publicerad: 1928
GENOM je4nom, äv. (i sht i bet. 2 o. 4) 32 (Weste anger för bet. 4 slutet uttalet ge`nom o. synes för övriga anv. hava känt båda accentueringssätten), prep. (o. adv.); o. IGENOM ije4nom, äv. (i sht i bet. 2 o. 4) 032 (ige´nom el. ige`nom Weste), prep. (o. adv.).
Ordformer
(g(i)enom FörsprRom. 1 b (NT 1526) osv. g(i)ennom 2Saml. 4: 175 (1588), TbLödöse 196 (1590). ginom GR 1: 46 (1523). gänom 2Saml. 13: 74 (c. 1690). g(i)önom (-um) SvTr. 4: 88 (1527), HT 1895, s. 339 (1718). i(j)g(i)enom VarRerV 25 (1538) osv. eg(i)enom RA 1: 286 (1540), VDAkt. 1678, nr 411. ig(i)ennom (e-) BtHforsH 1: 21 (1572), OxBr. 11: 463 (1631). igenum (e-) LReg. 13 (1563), RARP 2: 55 (1634). igionum Ymer 1912, s. 302 (c. 1600). ig(i)önom (e-) Brahe Kr. 51 (c. 1585), KKD 9: 296 (1714). iönom Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 230 (1697). Anm. Om förhållandet mellan formerna genom o. igenom gäller i nutida sv. ss. huvudregel, att genom är vanligast i klart prepositionell anv., dvs. i bet. 1, 3 (med undantag av 3 d) o. 5, samt ss. förled i ssgr (där igenom numera förekommer bl. ngn enstaka gg i vers), under det att igenom föredrages, då ordet närmar sig l. övergår i adverbiell anv. (bet. 2, 3 d o. 4). I prepositionell anv. synes dock igenom vara lika vanligt som (i vissa fall kanske t. o. m. ngt vanligare än) genom i ställning efter vissa adv., ss. MIDT, RAKT, SNEDT, TVÄRS o. d. Vidare märkes att den i 4 slutet anförda adverbiella anv. numera bl. förekommer i formen genom)
Etymologi
[fsv. genom, ginum, gynum, gönom m. fl. former, i genom (i gynom, i gönom m. fl. former), motsv. d. (i)gennem, isl. (i)gegnum; jfr feng. gegnum, rakt fram; eg. dat. pl. till adj. GEN; med avs. på bildningssättet jfr (E)MELLOM, ÖMSOM]
1) för att beteckna rörelse fram i l. inom ett föremål l. område l. ämne o. d.; vanl. med särskild tanke på att den l. det som rör sig är mer l. mindre fullständigt omgiven (omgivet) av det vari l. varinom han l. det rör sig l. av därå l. däromkring befintliga uppskjutande föremål (ss. byggnader, träd, högt gräs o. d.); särsk. i fråga om rörelse mellan två punkter på ett föremåls l. områdes yta resp. omkrets (särsk. mellan två punkter som befinna sig på motsatta sidor l. i motsatta ändar av föremålet l. området); ofta i fråga om rörelse som både påbörjats och avslutas utanför föremålet l. området; äv. i fråga om en bl. tänkt rörelse (ss. av en väg o. d.); ofta mer l. mindre oeg. l. bildl. Gå, springa in, ut genom dörren. Luta sig ut genom fönstret. Borra ett hål genom ett bräde. En å som rinner midt (i)genom staden. Bana sig väg tvärs (i)genom folkhopen. Fara med handen genom håret. Vägen till kyrkan går genom (en stor) skog. Kulan kom susande genom luften. Gräva sig ned genom snön. Gå genom eld och vatten för ngn. Ett ljud som skär l. går genom märg och ben, om gällt, genomträngande ljud som på ett ytterst obehagligt (liksom skärande) sätt afficierar hörselnerverna. (Han) stadde icke till ath någhon baar sin tygh genom templit. Mark. 11: 16 (NT 1526). Han haver haf(t) krakel med sin corporall och haver stukett honom ijgenom armen. OxBr. 6: 20 (1627). Hohl eller vpna på Giärdzgården .. som .. Boskapen går vth ok in igenom. Stiernhielm VgL 104 (1663). Någre kladdräknare, igenom hvilkas händer knapt 100. plåtar årligen roulera. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). Jag .. vill ta vägen till prästeståndet genom professoratet. Geijer (1812) i MoB 7: 174. Stark ström med egna vågor går genom hafvet. Tegnér (WB) 5: 14 (1825). Det har, såsom ordspråket lyder, gått in genom det ena örat och ut genom det andra. Franzén Pred. 4: 10 (1844). Flickan och gossen måste skynda efter .. (renarna) genom snö, som höll på att smälta. Lagerlöf Holg. 2: 360 (1907). jfr DÄR-, HÄR-, VAR-IGENOM. — särsk.
a) (numera knappast br.; se dock slutet) i förb. med sbst. l. pronomen i pl., närmande sig l. övergående i bet.: emellan. Han gick mitt jgenom them sin wägh. Luk. 4: 30 (NT 1526). Källor och lefwande Watn .. / Ruska så sachtliga fram, genom blanke små glittrande steenar. Stiernhielm Herc. 267 (1648, 1668). Tröttade, sorgsne pilgrim, hör, / Genom pelarne röster draga. Wirsén NDikt. 59 (1880). — särsk. (fullt br.) i uttr. se (i)genom fingrarna med ngn l. ngt, se FINGER 1 e.
