1910). — särsk. [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (†) mil. om anfall l. batteri: frontal. Direct (batteri), som lodrätt skjuter på fiendens front; kallas, då Fästning belägras, Demonter-Batteri. Sturtzenbecher Förel. I. 1: 36 (1794, 1800). Man fann sig hotad med öfverflygling i luckorna, som, ju närmare man kom Stralsund, blefvo mindre och då föranledde mera direkta anfall å fiendens sida. Wingård Minnen 3: 85 (1846); jfr 4 a α.
3) (i vissa stående anv.) i riktig l. vanlig ordning l. följd, rak, rät; motsatt: OMVÄND.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr fr. droit, höger, samt RÄT om rörelse från vänster till höger] astr. om rörelseriktning hos himlakropp: som går i samma riktning som solen i ekliptikan, dvs. från väster till öster; progressiv. Melanderhjelm Astr. 1: 58 (1795). Under denna tid beskrifver .. (månen) med en direkt, d. v. s. från vester till öster fortgående rörelse i det närmaste en storcirkel på (himmels-) sferen. Lindhagen Astr. 394 (1860). Icke alla (kometerna) röra sig i samma led som jorden och planeterna (”direkt”), utan somliga i motsatt (”retrograd”). Björling Meteor. 58 (1874).
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] mat. om proportion l. förhållande o. d.: som följer den ursprungliga ordningen mellan två storheter; motsatt OMVÄND l. INVERTERAD. Central-krafterne blifva uti en direct proportion af de cirklars radier, uti hvilka kropparne röras, och uti en inverterad proportion af omgångs tidernas quadrater. Klingenstierna Musschenbroek 155 (1747). Det direkta förhållandet af talet sex till tre är två, och de samma talens omvända förhållande är en half. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Krafterna äro direkt proportionella mot svängningstalens kvadrater. Moll Fys. 3: 7 (1899).
c) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (föga br.) mus. om ackord l. intervall: i hvilket grundtonen utgör lägsta stämman. Et direkt intervall är hvad harmoniskt intervall som hälst på en grundton ... Et direkt ackord har .. altid grundtonen i grave ... Oktaven, qvinten och tertien äro icke et fullkomligen direkt ackord; men väl tertien, qvinten och oktaven. Envallsson Mus. lex. 80 (1802). Dalin (1850). Kindblad (1870).
d) [jfr motsv. anv. i fr.] språkv. om den ordföljd i en sats då orden stå i den ordning i hvilken vi naturligast tänka oss begreppen, således subjektet före predikatet, verbet före dess objekt, attributet före dess substantiv osv.: rak; motsatt OMVÄND o. INVERTERAD; äfv. om likartadt ordningsförhållande mellan satser. (Ordföljden i satser o. perioder) är dels naturlig (direkt), dels omvänd (inverterad, transponerad). Moberg Gram. 54 (1815). Satsföljden säges vara .. rak (direkt), när .. subjektssatsen står framför, men objektssatsen eller adverbialsatsen efter sina hufvudsatser. Svedbom Satsl. 95 (1845, 1855). Larsson Kunsk. 167 (1909).
4) utan omvägar, rätt fram; utan uppehåll l. uppskof på vägen; eg. o. i öfverförd l. bildlig anv.
a) eg.
α) adj. Wingård Minnen 10: 13 (1849). England lofvade med sina flottor understödja ett direkt anfall mot Norge. Bergman Schinkel 7: 11 (1855).
β) [jfr eng. the embassy went direct to Hungary, äfvensom motsv. anv. af holl. direct, eng. directly, fr. directement, samt senlat. directus venit ad locum (Gregorius af Tours), lat. directo libertas data ancillæ] adv.; ofta mer l. mindre närmande sig bet.: genast, strax, med detsamma. Tåget går direkt till Stockholm, dvs. utan att stanna vid ngn mellanstation (jfr 5 e). Jag måste hvarje dag direct från Spisqvarteret spassera upp till slottet. Atterbom (1821) i 2 Saml. 27: 65. Om ni kunde tänka er hur vackert .. (Borås) ligger .., så skulle ni resa direkt ned för att se .. på staden. Ödman Vexl. bild. 4 (1887, 1893). Den potatis, som ej direkt hamnade på informatorns tallrik, medtogs nästan helt och hållet till gäldande af hans lilla lön. Hedenstierna Fru W. 5 (1890). Utan att fråga någon, gick jag direkt in till kungen. De Geer Minnen 1: 211 (1892). Hufvudet (på tofsmesen) .. ser ut, som om det komme direkt från en frisör. Ericson Fågelkås. 2: 21 (1907).
b) i öfverförd o. bildl. anv.
