publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1 b) UPP-DRAGGA, -ning. (numera bl. tillf.) dragga upp (ngt); jfr -bärga 1. En gång uppdraggades från stort djup ett äggskal (av slätrockan), som höll 13 tum i längd och 5 1/2 tum i bredd. Nilsson Fauna 4: 740 (1855). De första åtta dagarne utgjorde deras föda från hafsbottnen uppdraggad tång, i hvilken något mjöl inblandades. Nordenskiöld Vega 1: 257 (1880). —
(1 c, g) -DRAPERA, -ing. (numera bl. tillf.) fästa upp (ngt) i drapering. Vår tids affärsbanér(s) .. veck äro af plåt eller bräder, smaklöst uppdraperade likt en gardin. MeddSlöjdF 1895, s. 64. Polonäs .. (dvs.) ett på 1700-talet och 1880-talet modernt fruntimmersplagg, bestående i en öfverklänning, som .. ofta var utstyrd med uppdraperade skört. 2NF 21: 1264 (1914). —
(11 a) -DRICKA. [fsv. updrikka] dricka upp (se dricka upp 1); äv. oeg. l. bildl., särsk. (o. numera bl.) i p. pf., om pengar o. d.: helt förslösa (jfr dricka upp 2). (Underfogden hade) stoledt enn halff t:ne ööll aff bryggiehussett medt bryggiärne och thett sedenn vpdruckedt. HH XIII. 1: 236 (1566). Apothekaren swarade, att poiken på en affton har på Lårmans källare updrucket 10 dr kmt. i bara wijn. UUKonsP 10: 45 (1673). Då .. (Orestes händer) renades från modermordet genom begjutande af (små grisars) blod, hvilket renande blod skulle uppdrickas af jorden. Bremer GVerld. 6: 145 (1862). Hon tror hon flyr till tryggheten, men möter en förfallen gård, ett uppdrucket morsarv, en hjälplös bror och en surögd styvfar. Expressen 17/11 1993, s. 4. —
(1) -DRIFT. [jfr t. auftrift] i sht fys. om (ngts) drift (se d. o. 5 e) i vertikal riktning (mot jordens dragningskraft). TT 1897, Byggn. s. 35. Att konstruera verkliga flygapparater, där tyngden upphäfves icke genom blotta uppdriften i ett ponderabelt medium, utan genom en reglerbar motkraft. Rydberg FysUtv. 37 (1903). Bergholm Fys. 1: 57 (1922; i fråga om vätska). —
(1) -DRILLA, -ning. (numera mindre br.) vid plöjning l. sådd vända upp jord i drill(ar) (se drill, sbst.7 1). Tiden 1848, nr 175, s. 2. När fältet blifvit genom harfning färdigt till potatissättningen, uppdrillas detsamma, dervid drillarna läggas .. i öster och vester. LAHT 1884, s. 156. Sonesson BöndB 107 (1955). —
-DRIVA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. vpdriva; jfr mlt. updriven]
1) till 1: driva (ngt) i riktning uppåt; få (ngt) att stiga upp (i luften o. d.); föra upp (ngt); äv. intr.: driva l. föra l. skjuta upp; äv. oeg. l. bildl.; jfr driva upp 6. Broms Vitt. 369 (1714; bildl.). Tå Sparrisen börjar så updrifwa, at ändarne synas up utur jorden, skiäres han af neder uti jorden wäl diup. Lundberg Träg. 44 (1754). Under sträng tårka updrifvas .. en mängd tårra partiklar, hvilka i lungt väder formera liksom en rök. Bergman Jordkl. 274 (1766). Utmed kusterna .. finnas stora flygsandsfält, på hvilka man stundom kan få se sanden uppdrifven af vinden i kullar. LbFolksk. 189 (1890). särsk.