b) styrande ord som betecknar väg, stig o. d.; numera bl. i fråga om gång, korridor o. d. l. väg som kantas av byggnader, träd, högt gräs o. d. Svart G1 33 (1561). Tusende Etolier .. kommo them allestädes genom geenstijghar emoot. Schroderus Liv. 638 (1626). Vildgässen summo fram liksom genom en gata, kantad av de stora, vitskimrande (svanorna). Lagerlöf Holg. 2: 173 (1907). — särsk. (†) bildl., i sådana uttr. som genom denna väg, på denna väg, genom andra vägar, på andra vägar, genom omvägar, på omvägar, o. d. Ähr jagh förorsackedh vorden genom tvo veger samme beske H. K. M:tt att öfversenda. OxBr. 5: 316 (1625). Mörk Ad. 1: 340 (1743). Att igenom thenna vägen thet främmande ordet vunnet Svenskt burskap. Ihre Föret. IX (1779). Kejsaren .. lät genom omvägar gifva Wallenstein tillkänna samma sin önskan. Fryxell Ber. 6: 426 (1833).
c) i fråga om sinnesintryck som möjliggöras därav att ljud l. ljus l. gas l. vätska l. tryck o. d. tränger genom ett hinder l. en öppning i ett hinder o. d.; särsk. i sådana uttr. som se l. höra l. känna ngt genom ngt, visa sig l. synas l. höras l. kännas genom ngt; äv. i sådana uttr. som tala med ngn genom fönstret l. väggen o. d. En Markat .. stodh (på taket) och koxadhe nidh genom vindögat. Bureus Suml. 38 (c. 1600). Skytten Jockum, af skräck förgjord, / I skymningen satt och skalf, / Som hade hertigen hört hvart ord / Igenom alnstjocka hvalf. Snoilsky 4: 48 (1887). Från gatornas hus tittade man ut genom fönstren högt uppe. Hallström Than. 37 (1900). — särsk. mer l. mindre bildl.; i sht i fråga om ngt som gör sig märkbart gm övervinnande av ngt annat som förut hindrat l. överskylt det; äv. i sådana uttr. som le genom tårar o. d. Nu Kunser hänryckt genom sorgen log. Stagnelius (SVS) 3: 34 (1814). Grymheten kan med ens bryta fram midt igenom naiva yttringar af sköna egenskaper. Rydberg RomD 66 (1877). Från våningen hörde han barnröster .. och så genom dem Rikas stämma, nästan lika glädtig som de. Ullman FlickÄra 111 (1909).
d) i sht sjöt. styrande ord som betecknar väderstreck: ”över”. Då .. (solen) gick från nordvest genom nord till nordost. Strinnholm Hist. 2: 426 (1836). Den 3 Dec. gick vinden på nordost, fortsatte genom nord till nordvest, sydvest och syd. Skogman Eug. 1: 23 (1854).
e) sjöt. i uttr. vända genom vind(en), med förstäven gå upp emot o. förbi det väderstreck varifrån vinden blåser, stagvända. Gosselman SNAmer. 2: 58 (1833). Klart att vända genom vind! 2NF 33: 89 (1921).
f) (†) styrande ord som betecknar avstånd. Wåre som woro färdige att skiuta igenom distancen .. gåfwo den första salvan på fienden. KKD 2: 223 (c. 1710). — särsk. i uttr. föra ngt genom (så l. så många) mil o. d., föra ngt (så l. så många) mils väg. Rudbeck Atl. 2: 66 (1689). När .. (landtmannen) dels genom 40 mil til Cajana, dels genom 60 mil til Lovisa skal på vagnar eller slädar föra sin spannemål til föryttring. Lagerbring 2Hist. 1: 10 (1778).
2) närmande sig l. övergående i adverbiell anv., i förb. med (oftast obetonat) verb (ss. bita, bryta, fara, flyta, gå, komma, passera, resa, slippa, släppa, springa, tränga o. d.), varmed ordet sammansmälter till ett enhetligt begrepp, uttryckande rörelse genom (i bet. 1) ett föremål l. område osv., med särskild tanke på att den l. det som rör sig antingen fullbordar sin rörelse (o. kommer utanför det föremål l. område varinom rörelsen försiggått) l. (se särsk. b) med sin rörelse utsätter det ifrågavarande föremålet l. området osv. för en värksamhet; jfr DURK, adv. 1. Werlden är lijka som en by, ther alla gator äro öffuerfulla medh treck och oreenligheet, Ther skole wij medh thenna wår sköna nytwättade och hwijta klädher igenom. LPetri 2Post. 283 a (1555). Jacob Jacobsson .. lät timra en stor bråta vid Rysby hult, som man påstod fiänden ej skulle kunna arbeta sig igenom. Hallenberg Hist. 1: 370 (1790). Tranen tömmes på ek-tunnor; ty andra tränger den igenom. Palmblad Norige 104 (1846). Väglaget var uselt! .. Ibland skar medarna igenom, så det ilade i tänderna. Agrell Sthm 18 (1892). Slottet (i Borgholm) är ofantligt rymligt med en mängd salar och gemak, som nu äro alldeles tomma och där vinden fritt sveper igenom. Sandström NatArb. 1: 198 (1908). — särsk.
a) motsv. 1 c, i fråga om sinnesintryck; äv. mer l. mindre bildl. (jfr b, c o. d). Nordforss 1: 142 (1805: blänka igenom). (Jag) lät (i brevet) min egen önskan .. klart lysa igenom. De Geer Minn. 1: 143 (1892). I hans tal hörde jag dunkla hemlandsmelodier klinga genom. Böök ResSv. 206 (1924).
b) i fråga om rörelse som utsträckes till l. gör sig gällande i ett områdes l. föremåls alla (huvud)delar; särsk. (i förb. med sådana verb som fara, vandra, söka o. d.) i fråga om ett grundligt genomfarande av ett område i olika riktningar resp. ett grundligt sökande inom ett område l. föremål; äv. oeg. l. bildl. (jfr a, c o. d). Iagh haffuer farit genom landet alt om kring. Job 1: 7 (Bib. 1541). Snoka igenom varje vrå av huset. Östergren 2: 1126 (1924). — särsk. (i förb. med sådana verb som baka, blöta, dränka, tränga o. d.) i fråga om förhållandet att ett ämne l. tillstånd o. d. sprider sig till (o. uppfyller) alla delar av ett föremål l. att man utsätter ett föremål för en viss värksamhet, tills det alltigenom antagit en viss åsyftad beskaffenhet, l. att man grundligt utövar en värksamhet på ngt l. ngn. Grubb 792 (1665: baakas igenom). Ett stridt regn, hvilket inom kort blött igenom oss alla från topp till tå. Skottsberg Båtf. 283 (1909).
c) i fråga om plötslig (blixtlik) rörelse genom ngt l. ngn; vanl. mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr a, b o. d); ofta med nära anslutning till b slutet; nästan bl. i ssgr (ss. GENOM-BÄVA, -FARA 2 b, -ILA 2 o. d.).
d) i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. använda verbförbindelser (jfr a, b o. c). — särsk.
