publicerad: 1920
EGENDOMLIG e3gen~dωm2lig, adj. -are. adv. -T ((†) -EN Stiernman Com. 2: 700 (1652), C. J. Bergman i VLS 34 (1884)).
Ordformer
(ägen- Stiernman Com. 2: 700 (1652); jfr under EGENDOM. -domelig Lind (1738; under eigenthum), Dens. (1749))
Etymologi
[liksom d. ejendommelig efter t. eigentümlich, avl. av eigentum (se EGENDOM); jfr holl. eigendommelijk]
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) som utgör (ngns) egendom, (ngn) uteslutande tillhörig; ss. adv.: till l. ss. (ngns) egendom l. uteslutande tillhörighet. Någre njuta och behålla pantegodz såsom egendomlige. RP 6: 174 (1636). De Skepp, som af Ek vthrijkes bygde, och af Wåre Vndersåtare .. ägendomligen .. kiöpte äre. Stiernman Com. 2: 700 (1652). Nordström Samh. 2: 129 (1840).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] utmärkande l. karakteristisk l. specifik (för ngn l. ngt), som är (ngn l. ngt) egen (se EGEN, adj. 5 a). Det för svenskan egendomliga uttrycket ”lagom”. Dalin (1850). Den honom (dvs. en viss målare) egendomliga gråa färgtonen. Lundgren Mål. ant. 1: 414 (1874). Ingen har som kritiker skarpare än .. (Madvig) skilt mellan det för olika tidehvarf och författare egendomliga. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 56 (1887). Den röda bondstugan i Uppsverige .. är .. det mest egendomligt svenska vi äga. Strindberg (o. Sjögren) Sv:s natur 57 (1901).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera mindre br.) säregen, egenartad; originell, ursprunglig, självständig; stundom: personlig, individuell; jfr EGEN, adj. 5 b. Atterbom Minnen 186 (1817). En man, lika utmärkt genom sin stränga, egendomliga karakter, som sitt snille. Geijer II. 1: 33 (1825). Det (schartauanska lärosystemet) är i sjelfva verket en alldeles egendomlig lära. Agardh Bl. skr. 1: 6 (c. 1855). Det finaste och egendomligaste i all lyrisk sång förflyktigas ju vid öfverflyttning till ett annat idiom. C. D. af Wirsén i PT 1904, nr 81 A, s. 3.
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht vard.) märklig, märkvärdig, sällsam, underlig, besynnerlig, egen (se EGEN, adj. 5 c); om person äv.: excentrisk, ”konstig”. Det är l. kan synas egendomligt, att (osv.). Egendomligt att säga. Det såg egendomligt ut. En egendomlig kurre. Cavallin (1875). Han är en egendomlig blandning af vänlighet, fördomsfrihet och bitterhet. Heidenstam Vallf. 56 (1888). Ett egendomligt skådespel gaf brudskaran, då den for genom Stockholm till Haga i alla de gamla ståtliga sjuglasvagnarna. De Geer Minnen 2: 88 (1892). Det egendomligaste med dessa fiskar (dvs. kantnålarna) är .. deras fortplantning. Läsn. f. sv. folket 1900, s. 73. (En släkt varav) 68 individer .. varit vansinniga eller egendomliga. G. Backman i Ymer 1913, s. 420.
Spoiler title
Spoiler content