SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DVÄLK dväl4k, r. l. m. (2Saml. 10: 9 (i handl. fr. 1637), HushBibl. 1757, s. 277) l. n. (HH 24: 8 (1699), Lind (1749; jämte m.)); best. -en l. -et.
Ordformer
(dvel(c)k 15631791. duelch 1591. dwelæk 1637. dväl(c)k 1563 osv.)
Etymologi
[af mnt. dwellich, dwelk, eg. substantiveradt adj. (jfr mht. zwilich), öfversättning af lat. bilix (gen. -licis), tvåtrådig, af bi-, två- (se BIS), o. stammen i licium, tråd (se LITS); jfr DRÄLL]
(förr) benämning på ett slags groft, löst (svart) lärft, ofta användt till foder. Backquarteren (på sammetsrocken äro fodrade) med swart duälck. FörtHertJohLösegend. 1563, 21. Aff Hampa giörs .. Dwelck (til Wagntäckie, Kläder och Klädningz Foder, etc.). Risingh Kiöph. 92 (1669). BoupptVäxiö 1791. jfr RYSS-DVÄLK. — särsk. om appreteradt dylikt tyg. HushBibl. 1757, s. 277. Glants-Lärft eller Dvälck, TaxaStSjötull. 1782, s. 63; ännu i TaxaStSjötull. 12/4 1799, s. 77. jfr STYF-DVÄLK.
Ssgr (förr): DVÄLKS-FÖRKLÄDE~020. VRP 1669, s. 381.
-SKONING. Een sars kiortel .. med .. een blå dwälkz skoningh nedan till. VRP 1669, s. 381.
Spoiler title