α) i fråga om värksamhet som består i att man successivt ägnar sin uppmärksamhet åt l. sysselsätter sig med ngts olika delar; i förb. med sådana verb som gå, läsa, se, sjunga, skriva, spela, tänka o. d. Ögna igenom en tidning. Tänka igenom ett problem. Brahe Kr. 24 (c. 1585). Om man läste alle historier igenom, skall näpligen finnas, att itt fœdus (dvs. fördrag) är hållit till ändan. RP 8: 317 (1640). Frun .. ser igenom barnens kläder och ger barnjungfrun bannor för hvad som icke är ordentligt lagadt. Edgren ESkr. 2: 202 (1884). Var god och sjung igenom hela psalmen. Wulff Koralb. 16 (1912).
β) i fråga om förhållandet att ngn upplever l. är med om l. är utsatt för ngt från dess början till dess slut l. att han lever l. drager sig fram till slutet av en viss tid l. lyckligen utstår l. lämnar bakom sig l. kommer till slutet av ngt (särsk. lidanden l. svårigheter l. prövningar o. d.); äv. (i sht i ssgr) med försvagad bet., i fråga om förhållandet att ngn (i dess helhet) tillbringar en viss tid på ngt bestämt sätt l. upplever l. utstår l. undergår ngt; i förb. med sådana verb som gå, komma, leva o. d. Han har nyss gått (i)genom en svår sjukdom. Det är föga troligt, att han kommer att gå (i)genom (sjukdomen). Gå (i)genom många växlande öden. Vatn ehr svåra litet. .. Förhoppess lickvell at skrapa så myckie, at vij komma igenom vinteren. OxBr. 11: 210 (1626). Man kan just undra hur han skulle ha kommit igenom alltsammans, ifall han inte hade haft fastrarna och böckerna. Lagerlöf Top. 46 (1920). — särsk. i fråga om förhållandet att ngn följer undervisningen i en klass l. skola l. utbildningskurs l. avlägger l. godkännes i en examen. Hon skulle gå igenom en kurs i huslig ekonomi. Han är igenom l. har gått igenom (examen l. i examen). Flere (lärare) tillbjödo .. (Medenberg) få gå igenom utan tentamen. Almqvist TreFr. 1: 20 (1842). WoH (1904).
γ) i fråga om förhållandet att ngn slutför l. fullbordar ngt l. bringar ngt till värkställighet l. antagande o. d.; i förb. med sådana verb som driva, få, föra, gå o. d. Han fick icke sin vilja igenom. För at drifva igenom sina många .. processer. Porthan BrefSamt. 1: 159 (1789). Upphäfvande af husagan .. (hade) blifvit af adeln afslaget men gått igenom med tre stånds beslut. De Geer Minn. 1: 180 (1892). Manderström insåg nog nu faran af den hittills följda politiken och omöjligheten att föra den igenom, då saken ytterst berodde på rikets ständer. Därs. 251. jfr (†): (Sv.) Han har omsider gådt igenom med sin sak, (t.) er ist endlich durchgedrungen, er hat endlich erlangt, was er gesucht. Lind (1749).
δ) i fråga om sådan framgång för en författare l. ett diktvärk o. d. att han l. det vinner allmänt erkännande; äv. i fråga om åsikt l. system som besegrar äldre åsikt(er) l. system; i förb. med verbet slå (stundom bryta l. tränga). En del senare operor (av Lortzing) misslyckades, men Der wildschütz .. slog åter igenom. NF 10: 107 (1886). Född 1833, endast fem år efter Ibsen och ett år efter Björnson, tränger han (dvs. Jonas Lie) igenom som författare först långt efter att hans stora samtida redan grundlagt sitt författarrykte. NordT 1894, s. 3. Almquist Ärftl. 41 (1912).
ε) i fråga om förhållandet att misslyckas, icke godkännas o. d.; i förb. med verbet falla (se FALLA IGENOM 2).
3) för att beteckna fortgång l. fortvaro l. förefintlighet l. utbredning l. giltighet av ngt (en värksamhet resp. ett förhållande l. tillstånd o. d.) i l. inom ngt; numera nästan bl. i fråga om fortgång osv. av ngt i l. inom ngt annat i hela dess utsträckning (från början till slut) l. i alla dess delar o. nästan uteslutande (se dock d) i förb. med substantiv l. pronomen som bestämmes av all l. hel l. halv l. samtliga resp. i sådana uttr. som genom största delen av ngt o. d. En gudh och alles wåres fadher, huilkin är offuer oss alla, genom oss alla och j oss allom. Ef. 4: 6 (NT 1526). (Kellgrens) enda broder, den han igenom hela sin lefnad på det ömmaste älskat. Rosenstein 1: 280 (1796). Bägge (dvs. religion o. kristlig filosofi) förekomma genom hela min skrift, ja redan i företalet. Geijer I. 5: 343 (1821). Bonader af det slag, vi förut omtalat, hafva säkerligen varit i bruk genom hela vårt land. 3SkånS III. 1: 49 (1894). Stilen .. är densamma genom hela skriften. KKD 8: XV (1913). — särsk.
