SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
EGENDOMLIGHET e3gendωm1lig~he2t l. 30~200, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1, 3) -er.
Etymologi
[jfr d. ejendommelighed, t. eigentümlichkeit]
sbst. till EGENDOMLIG. — särsk.
1) till EGENDOMLIG 2: utmärkande l. karakteriserande beskaffenhet l. natur l. egenskap l. drag (hos ngn l. ngt), särmärke, kännetecken. Dalin (1850). De egendomligheter, som skarpast karaktärisera ens egen race. Heidenstam End. 215 (1889). (Justitieombudsmannainstitutionen) är en egendomlighet för Sverige. Fahlbeck Sv:s förf. 57 (1904). — jfr KARAKTÄRS-, PROVINS-, SPRÅK-EGENDOMLIGHET m. fl.
2) (numera mindre br.) till EGENDOMLIG 3: säregenhet, egenart; originalitet, ursprunglighet, självständighet. Atterbom Minnen 220 (1817). Hvarje nation har sin oföränderliga egendomlighet. Claëson 1: 133 (1857). Genom sociala inflytelser .. förlora de svagare individerna sin egendomlighet. Ahnfelt Etik II. 2: 8 (1906).
3) till EGENDOMLIG 4: märklighet, sällsamhet, underlighet, besynnerlighet, egenhet (se d. o. 4). En bland författarens många egendomligheter är, att han är så ond på hundar. C. D. af Wirsén i PT 1903, nr 289 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content