a) föra (ngt) upp på l. till (land l. strand o. d.); äv. intr.: driva (med våg l. vind o. d.) upp på osv. En död Hwalfisk, som 1658 updrefs på Nätra Prästebordsstrand. Hülphers Norrl. 4: 221 (1779). Den sand som uppdrifver ifrån saltsjön, innehåller merendels sälta, som bibehåller fuktigheten. Ström Skogsh. 255 (1830).
b) gm tryck l. press l. kraft o. d. underifrån driva l. pressa upp (ngt, särsk. mineral l. bergart o. d.); ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret, om ett slags geologisk bildning; jfr driva upp 8. Bureus Suml. 42 (c. 1600). Springbrunnen, som uppdrifver vattnet än i formen af en stråle, än af en utslagen törnros. 3SAH LIX. 3: 73 (1836). Jag har .. ansett dessa uppdrivningar vara förorsakade av stora men lokala kraftmotsättningar i berggrunden. SvGeogrÅb. 1950, s. 89.
c) driva (vattenyta o. d.) i vågor, röra l. piska upp. Vid början af häftiga stormar, är .. (Östersjöns yta) högt uppdrifven och mycket omväxlande. VetAH 1806, s. 81. Sjelf erfara du skall i din håg, med hvad skicklighet mina / skepp och männer förmå uppdrifva med årorna hafvet. Johansson HomOd. 7: 328 (1842, 1844).
d) (med verktyg) driva upp (ngt) (se driva upp 10); punsa (se punsa, v.2 2); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om resultat av sådan bearbetning. Förtennta jernbleck .. hafva äfven den förtjensten att vara af så smidigt jern förfärdigade, att de utan svårighet kunna uppdrifvas till halfsferer. JernkA 1820, s. 230. (Hjälmens kindskydd) har en hjärtformig uppdrivning, i vilken hörselhål äro anbringade. Alm BlVap. 249 (1932).
2) till 1 e: få (ngt) att svälla upp; särsk. med avs. på kropp(sdel); äv. intr., om kroppsdel: svälla l. svullna upp; äv. (o. numera i sht med.) ss. vbalsbst. -ning, konkret: svullnad. UHiärne 2Anl. 183 (1706). Vänstra handleden (började) svälla, updrifva och med de öfriga tecken bemärka dess röta. Schützercrantz PVetA 1755, s. 19. Blodet stockar sig .. i dessa vener, hvilket ger sig tillkänna bland annat genom rödt, uppdrifvet ansigte. Lovén Blod. 47 (1876). Tumören .. framträder såsom en rundad uppdrivning, som kan förväxlas med en tandcysta, ett adamantom eller osteom. LbKir. 2: 211 (1922).
3) till 1, 2, i fråga om förflyttning (av person l. djur) (ngnstans).
a) (†) föra l. driva (oxe l. häst o. d.) till (viss plats); särsk. i uttr. uppdriva (boskap) på bete; jfr driva, v.2 1 a. JönkTb. 115 (1526). Femtio eller lx oxar, som han Oplandh opdriffwa wildhe. JönkTb. 121 (1528). (På alpsluttningarna) växer ännu ömnigt gräs, dit boskapen om sommarn uppdrifves på bete. Palmblad LbGeogr. 172 (1835).
b) (†) tvinga (ngn) att avlägsna sig (från ett ställe), bortjaga (jfr driva upp 5); särsk. i fråga om jakt, om hund: driva upp (villebråd) (jfr driva upp 2). Att han .. för afvund skull updref ifrån Guds bord någre Qvinnor om Påskedag. VgFmT I. 8–9: 118 (1579). Hundarna hade .. updrifwit en ofantelig Wildgalt. Ehrenadler Tel. 949 (1723). Cannelin (1939).