a) i numera obr. anv. The .. måste .. igenom en långligh tidh förarmas på sootesängen. Schroderus Liv. 149 (1626). Af fienden (blevo) uthur aproschen opsatte twenne slätta lijkkistor, som han .. igenom natten förfärdigade låtit. KKD 11: 246 (1704). Iag slog på Trumman Kl: 9 om aftonen Tapto och hvar igenom Natten till Amiralen. HFinlÖ 1: 453 (1730).
c) i sådana uttr. som bibehålla sig, vara, räcka genom årtusenden o. d. De religiösa traditionerna kunna bibehålla sig genom årtusenden. Nilsson Ur. 2: 99 (1862). Storbritannien har på ett lysande sätt genom snart 150 år fyllt sin mission att vara Indiens förmyndare. Hedin Front. 720 (1915).
d) pregnant, närmande sig adverbiell anv., i ställning efter det styrda ordet, som vanl. bestämmes av hel l. halv, men äv. (fullt br.) kan vara utan denna bestämning. Festa (hela) natten igenom. Hele året egenom. Ludvigsson Norman 39 (c. 1550). Een quijga, efter hwilken han gick och sökte heela bygden igenom. BtFinlH 2: 306 (1668). Hon .. förmådde .. Hr. Sutton .. at blifva hos sig i huset hela sjukdomen igenom. Veckoskr. Läk. 1: 52 (1781). Inför alla försöken till bevis hela boken igenom står hypotesen lika tom. Hallström Skepn. 89 (1910).
4) övergående i adverbiell anv.: från början till slut, i alla avseenden, till alla delar, fullständigt; numera särsk. i uttr. allt, helt, ända igenom (förr äv. all, hel igenom); jfr DURK, adv. 2. Kiortelen war icke sömat, vthan wirckat, jfrå öffuerst och alt jgenom. Joh. 19: 23 (Bib. 1541). Denne är mig en elack karl ända igenom. VDAkt. 1730, nr 242. ”Jag har aldrig sett ett rum så helt igenom prägladt af en personlighet, som det här.” Lundegård Prins. 168 (1889). Allt detta har Kellgren sammansmält till ett underbart helt, som ända igenom tagit färg av hans egen personlighet. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 195 (1917). (†) Fast mig igönom misgånghar (dvs. fast det alltid går mig illa). Visb. 1: 186 (c. 1620). jfr ALLTIGENOM. — särsk. (i fråga om bruklighet se anm. nedan) utan förb. med all(t), hel(t) l. ända ss. bestämning till adj. (ngn gg adv.); ofta övergående i förstärkande bet.: i högsta grad, utomordentligt o. d.; jfr DURK, adv. 1 b. En halff lest eller heell, genom gott Rostocher öll. GR 11: 99 (1536). En genom höflig flicka. Kolmodin QvSp. 1: 105 (1732). (Doktor Solander) är en genom hederlig Man. Björnståhl Resa 2: 181 (1775). Det är en genom artig karl. Weste (1807). Det är så genom väl emellan dem. Dalin (1852).
Anm. till 4 slutet. Genom förekommer i denna anv. huvudsakligen i ssgr (av vilka i det följande endast ett urval medtages). Ss. självständigt användes ordet numera bl. emfatiskt (särsk. starkt berömmande l. klandrande), varvid det, åtminstone i sammanhang där det icke är fråga om ett troget återgivande av talspråk, brukar sammanskrivas med ett följande adjektiv (l. adverb), vilket medför att det i enskilda fall ofta är svårt att avgöra, huruvida genom användts ss. självständigt ord l. ss. ssgsled. Jfr att Dalin (1852) i fråga om sådana stickordsformer som genomlärd, genomtörstig anger uttalen jènåmm lärd resp. jènåmm tö`rrstigg och anmärker att orden i fråga ”efter uttalet” helst böra skrivas i två ord, en anmärkning visserligen som knappast varit lyckligt avfattad, då säkerligen i båda fallen (i likhet med förhållandet i nutida svenska) även ssgsbetoning förekommit (jfr att Dalin för genomvarm och genomvåt anger båda slagen av betoning). Även i fråga om exempel från äldre tid är det svårt att avgöra, huruvida genom fungerar ss. självständigt ord eller ss. ssgsled, enär här särskrivning synes hava varit det normala i båda fallen. Möjligen har ordet redan från början (i ställning framför sitt huvudord) icke förekommit ss. självständigt annat än i emfatisk anv. I så fall torde exemplet från GR knappast höra hit (utan representera en ssg).
5) medelst, förmedelst, med hjälp av (ngt), med (ngt l. ngn) tjänstgörande l. värkande ss. medel l. redskap o. d.; särsk. styrande ord med mer l. mindre abstrakt bet. l. betecknande medel l. redskap varåt man överlämnar att på egen hand l. (relativt) självständigt utföra l. åstadkomma l. ombesörja ngt l. som (relativt) självständigt utför (osv.) ngt; ofta (i sht i konstruktioner med intr. o. pass. verb) närmande sig l. övergående i bet.: med (ngt) ss. värkande orsak, på grund av l. till följd av (ngt), av (se d. o. 10). Genom laghsens gerningar wardher ingen menniskia retferdugh. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Om then gærdh .. haffue wij giffuit larss scriffuere wår meningh gönwm vår scriffwelse aldeles til kenna. GR 4: 40 (1527). Giennom skualler och fåfängt tall, / ähr mongom kommen i sorg oc qvall. JErici (1588) i 2Saml. 4: 175. Thet sades migh gönom en syn / Hwilken iagh hadhe vthur skyn. Messenius Blanck. 50 (1614). Hennes Maij:tt haffver befahlat Cammarrådh betala honom genom Louijs De Gere 5000 richsdaler. RP 6: 135 (1636). Igenom Solens återkomst förlengdes dagarna. Rudbeck Atl. 1: 123 (1679). Att ingen skada honom tillfogas måtte himbliga giönom mat eller dryck. PHägerman (c. 1712) hos Cavallin Herdam. 3: 400. Dels genom lock, dels genom pock har det lyckats mig att införa det (dvs. monitörsystemet) i de 3 nedersta classerna af scholan. Tegnér (WB) 6: 424 (1827). Krigshären och dess förråd voro försvagade genom Finska fälttåget. Malmström Hist. 3: 138 (1870). Tio Guds bud äro en af Gud genom Moses gifven kort sammanfattning af lagen. Kat. 1878, nr 8. Tidigt gift, fick han genom sin hustru frälsehemmanet Ringstorp. NF 12: 1117 (1888). De små verkstäderna äro belysta genom elektriska strålkastare. Böök ResSv. 51 (1924). jfr DÄR-, HÄR-, VAR-IGENOM. — särsk.
