EMBARRA aŋ1bara4 l. -a4, äv. am1-, r. l. n.
Etymologi
[av fr. embarras, hinder, besvär, förlägenhet m. m., till embarrer, hindra, spärra; jfr BARR, sbst.2 o. EMBARGO]
(numera mindre br. utom i Finl.; jfr dock anm. nedan) bryderi, förvirring, förlägenhet; besvär, svårigheter. Swedberg Schibb. 266 (1716). Prinsessan var i en faselig embarras, hvar hon skulle lägga den boken. L. v. Hausswolff (1809) i För 100 år sen 1: 145. För att göra så litet embarras, som möjligt, har jag (osv.). Ridderstad Samvetet 1: 55 (1851). Anm. Ganska ofta användes ordet i den helt franska frasen embarras de richesse, förlägenhet l. bryderi som uppstår därigm att man har för mycket att välja på.