4) till 7: driva upp (ngt) (se driva upp 13); särsk. med tanke på dels kvalitet l. värde o. d., dels intensitet; äv. dels: förbättra, dels: förhöja l. förstärka l. fördjupa; ofta med bestämning inledd av prep. till angivande slutpunkt l. nivå o. d.; i p. pf. äv. i adjektivisk anv., särsk. pregnant: närmande sig l. övergående i bet. dels: överdriven, dels: driven. Hvad sillen vedkommer .. som han af Hollendaren taget hafver, så är thed skedt efter then 18 articlen uthi sitt contract, och hafver han thed gjort H. K. M:t till bästa, att ther med oppdrifva tollen. RP 2: 202 (1632). Tydeligast .. får man se desze Rägnbågar .. om hettan updrifwes småningom, ifrån den ena ändan till den andra på den polerade (järn)Skifwan. Rinman JärnH 164 (1782). (C. XI o. Ludvig XIV) liknade hvarandra deruti, att de uppdrefvo den konungsliga makten till dess största höjd. 2VittAH 22: 190 (1858, 1861). Det var denna konflikt, som ännu skarpare uppdref passionerna. 3SAH 5: 130 (1890). (Målningen) ”Midvintersnatt” med sin starkt uppdrifna blåa tempera-kolorit. PT 1898, nr 113 A, s. 3. Förutom fartygsmodeller innehåller museet skeppskanoner, lavetter och andra vapen, varav somliga visa ett högt uppdrivet konsthantverk. SvFl. 1940, s. 91.
5) till 7: (†) med avs. på (egenskap hos) människa (l. djur): lära upp l. öva upp, utbilda (jfr driva upp 14); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: mycket skicklig, driven. At på .. instrumenter, af åtskillig art, updrifwa årligen tillkommande nyläringar i deras ställen, som bortgå wane och öfwade. VDAkt. 1790, nr 416. Hundens .. vaksamhet uppdrefs, redan då han stod på post för sin vilda kamratskaras räkning. LfF 1903, s. 73. (Han var) vacker som en Endymion, skicklig ryttare, uppdrifven pianist. Hedenstierna Svenssons 35 (1903). Högberg JesuBr. 2: 26 (1915).
6) till 7 c: bringa (växt) till full utveckling, framodla; äv. oeg., med sakligt subj.; äv. utan obj. De frukter och wäxter, som alt för hastigt updrifwas, äro gemenligen sämre än de, som fådt sin fulla tid. Dalin Arg. 1: 28 (1733, 1754). Jorden (skall) uparbetas och tilredas wäl .. hwarmedelst hon får styrka, at skyndesammare updrifwa: Uti thenna .. jorden, inplanteras the små Trä-plantorne. Lundberg Träg. 62 (1754). Köp kryddorna i plantskolan. De hårt uppdrivna plantorna som säljs i matbutikerna duger inte. Expressen 16/6 2000, s. 32.
7) till 8, 9: skaffa fram (ngn l. ngt); äv.: (efter sökande) finna l. få fatt på (ngt l. ngn); spåra upp; jfr driva upp 3. Den största rikedom består i metaller, hwilka begynte först at updrifwas i Kung Christiani III. tid wid Opslo. König LärdÖfn. 5: 263 (1747). Ni beställer .. böcker, som äro slutsålda för ett halvt århundrade sedan, och då det icke finns någon antikvarisk bokhandlare hos oss, kan man icke uppdriva sådana annat än genom den lyckligaste tillfällighet. 3Saml. 5: 23 (c. 1835). Kan icke inom länet uppdrifvas en person med verkliga politiska förutsättningar, då är det vida bättre att söka sina kandidater annorstädes. VL 1907, nr 214 A, s. 2. Artiklarna skrevs på ett privat förlossningshem, det enda ställe där just då (under Baltiska utställningen) ett rum stått att uppdriva i Malmö. UrDNHist. 1: 152 (1952). särsk. (†): inkräva (pengar o. d.), indriva; jfr driva upp 4. Wij .. gingo i landet kring om på åthskilliga orther .. och opdrefwo contribution och proviant till armeens subsistance. KKD 3: 121 (1702). Efter ett kort uppehåll på Wapnö fortsatte han resan till Skåne, där han äfven uppdref penningar till betydligt belopp. Oscar II V. 2: 91 (1861, 1892).
