ELEVATOR e1leva3tor2 l. el1-, ngn gg -a4tor, r. l. m.; best. -n; pl. -er -vatω4rer.
Etymologi
[jfr d., holl., t. o. eng. elevator; bildat till lat. elevare, höja (se ELEVERA)]
benämning på (i sht större o. kraftigare) hissanordningar av olika slag; såväl om personhiss som (numera vanl.) om varuhiss, paternostervärk o. d. JernkA 1868, s. 99. Elevatorn, en hissinrättning, som för 5 öre på några ögonblick fortskaffar en person från Stadsgården till höjden af Mosebacke (i Stockholm). VLS 12 (1884). Malmlastningen i fartygen (i Luleå hamn) sker .. vid den hydrauliska elevatorn. 2 UB 9: 401 (1905). — jfr SKOP-, SPANNMÅLS-, SÄDES-ELEVATOR m. fl.
Ssgr: ELEVATOR-KORG. hisskorg å elevator. Elevatorkorgen gled snabbt uppåt. Berger Ysaïl 117 (1905). —
-SKOPA. skopa på paternostervärk. —
