SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVASIG, adj.
Etymologi
[till DVAS; jfr mnt. dwasich, dåraktig, af mnt. dwas (se DVAS)]
(†)
1) dåraktig, galen. Stiernhielm Ut. (1658, 1668). JPaulinus (1675) i FoU 20: 393.
2) dåsig. Fänaden förskräckias (då en jordbäfning förestår), blifwa antingen dumma och dwasiga, eller ock heel yra och såsom galna. Hiärne 2Anl. 151 (1706).
Afledn.: DVASIGHET, r. l. f. (†) till 2; bildl.: dvala (se d. o. 7). Chymien .. fick tilfälle at .. wakna vp efter sin långa dwasighet. Hiärne Orth. 107 (1717).
Spoiler title
Spoiler content