a) styrande inf. l. bisats inledd av att l. det att l. (i skriftspr., numera föga br.) det (jfr DEN III 4 c γ γ'). Genom thet Han (dvs. Kristus) war öfwergifwen, äro wi uptagne til nåd. Spegel Pass. 9 (c. 1680). Den sjuke sökte lindring genom att vända sig på en annan sida. Malmström Hist. 6: 94 (1877). Genom det att hertigen förlorade sin andel kom Danmark i besittning af hela Slesvig. Svedelius i SAH 55: 170 (1878). Redan genom att .. (läroboken) är affattad i frågeform gifver den tillkänna, att den är afsedd för det tidigaste studiet. Heikel Filol. 1 (1894).
b) (numera föga br.) i sådana uttr. som genom Guds hjälp, nåd, bistånd o. d., med Guds hjälp osv. Genom gudz hielp. Svart G1 2 (1561). Dhetta alt wil och skal iag genom Gudz Nåd giärna giöra. Kyrkol. 21: 2 (1686). Jag skall, genom Guds bistånd, söka, att med lika nit, ömhet och trohet verka i mitt dyra kall. Wallin Rel. 1: 17 (1810).
c) (i sht i högre stil) i sådana uttr. som (vara) berömd, märklig, stor o. d. genom ngt. Bland andra var uppå .. Skepp(et) en Kunga-Son, berömd genom sina Vapen. Mörk Ad. 1: 7 (1742). Stor är menniskan, / Stor igenom visheten och dygden. Tegnér (WB) 1: 97 (1806).
d) (i högre stil) i sådana uttr. som förgås, dö genom svärd och hunger, förgås genom eld och vatten, förr äv. falla genom svärd, falla genom vackra sår o. d. Idhra fiendar skola falla för idher genom swerd. 3Mos. 26: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: för edra svärd). (De) skola .. genom swerd och hunger förgåås. Jer. 16: 4 (Bib. 1541). (Kämparna) falla genom vackra sår. Mörk Ad. 2: 229 (1744). De gamle Britanner trodde liksom Scandianerne, at verlden skulle förgås genom eld eller vatn. Dalin Hist. 1: 154 (1747).
e) i numera obr. anv. Wij beswärie idher genom (dvs. vid) Iesum then Paulus förkunnar. Apg. 19: 13 (NT 1526). Thenn store nödh och Gudz plåge, pestilentie, igennom (dvs. med) hvilche Gudh oss udi förlidnne sommer hemsöcht haffver. BtHforsH 1: 21 (1572). (Tyskarna tillfrågades) gönom (dvs. av) huadtt orsagh dhe icke wille låtha schriffua sitt godz wp. TbLödöse 14 (1587). Haffve vij genom (dvs. på) her Jahan Baners rådh begifvedt oss hijt till Magdeburg. OxBr. 3: 465 (1633). Genom (dvs. över) hwilcken Häst (dvs. Sleipner) alle Gudar och Menniskior sig frögdade. Rudbeck Atl. 2: 253 (1689). — särsk.
α) i uttr. utgå, utkomma genom tryck(et), utkomma i tryck. Gönom tryck vtgångne tiende mandater. SynodA 2: 47 (1586). Som .. (boken) igenom trycket icke utkommet. Ihre Föret. XXVII (1779).
β) i uttr. förstå, mena, uttyda, översätta (osv.) ngt genom ngt, förstå osv. ngt med ngt. Genom Gudz Tempel förstår thenne Text Christi Kyrkia. Baazius Upp. N 4 a (1629). Det är omöiieligit att de gambla hafwa meent genom Thyle Island. Rudbeck Atl. 1: 513 (1679). Retzius FlVirg. 19 (1809). Lindfors (1815).
γ) i sådana uttr. som utföra ngt genom samtal, utföra ngt i samtalsform, sammanskriven genom frågor och svar, avfattad i frågor och svar. Kort Inledning .. Sammanskrifven Igenom Frågor och Svar. Lallerstedt Dygdel. 65 (1746). At icke detta vidlyftiga arbete måtte blifva i afhandlingen för tort, så tänker man .. at utföra det genom samtal. Oelreich 8 (1755).
δ) i sådana uttr. som genom tillfälle, då tillfälle yppar sig, genom första tillfälle, lägenhet, vid första tillfälle osv. Giffwandes sigh .. genom första tillfelle vtöffuer (från Finland) och till Stocholm. Svart G1 60 (1561). Konungens trogne tienare, hwilke thetta alt honom genom första legenheet vnderwijste. Därs. 162. Arvidi 12 (1651). VDAkt. 1682, nr 91.
Sammansättningar.
