EMULSION e1mulʃω4n l. em1-, r. (f. Dalin(1850), Lundell); best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. emulsion, fr. émulsion, av nylat. emulsio, vbalsbst. till lat. emulgere, urmjölka (se EMULGERA); eg. om vissa växters mjölksafter o. d., vilka bilda naturliga emulsioner]
i sht kem. o. farm. vätskeblandning som innehåller ngt med tillhjälp av ett emulgerande ämne i fint fördelat tillstånd uppslammat olösligt ämne (ss. fett, olja, harts m. m.); särsk. om läkemedel i form av dylik blandning. Palmcron Sundh. sp. 52(1642). Emulsion med Campher uti, lindrar .. til en stor del siukdomen (dvs. rödsot). Hiorter Alm. 1745, s. 23. Hos (de fotografiska) emulsionspapperen (har) klor- eller bromsilfret bildats som ”emulsion”. Roosval Schmidt 226(1896). Mjölk är ett bekant exempel på en af naturen själf beredd emulsion. 2 NF(1907). — jfr BROMSILVER-, FOSFOR-, FRÖ-, HARTS-, KAMFER-, KREOSOT-, MANDEL-,OLJ-,TERPENTIN-,VAX-EMULSIONm. fl.
Ssgr: EMULSIONS-HINNA. fotogr. ljuskänslig hinna (å papper l. plåt) uppkommen gm torkning av bromsilveremulsion. Förgät mig ej 1907, nr 20, s. 1. —