8) (†) till 10: täta l. dikta (ngt) (se dikta, v.2), driva upp (ngt) (se driva upp 11 b). Lychtade Timb(er)me(n)nen, ath driffua J skepgård(en), alle the största skeppe(n), haffua the vpdriffuith. SkeppsgR 1543. VDAkt. 1784, nr 408.
9) (numera mindre br.) till 12, särsk. i fråga om repslageri: medelst drivning (se driva, v.2 20 b slutet) dela upp (spunnet garn i rätt mängd o. d.). Uppdrifningen tjenar så väl till att afdela en bestämd mängd lika långa trådar som till kontroll på spinnaren. UB 6: 409 (1874). Auerbach (1915).
Avledn.: uppdrivare, m.//ig. särsk. glasfabr. till -driva 1: person med uppgift att medelst drivning (se driva, v.2 21 a slutet) forma ((butelj)glas). En uppdrifvare, .. hvilkens specifika göra är att runda buteljhalsen och forma ringen kring mynningen. Key-Åberg GlasindSv. 22 (1899). —
(10) -DUBBLERA, -ing. (†) = dubblera upp; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång l. resultat av sådan handling. Täta affallningar och updubbleringar måste ske under marchen, då vanliga colonner på afdelnings-front begagnas. Lefrén Förel. 2: 227 (1817). Gustav II Adolfs kavalleri uppställdes troligen i 6 led, vilka dock vid anfall uppdubblerades till 3. Alm ArmEldhandv. 125 (1953). —
-DUKA, v.1, -ning.
1) sjöt. till 1, 9, vid beslagning: ta upp o. samla ihop (segel); jfr duka upp 1 (se duka, v.1 särsk. förb.). Updukningen börjar ifrån Råliket, med uphalad duk lika ifrån båda nockar. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 256 (1796).
2) till 8: duka upp (bord l. måltid o. d.); sätta fram (porslin o. dyl. l. förtäring); äv. oeg. l. bildl.; jfr -bulla. Hwar efter et wäl updukadt bord framsattes med det stekta Påskalambet. Bælter JesuH 6: 125 (1760). Phosph. 1812, s. 67 (bildl.). En smörtallrik, sockerskål och gräddkanna fullbordade uppdukningen, som Carlsson fann rikemansaktig. Strindberg Hems. 11 (1887). De rövarhistorier, som uppdukades i kasernen. Hamilton Dagb. 2: 99 (1917). Faderns påstående, att ungdomen i dagens Ryssland får allting uppdukat åt sig (osv.). OoB 1963, s. 196. —
-DUKA, v.2 (†)
1) (†) till 1 h γ, refl., sätta sig upp mot ngn l. ngt, göra motstånd l. uppror; jfr duka upp 1 (se duka, v.2 särsk. förb.). LPetri Kr. 30 (1559). Meente at theras macht war så platt förswagat, at the icke tordes mera upduka sigh. Schroderus Liv. 204 (1626). Lind (1749).
2) (†) till 7 b β, i uttr. uppduka emot (ngn l. ngt), gå upp emot l. kunna mäta sig med (ngn l. ngt); jfr duka upp 3 (se duka, v.2 särsk. förb.). Frantzosens Siöökraffter (har) än här til dags emoot Engeländarens icke mächtat vthi någon wederlijkning opduuka. Brask Pufendorf Hist. 177 (1680). Uppå desse twänne Grund-pelare, Åkerbruk och Schäfferier, beror al den Rikedom, Macht och Styrka, hwaruti England emot andra Riken och Stater i Europa updukar. Serenius EngÅkerm. Föret. 5 (1727).
