EFTERHÖRA äf3ter~hö2ra l. ~hœ2ra, v. -hör, -hörde, -hört, -hörd. vbalsbst. -ANDE.
1) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) lyssna efter, höra efter. Han (hade) .. noga efterhört sitt namn, men icke förnummit det påropas. Växiö domk. akt. 1790, nr 90.
2) (i skriftspr.) fråga efter, förfråga sig om, taga reda på, göra sig underrättad om (ngt); göra förfrågan l. förfrågningar, förhöra sig (om ngt). Präste-Ståndet har låtit efterhöra någon billig Förläggare af .. vår Svenska Bibell. 2 RARP 4: 419 (1727). (Vi) kommo up til Staden för at efterhöra om fragt. Törngrenska målet 206 (1801). Han (sände) sin gamle trotjenare ut att efterhöra hvad det var. Carlén Skuggsp. 1: 148 (1865). Jag .. var på väg till slottet för att efterhöra .. (änkedrottningens) tillstånd. De Geer Minnen 2: 194 (1892).
