EFTERHÄRMA äf3ter~hær2ma, v. -ade; se för övr. HÄRMA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
eftergöra (ngt), efterlikna (ngt l. ngn), efterbilda (ngt), kopiera (ngt); i sht: okritiskt l. slaviskt efterlikna l. efterbilda, imitera, efterapa; jfr HÄRMA EFTER. När .. andre Nationer .. (franska seder o. moder) effterhärma wilia. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 247 (1680). Ett mönster skall (den klassiska åldern) .. vara oss, icke att slafviskt efterhärma, men att på en annan väg upphinna. Tegnér 3: 465 (1812). (I sitt tillvägagångssätt) efterhärmade Clisthenes .. sin morfader. Carlstedt Her. 2: 218 (1833). Den invandrande (carexarten) efterhärmar den förut bofaste i karaktärer. Bot. notiser 1900, s. 122. — särsk.
a) (medvetet l. omedvetet) göra efter (ngn l. ngt), (troget) återgiva (ngt), härma (ngn l. ngt); i sht med avs. på l. i fråga om ljud, rörelse o. d. Efterhärma någons röst l. tal l. gång. Schenberg (1739). Vi kunna (icke) .. söka språkens ursprung i menniskans förmåga att i ljud efterhärma tingen. Claëson 1: 205 (1858). (Barnet) lär .. bäst och lättast genom att efterbilda, efterhärma — man kunde nästan säga efterapa — de äldre. T. Holmberg i Läsn. f. sv. folket 1915, s. 270.
b) (föga br.) olovligt l. i bedrägligt syfte eftergöra, efterapa, imitera; särsk. i p. pf. (med objektsväxling): eftergjord, imiterad, oäkta, falsk. Efterhärmade smaragder. Stiernstolpe DQ 2: 468 (1818). Arracken efterhärmas .. på många .. sätt. Tekn. tidn. 1871, s. 15.