Anm. Vid sidan av här nedan anförda verbala ssgr, vilka i allm. hava en viss skriftspråksprägel, förekomma i allm. likbetydande fria förbindelser av genom o. verb (se under 2 samt Särskilda förbindelser under de olika enkla verben). I stort sett användas dessa fria verbförbindelser, i sht i talspråket, numera oftare än motsv. ssgr, av vilka de dock i allm. låna vissa former, speciellt vbalsbst. o. p. pf., i flertalet fall äv. p. pr. Ofta föredrages, särsk. i sup., sammansättning äv. vid pass. på -s. I många fall (t. ex. GENOM-FALLA, -LYSA 2, -SLÅ 4 a, -TRÄDA) brukas en ssg endast l. företrädesvis för att ersätta motsv. fria verbförbindelse i pass. l. i en l. flera av nyssnämnda former. Fullständig böjning torde, åtminstone i talspråket, i allm. icke vara fullt vanlig annat än i sådana fall då en ssg är brukligare än motsv. fria verbförbindelse l. saknar en likbetydande fri verbförbindelse vid sin sida, vilket särsk. är fallet i fråga om vissa ssgr med oeg. l. bildl. bet. (ss. GENOM- -LEVA, -LIDA, -SKÅDA), vissa ssgr till 2 b slutet (ss. GENOM-BAKA, -BARKA, -PISKA) o. vissa ssgr till 2 c (ss. GENOM-BÄVA, -FARA 2 b, -ILA 2). I fråga om åtskilliga ssgr av denna kategori, särsk. ssgr till 2 b slutet o. ssgr med bet. ”tillbringa (tid) på visst sätt” (ss. GENOM-GRÅTA, -PINA, -VAKA) gäller dock, att de endast l. företrädesvis brukas i vissa former (särsk. i pass. o. ss. vbalsbst.). I allm. torde kunna sägas, att där fullständig böjning förekommer de finita aktiva formerna av ett ord vanl. (dock mindre i bisatser än i huvudsatser) äro mindre brukliga l. mera skriftspråksmässigt betonade än övriga former av ordet. I fråga om här framställda förhållanden jfr BORT ssgr (se anm. sp. B 3992) o. FRAM ssgr (se anm. sp. F 1291).
Vid de verbala ssgrna hava här nedan icke medtagits vbalsbst. på -ande, vilka i regel kunna bildas till varje upptaget verb utom till dem vid vilka vbalsbst. på -ende särskilt anförts.
(2 b slutet) GENOM-ANDAS, v. dep., o. -ANDA, v. [jfr d. gennemaande, t. durchatmen] (i vitter stil) genomgående röja sig i (ngt), genomtränga l. alltigenom uppfylla (ngt) med sitt väsen l. sin anda.
1) (numera föga br.) dep. Hammarsköld Ast 19 (1810). Dialogens fina vändningar och den ädla humor, som genomandas det hela. Verd. 1892, s. 19.
2) tr.; nästan bl. i pass. (i sht i p. pf.). Atterbom Minn. 29 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Tegnér (WB) 3: 233 (1819). Alla hans bref, från det första till det sista, genomandas af denna idé. Strinnholm Hist. 3: 745 (1848). Lagerlöf Top. 250 (1920). —
-ARBETA~020, -ning. (genom- 1655 osv. igenom- 1664—1772) [jfr d. gennemarbejde, t. durcharbeiten]
1) till 2: arbeta med l. på (ngt), tills man kommit igenom det, arbeta sig igenom (ngt); äv. mer l. mindre bildl., ofta med anslutning till GENOM 2 d α; i sht i pass. RARP V. 2: 150 (1655). Claëson 1: 237 (1858; bildl., i fråga om forskning). De gamla slagghögarne genomarbetades och ”skumnasen” tillgodogjordes. TT 1900, K. s. 4. särsk. (†) refl., bildl., med anslutning till GENOM 2 d β: slå sig fram (gm svårigheter). Att iag ifrå mitt 10:de ålders åhr mig med stoor fattigdomb måst så här som wid Academien igenomarbetat. VDAkt. 1689, nr 940. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 131.
2) (i sht i fackspr.) till 2 b slutet: bearbeta (ngt), tills det blir fulländat l. får en viss åsyftad beskaffenhet l. konsistens; i sht i pass. Salé 209 (1664). Allenast murbruket blir jemnt och fullkomligen genomarbetadt. Stål Byggn. 1: 113 (1834). 500 gr. tvättadt smör genomarbetas hastigt. Grafström Kond. 214 (1892). Ryggmusklerna genomarbetas bäst med den s. k. ryggnerv-tryckningen, som egentligen är en muskelrörelse. Wide MedGymn. 332 (1896). särsk.
b) i fråga om litterärt l. konstnärligt arbete; i sht i p. pf.; jfr ELABORERA. Tessin Bref 1: 82 (1751). Det intryck jag bibehållit af dessa predikningar är, att de voro synnerligen omsorgsfullt genomarbetade. Ahnfelt Minn. 1: 14 (1905).
3) (†) till 2 d γ: slutföra; genomföra. Att alt huadh .. till Wår tienst och Fäderneslandzens defension .. kan lända och tiäna, må effter all möyeligheet blifua drifwit fullfölgt och genom arbetat. HSH 5: 172 (1657). RARP 7: 90 (1660). —
(4 slutet med anm.) -ARG.
2) (i sht vard.) övermåttan arg (se ARG, adj. 4 o. 5). (Huggormen) är så genom-arg at han må sielfwer sprikka. Spegel GW 241 (1685). —
(2 b slutet) -BAKA, -ning. (genom- 1555 osv. igenom- 1648—1755) [jfr d. gennembage, t. durchbacken] baka (ngt) så att det blir gräddat alltigenom; fullständigt grädda (ngt); i sht pass. (särsk. i p. pf.). GR 25: 257 (1555). Bröd af rågmjöl, mjukt, syradt, skall levereras .. väl genombakadt. SFS 1891, Bih. nr 50, s. 2. —
(2 b slutet) -BARKA, v. [jfr d. gennem barke]
1) garv. fullständigt barka (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.); jfr BARKA, v.1 II 1 a. IErici Colerus 1: 326 (c. 1645). Kindblad (1871).
