EFTERHÄRMARE äf3ter~hær2mare, m.||ig. (om kvinna dock hellre EFTERHÄRMERSKA); best. -en, äv. -n; pl. =.
person som efterhärmar; särsk. i fråga om litteratur, konst o. d.: efterbildare. Lind (1749). Menander, Plautus och Terentius, samt deras nyare efterhärmare. Atterbom i Phosph. 1810, s. 179. En svag efterhärmare af Michelangelo. NF 19: 1186 (1896).
