publicerad: 1923
DVASIG, adj.
(†)
2) dåsig. Fänaden förskräckias (då en jordbäfning förestår), blifwa antingen dumma och dwasiga, eller ock heel yra och såsom galna. Hiärne 2Anl. 151 (1706).
Afledn.: DVASIGHET, r. l. f. (†) till 2; bildl.: dvala (se d. o. 7). Chymien .. fick tilfälle at .. wakna vp efter sin långa dwasighet. Hiärne Orth. 107 (1717).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content