2) i p. pf. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.
a) (numera föga br.) om hud: som blivit i högsta grad (brun o.) grov (av ngt); (i högsta grad) ”barkad”. Hans hud är så genombarkad af hans handtverk, att (osv.). Hagberg Shaksp. 1: 421 (1847). Östergren (1924).
(2 b slutet) -BASA.
1) (vard., numera föga br.) piska upp (ngn) riktigt ordentligt, giva (ngn) ett ordentligt kok stryk; äv. med avs. på fiende i strid. Verelius 299 (1681). (Med ett ris) Mig dugtigt genombasa. Stiernstolpe Blumauer 1: 55 (1813). Dalin (1852).
(2 b slutet) -BILDA, -ning (SvLittFT 1834, sp. 822 osv.). [efter t. durchbilden] (numera föga br.) fullständigt (i alla detaljer) utbilda (ngt), omsorgsfullt utarbeta l. utforma (ngt); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning (i konkretare anv.). Biberg 1: 25 (c. 1814). Så har Karlfeldt nu mera stycken, där strofformens konstrika genombildning blott tyckes passa för just denna enda dikt. Vetterlund Skissbl. 201 (1914). —
(4 slutet med anm.) -BILDAD, p. adj. [till BILDAD 2] som är i besittning av en djupgående bildning (se d. o. 5 b); genomkultiverad. Odhner SvInreH 77 (1865). Från ungdomen vän af studier var han en genombildad man. Levertin 10: 137 (1904). —
-BITA, -ning (föga br., Wikforss 1: 403 (1804), Heinrich (1814)). (genom- c. 1613 osv. igenom- 1611) [jfr d. gennembide, t. durchbeissen]
1) till 2: bita igenom (ngt); numera bl.: med tänderna (l. motsv. mundelar) bita hål på (ngt), gm bett öppna (ngt); förr äv. om sak: tränga igenom l. skära igenom (ngt). (Många söka genom) diefwulska beswärningar sigh och andra hårda giöra, at ingen kula, ingen ägg theras hudh genom bita, eller öpna kan. Isogæus Segersk. 831 (c. 1700). För att draga nytta af kokongens silke måste man döda larven, innan denne som fjäril börjat genombita sitt omhölje. 2NF 25: 516 (1916).
2) (†) till 2: fräta sönder (ngt). Starcke Corrosiviske och genombijtande Watn. Kempe Graanen 10 (1675). RelCur. 374 (1682).
3) (†) till 2 b slutet: genomtränga o. utöva värkan på (ngts) alla delar; särsk. med tanke på att obj. blir bemängt l. inpyrt med ngt; äv. bildl. När en Menniskia blifwer så igenombiten medh Ondskan .. at (osv.). L. Paulinus Gothus JClaesson 24 (1611). Forsius Min. 27 (c. 1613). Husen i Falu-Stad .. (äro) genombetna af svafvel-röken. Linné Sk. 61 (1751). Kalm Resa 2: 256 (1756). ÖoL (1852).
4) (numera föga br.) till 2 b slutet, i p. pf. i adjektivisk anv.: inbiten; durkdriven; genompiskad. Serenius Yy 2 a (1734). En sådan genombiten bedragare! Jolin Kom. 111 (1845). Mannen är en gammal äkta ryss och genombiten aristokrat. Wachtmeister MedelhSk. 21 (1884). ”Mina lärare,” säger han, ”voro genombitna pedanter”. Ryding Carlyle Sart. 78 (1903). —
(jfr 2 a) -BLICK, r. [jfr t. durchblick] (i sht i fackspr.) genom en öppning o. d. framträdande utsikt över ngt. Rydberg Ath. 121 (1876). (Den italienske målaren G. B. Tiepolo) strör ut sina figurer öfver en stor yta, söker illusion genom att inplacera dem i målad arkitektur med perspektiviska genomblickar och utsikter. 2NF 29: 28 (1919). —
(2 a) -BLICKA, v. [efter t. durchblicken] (†)
1) framträda l. visa sig l. synas genom (ngt). Den gömda ironien, som ofta genomblickar dem (dvs. romanserna), tjenar att bibehålla oss i det milda episka lugnet. Atterbom i Phosph. 1810, s. 186. Strinnholm Hist. 4: 324 (1852).
2) genomskåda (en person l. en avsikt o. d.). Jag har genomblickat honom. Ridderstad Samv. 1: 137 (1851). VRydberg (1877) hos Warburg Rydbg 2: 160. —
(2 c) -BLIXTRA. [jfr t. durchblitzen] (i vitter stil) bildl.: blixtlikt genomfara l. genomtränga (ngt); blixtlikt visa sig l. framträda i (ngt); upplysa (ngt) ss. med blixtar; i sht med mer l. mindre abstrakt subj. Atterbom Minn. 89 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Ett bildskönt blekt ansigte, genomblixtradt af tvenne svarta ögon. Topelius Fält. 1: 153 (1853). Hans föredrag genomblixtrades af originella idéer och sarkasmer. Samtiden 1874, s. 746. Vasenius Top. 2: 127 (1914). —
-BLÅSA, v. -ning (numera nästan bl. i bet. 2, LBÄ 44—50: 284 (1801; i bet. 1), BonnierKL (1924; i bet. 2)). (genom- 1640 osv. igenom- 1642—1801) [jfr t. durchblasen, durchwehen]
1) till 2 (särsk. 2 b slutet): blåsa tvärs igenom (ngt); utsätta (ngt) för genomträngande blåst; vanl. i pass. (i sht i p. pf.). Linc. (1640; under perflo). Det torra, af heta vindar genomblåsta Spanien. Kullberg SBer. I. 1: 22 (1847). Våta och genomblåsta återkommo vi till lägret. Bremer GVerld. 3: 211 (1861). Väderrior eller mer eller mindre öppna byggnader, där säden upplägges luftigt, så att den genomblåses af vinden. 2NF 23: 138 (1915).
