SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVÄRGSNÄT dvær3js~nä2t, äfv. 4~1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(värsnät Tranæus Medewij 53, 57 (1690), Almqvist Amor. 307 (1822, 1839))
Etymologi
[sv. dial. dvärg(s)nät, värsnät; jfr etymol. afd. under DVÄRG II]
(numera bl. bygdemålsfärgadt) spindelväf. (Skrymtarens) tröst bliffuer om intet, och hans hopp såsom itt dwergsnäät. Job 8: 14 (Bib. 1541). Rätte Sädes-tijden är, när Dwergznäten draga sigh öfwer Kocklorna i åkren. Brahe Oec. 104 (1581). Thet gemene Ordspråket lyder: at Lag och Ordningar the äro lijkasom ett Dwergsnäät, ther små Flugor wäl fastna uthi, men stoora Bromser (t)he flyga ther igenom. Rudbeckius KonReg. 272 (1615). Vinden dör bort som en matt fiol, / strängad med dvärgsnät från grenar och ängar. Karlfeldt FlPom. 43 (1906).
Ssgr: DVÄRGSNÄTS-GLINDER. (†) glans l. glitter af ljus på de af dagg täckta spindelnäten på fälten. (Jag förrättade sådden,) innan Sädesärlorna och Dvärgnäts-glindret rätteligen viste sig. VetAH 1779, s. 96.
-KRAM. (†) förgängligt, glänsande l. glittrande kram. Hvad frucktlös ägendom är det icke, som upfyller väggarne i de så kallade Garderober, så ock Bureau-lådorne, med glitter och Dvergsnäts-kram. DA 1778, nr 59, s. 1.
Spoiler title