α) [jfr eng. she is as direct as her brother, fr. un homme droit, lat. huic tristi ac directo seni] (mera tillfälligt) om person, karaktär o. d.: som ej vet af l. tycker om krokvägar l. slingringar: rättfram. En direkt natur för öfrigt, verksam som en häfstång och aldrig i hvila. Tavaststjerna Inföd. 5 (1887).
β) [jfr eng. a direct answer, lat. directa verba] som omedelbart berör l. behandlar ngt, som går rakt på saken, som utan omvägar l. krokvägar träffar l. syftar mot ngt; särsk. om beskrifning, yttrande, afsikt o. d. Hon gaf icke något direkt svar på min fråga, men smålog bifallande. Du skall svara direkt och inte försöka att svänga dig (Om) det .. vore billigt uti en sak, som .. rörer .. riket .., at .. cronan (skulle) agera likasom passive, eller taga deruti en mindre directe del. Höpken 2: 152 (1749). Jag hade ett direct afseende på (dvs. åsyftade direkt) Ståndens misshällighet. Thorild 2: 250 (1793). Denna hypothes kan icke vederläggas af något enda direct försök. Berzelius Kemi 2: 611 (1812). Direkt angripelse, förebråelse. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). De stora gemensamma, icke direkt svenska angelägenheterna (på kongressen i Wien). Bergman Schinkel 8: 245 (1856). Det måste .. finnas en annan väg att verka för kyskheten än att mycket tala och skrifva direkt derom. Wikner Vitt. 270 (1886). Det var i slutet af 1500-talet, som man hos oss började undvika det direkta tilltalet (för att i stället använda titlar o. 3:dje pers. pron.). E. H. Tegnér i Arkiv f. nord. filol. 5: 308 (1889). Kommunikationer äro .. icke i direkt mening produktiva. Fahlbeck Sv:s nat.-förm. 67 (1890). Han begagnar de uttryck, som bäst och direktast utsäga hans mening. Cederschiöld Spr. i spr. 1: 34 (1909).
γ) [jfr eng. no direct evidence had as yet appeared against Bothwell, fr. preuve directe. Anv. är eg. ett specialfall af β] om bevis. Upptäckten af aberrationen gaf .. det första direkta beviset för jordens rörelse kring solen. 2 NF 1: 40 (1903). — särsk.
α') log. o. mat. V. stycken t. uplysn. i den Kant. philos. 43 (1798). Bergroth Geom. 5 (1876). Visshetsbeviset är till sin form dels 1) direkt bevis, då det ur bevisningsgrunderna rättfram eller utan omväg härleder demonstrandi sanning; dels 2) indirekt bevis. Rein Log. 69 (1882).
β') jur. Den (bevisning) som utgöres af indicier, kan vara lika fullgiltig till den anklagades fällande som den direkta af egen bekännelse eller tvenne vittnen. Warburg Richert 1: 226 (i handl. fr. 1832). Schrevelius Civilpr. 258 (1853). Engströmer Vittnesbev. 14 (1911).
δ) [jfr ä. eng. in a fit of direct raving] bokstaflig, egentlig, uttrycklig; oftast ss. adv. o. då äfv.: rent af, rent ut. Han blef direkt oförskämd, när jag ville ha mina pengar tillbaka. Att Menahem icke direct kallas prophet, .. härledde sig derifrån, att Judarne icke erkände några propheter efter Maleachi. Agardh Theol. skr. 1: 88 (1843, 1855). Ofta är det ej nog med den direkta plåga, som de fysiska svagheterna medföra, de ökas ofta af hånet. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 3 (1867). Denne .. arbetare förtjänade tre à fyra tusen francs. .. Det var således icke direkt fattigdom, men det var en osäker ställning. Strindberg Tj.-qv. son 4: 132 (1886, 1909). En del (cellfångar) .. komma mycket nära vansinnets gräns, fast det inte direkt kommer till utbrott. Lifstidsfången 89 (1907).
