SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EDGÄRDSMAN e3djærds~man2 l. -järds~, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
Ordformer
(ed- Svea hofr. bref 29 nov. 1695 osv.; eds- Botin Hist. 2: 200 (1792), Rääf Ydre 1: 140 (1856). eedgiärdman Spegel Gl. 91 (1712))
Etymologi
[bildat till ett icke uppvisat edgärd, avläggande av ed (jfr uttr. göra ed), sannol. efter mönstret av det likbet. LAGGÄRDSMAN till LAGGÄRD (fsv. lagh(a)gærþ)]
rättshist. (i senare tid införd) benämning på var o. en av de personer som enl. svensk rättsordning före 1695 (jfr första språkprovet nedan) i vissa viktigare mål (till det antal som lagen i varje särskilt fall föreskrev, vanl. sex l. tolv) gm sin ed hade att bekräfta riktigheten av partens samtidigt i samma mål avlagda ed; edsmedhjälpare, medsvärjande; jfr EDGÅNGS-MAN, ED-GÄRNINGS-MAN, ED-MAN samt EDS-HJÄLPARE. Hans Kongl. May:t .. har medelst des nådige Resolution af den 30. Octob. nästledne, i Nåder godt funnit at stadga och förordna, det hädan efter i gemeen .. Ed-giärdzmän skola wara afskaffade. Svea hofr. bref 29 nov. 1695, s. 1. Botin Hist. 2: 200 (1792). Både i käromål och svaromål måste (enl. den medeltida sv. rätten) parternes ed vanligen bekräftas och stadfästas af andre edgärdsmän. Wisén i 3 SAH 4: 202 (1889). Edgärdsmännen hade icke samma betydelse som vittnena i nutidens rättegång. De redogjorde icke för hvad de visste i saken: de aflade endast en kategorisk försäkran om riktigheten af partens ed. 2 NF (1907). — jfr MED-EDGÄRDSMAN.
Ssgr: A: EDGÄRDSMANNA-BEVIS. bevis(ning) gm edgärdsmän. Nordström Samh. 2: 649 (1840).
-ED. (edgärdsmäns- Nordström) Nordström Samh. 2: 728 (1840). H. Hjärne i Sv. tidskr. 1875, s. 164.
-INRÄTTNING.
-INSTITUT.
-INSTITUTION.
-NÄMND. (knappast br.) om sammanfattningen av de edgärdsmän som svärja i ett visst mål. Forssell Hist. 1: 2 (1869).
B (föga br.): EDGÄRDSMÄNS-ED, se A.
Spoiler title
Spoiler content