SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUSCHA duʃ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[afledn. af DUSCH; jfr fr. doucher, af douche (se DUSCH)]
1) ge dusch; vanl. i utvidgad anv.: öfverspruta (ngt l. ngn) med en vätska (med. äfv. med luft) i fina strålar; äfv. abs. Ur öpnade slussar / Himmelen duschar. Bremer Brev 1: 144 (1831). Tryckpapperet (fuktas) genom att .. duschas medelst fuktmaskiner. NF 16: 840 (1892).
2) taga dusch. (Jag) har .. sjelf en gång fått rätt svår rheumatism i venstra armen efter douschning. Frey 1843, s. 447. Bada eller duscha. UFlott. 1: 73 (1903).
Särskild förbindelse (till 1): DUSCHA ÖFVER10 40. skölja öfver. Brottsjöarna duschade öfver mig (vid kanotfärden). TurÅ 1900, s. 201.
Spoiler title