SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DUFVA, v.3
Etymologi
[af sv. dial. (Hälsingl.) duva, våga; möjl. utveckladt ur sv. dial. (Hälsingl.) duva, kasta sig i vattnet (se DUFVA, v.2); jfr DUFVEN, adj.2]
(†) våga, drista. Lind (1749). — särsk. i p. pr. ss. adj.: djärf, dristig. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content