publicerad: 1923
DUSCH duʃ4, r. (m. Heinrich (1814), Lundell); best. -en; pl. -ar (WoJ (1891) osv.), äfv. (numera hufvudsakligen i abstr. bet.) -er (DA 1808, nr 132, s. 8, SD(L)).
Ordformer
(förr skrifvet douche)
(badform bestående i) under mer l. mindre starkt tryck skeende bespolning l. besprutning af (viss del af) kroppen antingen medelst en tjockare vattenstråle l. medelst en grupp af finare strålar; äfv. konkret om vattenstrålen l. -strålarna; stundom: duschapparat, duschrum; jfr SLANG-BAD, STÖRT-BAD. Ta dusch, ta en dusch. Varm, kall, tempererad dusch. Alm(Ld) 1762, s. 34. Mera härdande än afrifningen, är den kalla duschen och öfversköljningen. VerdS 111: 25 (1903). (Svaret) kom som en kall dusch. Söderberg Främl. 18 (1903); jfr b. Omkring .. (simhallen) äro anordnade ett tjugutal afklädningshytter och tre duscher. SD(L) 1900, nr 506, s. 2. — jfr KALL-, NÄS-, REGN-, STRIL-, ÖGON-DUSCH. — särsk.
a) i utvidgad anv., om öfversköljning som påminner om en dusch. En dusch ur thekoppen. Bremer Hem. 1: 262 (1839). Dagens timmar blefvo långa och de våta och kalla duscharna många. Quennerstedt StrSkr. 2: 4 (1919; om öfverslående vågor).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. (ofta i förb. kall dusch) om ngt som verkar starkt o. hastigt afkylande på ngns känslor l. förhoppningar l. dyl. Bremer Hertha 182 (1856). Denna prosa (dvs. reflexionerna som afsluta friherrinnan Knorrings roman ”Cousinerna”) är en afkylande dusch ofvanpå de förut högt spända känslorna. Sylwan SvLit. 116 (1903). Roos Son 157 (1904). — jfr KALL-DUSCH.
-BAD. (numera i sht med.) dusch. Trafvenfelt ÅrsbLäkS 1814, s. 32. De varma duschbaden (i Aachen). 2NF 1: 4 (1903). —
-INRÄTTNING~020. —
-KANNA. med genomborrad botten l. stril försedd kanna för duschning utan särskild duschapparat. Helsov. 1886, s. 254. —
-RUM. LdVBl. 1885, nr 131, s. 1. (Våning) om fyra rum, .. duschrum och vattenklosett. PT 1909, nr 252 B, s. 1. —
-STRIL.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content