3) (†) till 8: våga sig fram, våga visa sig; äv. refl.; jfr duka upp 2 (se duka, v.2 särsk. förb.). Schroderus Dict. 282 (c. 1635; refl.). De öfrige om Natten de kröpe in i hool / Och ingen toole meera upduka; / Å ingen utåf osz fåår nåntij meer see Sool! Dahlstierna (SVS) 170 (c. 1700). —
(1) -DUNSTA, -ning. [jfr t. aufdunsten] om ånga l. gas o. d.: stiga upp(åt); äv.: stiga uppåt l. bortgå i form av gas; äv. allmännare: förflyktigas; förr äv. dels refl., dels tr., med avs. på ånga l. dimma. UHiärne 2Anl. 50 (1702). UHiärne 2Anl. 233 (1706; refl.). Och jorden ur sitt djup .. / Uppdunstade i höjden sina dimmor. JGOxenstierna 4: 412 (1815). Kommen ihog att den kropp, som i rök uppdunstar på bålet .. kan vidare plågor ej lida. Adlerbeth Ov. 393 (1818). Wattengas, som beständigt uppdunstar ur haf och sjöar, är lättare än atmospherisk luft. Hartman Naturk. 52 (1836). —
(1 b) -DYKA, -ning.
1) (†) tr.: gm dykning (l. medelst dykare) ta upp (ngt), bärga. HC11H 11: 29 (1697). (Tordmulens) föda är Strömming, den han, med en obeskriflig vighet, updykar på största djup. VetAH 1788, s. 217. Föreskriften om varors uppdykning på Svenska kuster. KrigVAH 1842, s. 211.
2) (numera mindre br.) intr.: (simmande) bege sig l. komma upp (mot l. över vattenyta). Mellin Nov. 3: 219 (1841, 1867). En och annan liten haj samt ”tumlare” och ”springare” uppdykade för ett ögonblick öfver vattenspegeln. SthmFig. 1846, s. 212. Lagerlöf HomOd. 44 (1908).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2: (efter att ha varit dold av ngt) framträda l. bli synlig; uppstiga (ur havet l. terrängen o. d.); sticka upp (bakom ngt); äv. allmännare: (plötsligt) visa sig (o. göra sig gällande). Så tyckte jag mig neddoppad i Lethe och uppdyken på en ny jord. Törneros (SVS) 2: 331 (1828). Knappt hade detta skett, förrän pikar, musköter och hattar uppdykade bakom trappans gallerverk. Rydberg Frib. 313 (1857). I den franska diskussionen på 1600-talet uppdyker det nu så förhatliga begreppet salvelse. Wifstrand AndlTal. 29 (1943). —
-DYRKA, v.1, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 7, med avs. på vara o. d.: höja pris på; äv. med avs. på pris l. värde o. d.: höja, öka. Beswära sig Bergsmännen, at them förwägras .. at köpa theras lifs uppehälle, utan twingas emottaga Borgarenas högt updyrkade waror för sit Tackjern. Bergv. 1: 603 (1720). (Att) icke drifwa någon otillåtelig kolhandel eller updyrka kolpriset. Bergv. 3: 114 (1761). Gynnade av den dittills okända ”flotta” kredit som enskilda bankerna berett, hade .. taxeringsvärdena mångenstädes blivit oskäligt uppdyrkade för att bereda lånefundamenter. Oscar II Mem. 1: 138 (1888).
