publicerad: 1922
Etymologi
[liksom t. emanieren o. fr. émaner av lat. emanare, av e, ut, ur (se EX-) o. manare, flyta, strömma]
(i sht i skriftspr.) utgå (från), utsändas (av l. från), utströmma l. utstråla (från ngn l. ngt); härleda sig l. härröra l. härstamma (från ngn l. ngt), härflyta (ur ngt), ha sitt upphov (hos ngn l. i ngt); numera i sht i överförd anv., om kraft l. makt, impuls, uppgift l. utsaga o. d. Denna beskyllning l. insinuation (osv.) emanerar utan tvivel från M. Impulsen l. initiativet emanerade från A. Ryktet torde emanera från (vissa kretsar i) Stockholm. Makten (att öppna o. stänga himmelriket) säges emanera från det Romerska Sätet til alla andra Biskopar. Rydén Pontoppidan 409 (1766). Denna inspiration emanerar från en högre makt. Atterbom i Phosph. 1811, s. 578. Frierierna emanerade oftare från flickorna än från ynglingarne. Lovén Folkl. 141 (1847). K. Bohlin i VetAÅrsb. 1910, s. 279 (om utstrålning från en komet). — särsk.
a) filos. o. teol. jfr EMANATION a. Ifrån Intelligensen emanera (enl. Plotinos), efter och ur hvarandra, i och genom Verldssjälen, de fyra urbegreppen. Hammarsköld i Phosph. 1813, s. 236. Gud är (enl. gnostikerna) ursprungligen en opersonlig lifskälla eller urgrund, men vinner .. personlighet i de ur honom .. emanerande krafter eller æoner. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 11 (1860).
b) (numera föga br. utom i Finl.) om lag, påbud, förordning, kungörelse o. d.: utfärdas, utställas (av en myndighet o. d.); äv. abs.: utgå, utkomma. Expeditioner, som .. från Landshöfdinge-stolen emanera. SP 1779, s. 469. Innevarande år .. har en lag emanerat, enligt hvilken (osv.). (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 2: 194 (1857). 1888 emanerade en förordning om tillsättande af en fattigvårdsinspektör för landet. FinBiogrHb. 928 (1898).
c) (numera mindre br.) abs.: komma ut, spridas, bliva bekant, ”dunsta ut”. Låt ej emanera i Södermanland, hvad som bedrifves i Versailles! C. C. Gjörwell (1780) i 3 SAH 17: 178. Om något af hvad jag anfört .. skulle emanera bland den studerande ungdomen. Tegnér (WB) 3: 185 (1818).
Anm. I anslutning till EMANERA a o. EMANATION a användas stundom adj. EMANISTISK o. EMANATISTISK (om åsikt, lära, system o. d.) samt sbst. EMANATISM. Det Emanistiska (systemet i den gamla grek. filosofien). B. Höijer i LittT 1795, s. 232. Spiritualistisk pantheism och emanatism. Boström 2: 52 (1838). Emanatistiska åsikter. 2 NF 25: 893 (1917).
Spoiler title
Spoiler content