publicerad: 1898
AMIRAL am1ira4l (amira´l Weste), i bet. 1 m., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er ((†) -ar Girs G. I:s hist. 153 (c. 1630)).
Ordformer
(amiral C. Rensel i HSH 2: 27 (c. 1550), Columbus Ordesk. 7 (1678) osv.; amm- Helsingius (1587), Celsius G. I:s hist. 29 (1746, 1792) m. fl.; amirale (dat.) C. Rensel i HSH 2: 29 (c. 1550). ammirael Svart Gensv. H 6 b, H 8 a (1558). amirall C. Rensel i HSH 2: 27, 28 (c. 1550), P. Brahe Kr. 14 (c. 1585). — am(m)eral G. I:s reg. 10: 99, 107 (1535). -all G. I:s reg. 9: 172 (1534), P. Brahe Kr. 11 (c. 1585) m. fl. — ammoral(l) G. I:s reg. 1: 212, 218 (1524). — admiral R. Ludvigsson i HSH 12: 267, 274 (c. 1580), Tegel G. I:s hist. 1: 83 (1622), Cronholm Lig. 30 (1839), Thomson 144 (1862; i bet. 3 a). -aal Schroderus J. M. kr. 508 (1620). -ael(l) Hund 43, 146 (c. 1605). -all Svart G. I:s kr. 76 (1561))
Etymologi
[y. fsv. ameral (Söderwall Ordb. 1: 818); jfr d., t. o. eng. admiral, ä. eng. amiral, amerall osv., holl. admiraal, af ffr. admiral, amiral, (saracensk) befälhafvare, amiral, af arab. amīr, befälhafvare (jfr EMIR), trol. i förening med den romanska afledningsändelsen -al (lat. -alis; jfr t. ex. GENERAL); enl. Murray m. fl. utgår -al från den arab. best. art. i uttr. amīr-al-mā, amīr-al-bahr (med hest h-ljud), befälhafvare öfver vattnet, öfver hafvet o. d. Det inskjutna d beror på anslutning till lat. o. romanska ord, som sammanhänga med lat. admirari, beundra]
1) högste befälhafvare öfver (örlogs)flotta (l. eskader); numera särsk.: sjöofficer, i rang likställd med general vid arméen. G. I:s reg. 1: 218 (1524). Then Swenske Admirael Jacob Bagge / Han lät thå strax flyge sin flagge. Hund 43 (c. 1605). Amiral för flagg på stortoppen. Dalman (1765). Tj.-regl. 1889, s. 24. — i vissa numera bl. vid skildring af ä. förh. använda förb. (Severin Norby) scriffuer siigh ammorall wtij östersiön. G. I:s reg. 1: 212 (1524); jfr: Ammiral öfver det Baltiske Hafvet. Celsius G. I:s hist. 29 (1746, 1792). Vor offuerste Amerall. G. I:s reg. 10: 129 (1535). Riksens ammiral. RF 1634, § 11. Kongl. Maj:ts och Riksens Ammiral. Rüdling Suppl. 560 (1740). Förste Amiral. Sv. krigs- o. civ.-cal. 1798, s. 67. — jfr GENERAL-, HAMN-, HOLM-, HÖG-, KONTER-, MILITÄR-, RIKS-, RIKS-VICE-, SJÖ-, SKEPPS-, STOR-, UNDER-, VARFS-, VICE-, ÖFVER-, ÖFVERSTE-AMIRAL.
2) [jfr ä. d., t., holl., eng. o. fr.] (†) amiralskepp, flaggskepp. G. I:s reg. 9: 172 (1534). Theris Ammirael then heet Lean, / Ett wälligt skep tå war han. Svart Gensv. H 8 a (1558). Then Lybeske Admiral Engelen. R. Ludvigsson i HSH 12: 267 (c. 1580). The störste .. Skipen skola .. föreställes til (dvs. ställas främst ss.) Ammiraler, Vice-Ammiraler och Majorer för them andre. Sjöl. 1667, Am. 3. jfr UNDER-, VICE-AMIRAL. — (föga br.) om det ledande fartyget i en (utländsk) fiskarflotta.
