SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVALMA l. DVÄLMA, v. -ade.
Ordformer
(dvalma JWollimhaus, Dijkman. dvälma Stiernhielm)
Etymologi
[afledn. af DVALM resp. efter (nt. o.) holl. dwelmen, beröfva l. förlora besinningen, svimma; jfr eng. dial. dwalm, svimma]
(†)
I. försänka (i dvala), söfva. Alt iagh (dvs. döden) dvalmar i Dvalm, som här all kiärast mon hållas. JWollimhaus Vitt. 5 (1666). Stiernhielm Ut. (1668). jfr FÖR-DVÄLMA.
II. = DVÄLJA II 2, se särsk. förb.
Särsk. förb.: DVALMA KVAR. (†) till II: stanna kvar, dröja kvar. Dijkman AntEccl. 14 (1703).
Spoiler title
Spoiler content