5) [jfr motsv. anv. i holl., eng. o. fr.] som sker l. försiggår l. verkar l. iakttages osv. utan förmedling af ngt annat; utan mellanled; omedelbar. Jag har aldrig haft någon direkt beröring med honom. De ärender, som .. lämnas til Edert directe afgörande och Resolverande. Stadg. ang. landtmil. 4: 1215 (1700). En directe negociation med Dannemark (om sundstullen) .. skulle synas anständigare än igenom Porten. Höpken 2: 239 (1752). (Den grekiska) nationen sjelf (var) en enda slägt, som mer eller mindre direkt härstammade från gudarne. Tegnér 3: 504 (1816). Vid (ång-)machiner utan expansion strömmar ångan direkt ur pannan i slidskåpet. Wiemer o. Müller Fys. gr. 6—7: 32 (1852, 1860). Underrättelser som anländt så öfver Petersburg som direkt från grefve Gustaf Löwenhielm. Bergman Schinkel 7: 105 (1855). Konungens rätt öfver rikets län skulle naturligtvis också innefatta någon rätt till direkt fördel af desamma. Forssell Hist. 1: 15 (1869). Det direkta solljuset har en särskild förmåga att rena luften genom att .. tillintetgöra helsofiendtliga små organismer (s. k. bakterier). Sv:s h. flicksk. 158 (1888). På interrogativets område finnes ett direkt lån från tyskan i vårt militärspråks verda. E. H. Tegnér i Arkiv f. nord. filol. 5: 335 (1889). Det intresse, hvarmed .. (G. III) omfattade (utrikespolitiken) .. och direkt ingrep i dess ledning. Odhner i 3 SAH 6: 110 (1891). Detta drag kan lätteligen vara en ombildning af den ursprungliga sagan i högtragisk riktning, därest vi icke .. skulle på egyptisk botten till det finna en ännu direktare förebild. Paulson Oidipussagan 19 (1895). Det fria qväfvet i luften spelar ingen direkt rol för andningen, men väl indirekt genom att förtunna syremängden i luften. NF 19: 244 (1895). (Mars') satelliter äro .. så små, att det varit omöjligt att direkt uppmäta deras diametrar. Nordenmark Världsr. under 511 (1910). — särsk.
a) i första hand; ss. adj. äfv.: första hands-. Från Are Frode härstamma — direkt eller genom lån — alla senare isländska berättelser om V(inland)s upptäckande. NF 17: 1124 (1893). Sägnens stomme, sådan den meddelats mig af direkta hemulsmän, är den, att Runeberg .. förlofvade sig. Söderhjelm Runeberg 1: 93 (1904).
b) tekn. i fråga om ångpannor o. maskiner. Direkt eldyta, benämning på den del af eldytan å ångpannan som är utsatt för den strålande värmen från eldhärden. Frykholm Ångm. 72 (1881, 1890). — Direkt verkande maskin o. d., ångmaskin o. d. vid hvilken cylinderkolfvens rörelse öfverföres till maskinaxelns vef utan tillhjälp af balans. De förut .. omtalade direkt verkande maskinerna, antingen med fasta eller oscillerande cylindrar. Fock 2 Fys. 2: 236 (1858). 3 direkt verkande cylindrar. Trolle Blokadbr. 88 (1876). Schulthess (1885). — Direkt ånga o. d., då vid kokning l. annan behandling med ånga ångan släppes in i den vätska l. får direkt beröra den kropp som skall uppvärmas. Direkt påsläppning. Zidbäck (1890). Kokningen (af sulfiten) sker antingen med direkt eller indirekt ånga. Den direkta kokningsmetoden användes både vid stillastående och roterande kokare. Tekn. tidskr. 1895, K., s. 23. 2 Uppf. b. 8: 132 (1900).
c) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] kem. o. tekn. om gödningsämne: som för att utöfva vederbörlig verkan icke behöfver tillsats l. förmedling af annat ämne; om färgämne: som icke behöfver beta för att upptagas af o. färga fibrerna, substantiv; motsatt ADJEKTIV, adj. 2. Post Åkerbrukskem. 2: 87 (1877). S. k. direkta bomullsfärger. Tekn. tidskr. 1895, K., s. 49. 2 Uppf. b. 8: 499 (1900).