3) zool.
a) [jfr d., t., eng. o. fr.] dagfjärilen Vanessa Atalanta Lin. ”Admiralen” är ganska allmän i medlersta och södra Sverige. Thomson 144 (1862). Amiralen eller nummer-fjäriln .. har på de tandade, svarta vingarne ett purpurrödt band. Rebau Naturh. 1: 609 (1879).
b) [jfr d., t., holl., eng. o. fr.] kägelsnäckan Conus ammiralis Lin. Nemnich Naturg. 1: 1167 (1793). Scheutz Naturhist. 213 (1843). Amiralen .. (är) en mycket sällsynt snäcka .. Bland dess mångfaldiga .. former må nämnas: contreamiralen, .. öfveramiralen, .. perlbeströdda amiralen. Rebau Naturh. 1: 706 (1879). jfr Nemnich Naturg. 1: 1182 (1793). — jfr ORANGE-, STEN-, VICE-AMIRAL.
Ssgr (till 1): A: AMIRAL-GENERAL103~002. [jfr holl. admiraal-generaal, eng. admiral-general] hist. öfverbefälhafvare för flottan, i rang likställd med fältmarskalk; jfr GENERALAMIRAL. Stiernman Com. 4: 596 (1684). RF 1719, § 22. Rüdling Suppl. 138 (1740). Oscar II i VittAH 22: 21 (1859). R. Pettersen i NF (1875). —
-GENERALLÖJTNANT~10020, äfv. ~00102. hist. Stiernman Com. 4: 472 (1681). Lagerbring Hist. 1: 156 (1784). —
-LÖJTNANT~20, äfv. ~02. hist. Stiernman Com. 4: 95 (1675). Bechstadius 11 (1734). Oscar II i VittAH 22: 22 (1859). jfr AMIRALS-LÖJTNANT. —
(jfr 2) -SKEPP~2. = AMIRALS-SKEPP. Schroderus Liv. 584 (1626). Chapman Præs. i VetA 1770, s. 3. Dalin (1850). ”Amiralskeppet” med sin blå flagga. Uppf. b. 3: 564 (1873; i fråga om en engelsk fiskarflotta). —
B: AMIRALS-BOSTÄLLE103~020. (nästan bl. hist.) Amirals-Bostället å Skeppsholmen. DA 1825, nr 29, s. 4. —
-BREF~2. hist. Sein-Brief, .. Amirals-bref, hvarefter hans medföljande flotte (dvs. -a) eller underhafvande skola rätta sig. Lind (1749). —
-FLAGG~2. SP 1780, s. 681. Amiralsflagg .. befälstecken, som amiraler af alla grader äro skyldiga att föra, då de hafva befäl öfver flotta, eskader, afdelning eller enkelt örlogsfartyg. Nissen i NF 1: 634 (1875). —
-FLAGGA~20. = -FLAGG. Dahlberg Dagb. 33 (c. 1660). Lundell (1893). (numera knappast br.) i uttr. segla under amiralsflagga [jfr t. unter der admiralschaftflagge segeln], segla under konvoj. Jungberg (1873). —
-HONNÖR~02. Amiralen .. helsas af hvarje fartyg med amiralshonnör — fyra appeller af den ombord varande blåsaren och honnör af alla man. SD (L) 1894, nr 255, s. 5. —
-PERSON~02. sjöofficer af amirals grad, flaggman; i Sv. numera: amiral, viceamiral l. konteramiral. Förordn. 17 Febr. 1730, s. 4. Tj.-regl. 1889, s. 35. —
-SKEPP~2. skepp, hvarpå befälhafvande amiral för sin flagg; jfr FLAGGSKEPP. Wikforss (1804, under admiralitätsschiff). Oscar II i VittAH 24: 106 (1861). Konow (1887). jfr AMIRAL-SKEPP. —
-STAF~2. hist. kort staf, ss. värdighetstecken buren af amiral. Vid den Svenske Flottan emottog Clas Flemming Ammirals-Stafven. Celsius E. XIV:s hist. 157 (1774). jfr AMIRAL-STAF. —
Spoiler title
Spoiler content