SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EDERA ede4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EDITION o. EDITOR.
Etymologi
[liksom t. edieren av lat. edere, utgiva, av ex (se EX-), ut, o. dare, giva (jfr DONERA); jfr eng. edit, fr. éditer]
i sht filol. från trycket utgiva (ett arbete l. en författare); numera bl. i fråga om utgivande av skrift av annan, i sht ä. författare än utgivaren; särsk. med avs. på kritisk upplaga, med l. utan kommentar, av (i sht klassisk) författare: utgiva en edition av (ett arbete l. en författare). N. N. har på ett förtjänstfullt sätt ederat Cicero. (Jag Wandalin) Menar .. med tiden .. ett scriptum eller flere att elaborera och edera, om eljest mina ringa medel vilja tillsträcka. Biogr. lex. 20: 40 (efter handl. fr. c. 1671). I regeln tillhöra alla de sagor, som ederades af de svenske lärde (på 1600-talet) .. den sämsta förfallsperioden inom den isländska litteraturen. Schück (o. Warburg) Litt.-h. 1: 266 (1896). Ederandet af några noveller ur (Strindbergs) ”Svenska öden och äfventyr”. F. Böök i SvD(L) 1915, nr 151, s. 4.
Spoiler title