SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVÄRGNING dvær3jniŋ2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[vbalsbst. till ett icke anträffadt dvärga, v.; af DVÄRG (se d. o. I 3 a slutet); jfr d. dværge]
trädg. förkrympning. Riktiga underverk af blommor frambringades (under medeltiden) genom ympning, dvärgning och korsning af arter. Kleen Putnam 119 (1912).
Spoiler title