2) tekn. till 2: låta ånga (l. luft) strömma genom (en maskin l. maskindel, särsk. ångcylinder, rörledning o. d.) för att utdriva ngt obehörigt (ss., i ångmaskin, kondenserat vatten); i sht ss. vbalsbst. -ning. Blästerkanalen .. utlöper fritt åt höger för att vid behof tillåta en genomblåsning, om kolstycken skulle hafva nedfallit i röret. TT 1873, s. 91. BonnierKL (1924).
3) (föga br.) till 2 d α: på blåsinstrument spela igenom (ett musikstycke). Dalin (1852). LoW (1862).
Ssgr (till GENOM-BLÅSA 2, tekn.): genomblåsnings-kran (Frykholm Ångm. 170 (1881), SFS 1905, nr 40, s. 8),
(2 b slutet) -BLÄDA, v.1 -ning. skogsv. (rationellt l. planlöst) genomhugga (skog) för uttagning av timmerdugliga stammar; jfr BLÄDA I 2. Thelaus Skog. 30 (1865). SkogsvT 1911, Fackupps. s. 118. —
(2 d α) -BLÄDA, v.2 (genom- 1705. igenom- 1656—1697) (†) genombläddra; jfr BLÄDA II. Alopæus BorgåGymn. 257 (i handl. fr. 1656). Hoorn Jordg. 1: Föret. 13 (1697). —
(2 d α) -BLÄDDRA, v. -ing. (genom- 1685 osv. igenom- 1682) [jfr t. durchblättern] bläddrande genomgå l. genomse (ngt), bläddra igenom (ngt); flyktigt genomläsa (ngt). RelCur. 157 (1682). Jag kan .. ej undgå at .. tillägga en eller annan anmärkning, hvartil, i hastigt genombläddrande, några ställen gifvit anledning. Rudenschöld Crit. 12 (1755). Verd. 1890, s. 205. —
(4 slutet med anm.) -BLÖT. (genom- 1791 osv. igenom- 1749) genomvåt, dyvåt. Lind (1749). Om höst- och vår-tiden är marken genomblöt. Arrhenius Jordbr. 1: 86 (1859). (De) voro inom ett ögonblick genomblöta. PT 1910, nr 185 A, s. 3. —
(2 b slutet) -BLÖTA, v. -ning (Weste (1807) osv.). (genom- 1738 osv. igenom- 1538—1740) blöta (ngt) så att vätan tränger igenom alla dess delar; äv. med avs. på person: göra (ngn) genomblöt; i sht i p. pf. Genomblötta skorpor. LPetri Wijgd. C 3 a (1538). Imedlertid hade thet häftiga slag-regnet alla mina kläder igenom blött. Humbla Landcr. 127 (1740). Ni äro ju aldeles genomblötta edra stackars paltar. Björn Pap. 28 (1794). Ymer 1905, s. 115. —
(2) -BORRA, v. -ning. (genom- 1541 osv. igenom- 1541—1818) [fsv. genombora; jfr d. gennembore, t. durchbohren]
1) borra (l. sticka) hål tvärs igenom (ngt l. ngn), borra igenom (ngt); äv. med obj. betecknande hål; äv. (med saksubj.): gå tvärs igenom (ngt). Medh een Sleeff eller Skiedh, som är igenom borat medh någre Hool. Salé 170 (1664). Synnerven .. genomborrar åderhinnan och senhinnan något innanför ögats midtlinie. NF 18: 600 (1894). 2 svarfvade benknappar med genomborrade hål. GHT 1898, nr 5 A, s. 3. Vanligen genomborrar kulan fullständigt kroppsdelen. Tingsten o. Hasselrot 84 (1902). — särsk.
a) bot. o. zool. i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med hål; särsk. bot. om blad som med sin skiva omsluter stammen på sådant sätt att denna synes hava växt upp genom bladet. Stället der ryggen vidtager kallas Nacke .. och är på några få (fiskar) Genombårad, Perforata. Retzius Djurr. 166 (1772). (Bladen) äro .. genomborrade .., då (osv.). Hartman Fl. XIII (1820). Forssell InlBot. 138 (1888).
b) (i sht förr) med spjut l. lans o. d. sticka tvärs igenom (en person l. ett djur l. en kroppsdel); ofta närmande sig l. övergående i bet.: tillfoga (ngn) ett dödligt sår. Mina hender och fötter haffua the genomborat. Psalt. 22: 17 (Bib. 1541). Jag svär .. att jag straxt genombårar dig med denna lans. Stiernstolpe DQ 1: 61 (1818). Genomborra ngn med svärd. Sundén (1885).
2) (numera föga br.; jfr dock a o. b) mer l. mindre bildl. Sylvius Mornay 328 (1674). De skarpa, hvassa styng, som i detta ögonblick genombårrade min själ. Carlén Ensl. 3: 73 (1846). Han kände sorg och ånger genombåra / Sitt hjerta städse på olidligt vis. Kullberg Ariosto 2: 146 (1865). särsk.
a) (fullt br. i skriftspr.) med blicken genomtränga (ngt l. ngn); i sht i p. pr. Ma chère mère såg på mig med en genomborrande blick. Bremer Grann. 1: 144 (1837). Östergren (1924).
b) (tillf.) i p. pr., om intelligens: penetrerande. Svuren anhängare af någon socialistisk dogmatik var han svårligen, därtill var .. hans intelligens allt för genomborrande. Thyrén 1AkadTal 140 (1916).
c) [jfr BORRA, v. 1 d β] (†) fördärva, omstörta, kullkasta. Dhen andre articlen uthi b:te instrumento pacis bleffwe .. heelt rördh och igönomboradher. RARP 6: 323 (1658). Därs. 7: 6 (1660).
Spoiler title
Spoiler content