2) [jfr d. opdyrke] (†) till 7, med avs. på jord: bearbeta l. uppodla (jfr dyrka, v.1 III 1); äv. bildl.: utveckla o. d. (ngt) (jfr dyrka, v.1 III 2). Jordbruket är ej allenast den ädlaste Guldgrufwa en Stat kan updyrka. Det innehåller jämwäl (osv.). Hjelt OffRelSvTab. 53 (i handl. fr. 1761). Det i kyrkan först uppdyrkade, sedan i städerna ytterligare utbildade förvaltnings- och skatteväsendet. Geijer I. 5: 372 (1847). Kornfälten .. bestodo uteslutande af uppdyrkad hedjord. SDS 1901, nr 147, s. 4. Östergren (1964). —
(3) -DYRKA, v.2, -ning. dyrka upp (se dyrka, v.2 särsk. förb.). I Korstadh sochnn, der han nästen hwars och ens wisthus hade vpdirckett. 2SthmTb. 7: 169 (1586). —
(7 c) -DÄGGA. (†) ge (ngn) di; uppföda; jfr -amma 1 o. dägga upp. Jw större Kärleken är emellan Fostret, och then thet Vpdegger: Jw lyckosammare är Vpfostringen. Paulinus Gothus MonPac. 728 (1628). Om någor Hustru .. födde Barnet .. måtte hon intet däggat medh sin egen miölk, utan skulle äljast försörjat, huru hon kunne, ty Härskapet lade Hwalpar på henne at updägga. Landsm. XI. 7: 6 (c. 1700). Wargvngarne må ei med fåramiölk vpdäggas. RegHorol. 23 (1745). —
(1 e) -DÄMMA, -mning. gm dämning få (sjö, älv o. d.) att stiga l. svälla; särsk. i fråga om att med hinder o. d. spärra vägen för l. kvarhålla vatten; äv. dels i p. pf. i adjektivisk anv. (se slutet), dels ss. vbalsbst. -ning, konkret: damm(byggnad), fördämning (jfr dämning 1). Uppl-Domb. 1: 188 (1643). Här war Karp-sjö och Karp-dammar, med en liten updämning, som nu formerar en sjö. Linné Sk. 266 (1751). Masmästaren må icke .. för länge updämma Slaggen, eller öfwer rätta tiden innehålla Jernet. PH 8: 142 (1766). Möjligen har en landhöjning i n. ö. bidragit till att uppdämma sjöns vatten. 2NF 32: 333 (1921). jfr is-uppdämning. särsk. bildl., i p. pf. i adjektivisk anv.: undertryckt; återhållen; i sht om ngt abstr. SvH 8: 312 (1905). Han la in all sin uppdämda vrede i slaget. Olofsson Möte 186 (1966). Just nu bearbetas hushållens uppdämda köpbehov med reklam från olika finansinstitut .. om hur billigt det är att låna pengar. DN 5/6 1999, s. A1.
Ssgr: uppdämnings-höjd. om den höjd som (vatten) kan l. får stiga till (i ett vattensystem); jfr -nivå. Tallqvist (1898).
-nivå. jfr -dämnings-höjd. Uppdämningsnivå (dvs.) nivå som är angiven av huvudman för avloppsanläggning och under vilken fri inloppsöppning med självfallsanslutning inte får anordnas utan dispens. TNCPubl. 89: 196 (1988).
-vatten. (numera bl. tillf.) vatten från l. i en uppdämning. Uppdämningsvattnets närande förmåga. LAHT 1892, s. 247.
-äng. (förr) Uppdämningsängar anordnas .. med ändamål att genom markens öfverisning skapa nya ängar. Grotenfelt JordbrMet. 250 (1899). —
-DÖMA, -ning. [fsv. updöma]
1) till 1, särsk. sport.: ss. bestraffning döma (ngn) upp (ur vatten l. i stående o. d.); särsk. i p. pf. IdrBl. 1935, nr 87, s. 11 (i fråga om vattenpolo). NFSportlex. (1946; i fråga om brottning).
2) (†) till 11 b: gm dom upphäva (ngt) (o. förklara ogillt), utdöma. At ther som sådana nyebyggie äre skal häretz höfdingen .. afsäije hwad som rätt eller orät bygt är, och så vpdömes hwad som olagligen bygt är. G1R 14: 406 (1542). Nordström Samh. 2: 758 (1840). —
(8) -DÖPA. (†) döpa om. Tiden 1848, nr 13, s. 1. Ytterjord upptäcktes af Gadolin 1794 och kallades af Tyskarne Gadolin-jord, men uppdöptes af Ekeberg till ytterjord. 2SAH 32: 51 (1859). Konungens vederdelomän hämnades med att uppdöpa skalden (dvs. Bellman) till ”hofgycklare”. 2SAH 42: 405 (1867).
Spoiler title
Spoiler content