d) [jfr motsv. anv. i t., holl., eng. o. fr.] i sht nat.-ekon. o. kam. om skatt o. d.: som omedelbart pålägges en person i hans egenskap af medlem i ett visst samhälle; motsatt INDIREKT (om t. ex. tullar, brännvinstillverkningsskatt m. m.). Antingen begär man af .. (de skattskyldige) directe en del af den inkomst, man tror dem äga: det är föremålet för den directa beskattningen; eller ... Björnstjerna Beskattn. 2 (1832). (Man) har .. (i Norge) afskuddat alla directa skatter så på landet som i städerna. Palmblad Norige 195 (1846). Linde Kam. 9 (1852, 1867). Direkta konsumtionsskatter äro mindre vanliga. I Sverige finnes endast en sådan, nämligen hundskatten, men i andra land flere sådana, t. ex. skatt på våningar, vagnar, hästar, betjenter. NF 8: 1260 (1884). De vanligaste slagen af direkta skatter äro förmögenhetsskatter (i formel bem.), inkomstskatter, skatter på afkastningen af förvärfskällor (.. näringsskatter), skatter på enstaka förvärfsaftal (stämpelskatter), arfsskatter och direkta konsumtionsskatter. Därs. 14: 1236 (1890).
e) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i fråga om handel, samfärdsel o. d.: vid hvilken ombyte l. omlastning l. omstigning osv. icke göres (l. behöfver göras); som ej anlöper mellanstationer; som ej använder mellanhänder osv. Numera gå direkta (järnvägs)vagnar från Stockholm till Berlin. Vagnen går direkt till Stockholm (jfr 4 a β). Direkta biljetter. Det .. för tull-lindrings tillgodonjutande bestämde vilkor af varans directa införsel .. åsyftar (endast), att varan bevisligen blifvit å productionsorten i fartyget inlastad och sedermera ej i annan hamn lossad eller upplagd, förr än densamma till Riket ankommer. SFS 1826, särsk. bl. s. 189. Den gamla frågan, om direkt ångbåtsfart till Ost-Indien. Engelhart o. Indebetou Ångf. 212 (1842). Direkt postutvexling ... Direkt tidningsförsändning. Ehrenholm Postförf. 1: 36 (1877). (Högtstående personer i Finl. i slutet af medeltiden) vände sig till Danzigs och Revals styrande myndigheter för att genom dem direkt erhålla hvad de behöfde. Schybergson Finl. hist. 1: 195 (1887). Kommande i direkt fart med last eller äfven indirekt utan last måste de (franska fartygen enl. 1865 års traktat) alltjemt erlägga 75 c. pr fransk ton i lästafgifter. Fahlbeck Handelspol. 14 (1892). De länder, .. hvilka icke vinna den ädla metallen i direkt handel med produktionsländerna. Ekon. samh. 1: 274 (1893). S. k. direkt byte .., d. v. s. byte af vara mot vara, utan mellankomst af bytesmedel (penningar). 2 NF 4: 793 (1905).
f) [jfr t. direktes objekt, eng. direct object, fr. régime direct] språkv. i uttr. direkt objekt, objekt som betecknar det omedelbara föremålet för verbets handling, omedelbart objekt, ackusativobjekt. Vissa aktiva verber (i svenskan) måste, jemte sitt direkta objekt, nödvändigt hafva ett objekt till, som det styr indirekt eller med viss preposition. Almqvist Föret. VI (1842). Ackusativ-objektet plägar äfven kallas direkt objekt och dativ-objektet indirekt objekt. Sundén Sv. spr. 163 (1882, 1885).
(5 e) -HANDEL~20. ekon. Den förändrade karaktär som varubytet antagit, sedan direkthandeln allt mer trädt i depôt-handelns ställe. Forssell Stud. 2: 182 (1888). —
(5) -KOPPLAD~20. tekn. om maskin. Hahns regulator .. reglerar ångtilloppet till den direktkopplade ångmaskinen efter trycket i ledningen. 2 NF 17: 106 (1912). 2 st. (ångmaskiner) .. med direktkoppladt spel för spelbana. Tidn. f. lev. 1912, nr 52, s. 2. —
(5 c) -SVART~2, n. [jfr t. direktschwarz] tekn. ett slags anilinfärg. Tekn. tidskr. 1897, Allm., s. 107. —
(5 b) -VERKANDE~200, p. adj. [jfr eng. direct-acting steamengine, pump] Direktverkande ångmaskin. Zidbäck (1890). De bekanta amerikanska direktverkande pumparne. Tekn. tidskr. 1899, Allm., s. 312.
Spoiler title
Spoiler content