[av t. empor, empore, sannol. förkortning av emporkirche, till empor, adv., upp, i höjden]
byggn. i fornkristna, i sht bysantinska, samt i medeltida (romanska o. gotiska) kyrkor förekommande, vanl. över sidoskepp l. huvudingångens förhall uppförd, läktare l. läktarvåning som öppnar sig medelst arkader l. kolonnställningar inåt kyrkans midtskepp; jfr TRIFORIUM.Wallis Verldsh. 3: 605(1877). Emporerne voro samlingsrum för qvinnor, för förnäma, för sångkörer. Hildebrand Medelt. 3: 375(1900). Den afskilda plats, som nunnorna borde inta, fann man lätteligen genom att öfver västkoret inrätta en empor. A. Lindblom i Fornv. 1908, s. 194.— jfr VÄST-EMPOR.
