SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVÄRGINNA dvärjin3a2 l. -ær-, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. zwergin; afledn. af DVÄRG]
kvinnlig dvärg (se d. o. I 1 o. 2). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 106. Czaren giorde bröllop åt sin dvärg och Catharinas dvärginna. Nordberg C12 2: 133 (1740). På bergshällen sitter dvärginnan. .. / .. i bergets förborgade grunder / Hon vandraren lockar. Stagnelius (SVS) 1: 270 (c. 1815).
Spoiler title